United blev totalt överkörda i andra halvlek i en match som pÃ¥ förhand kändes betydligt jämnare. Jonny Evans visar ännu en gÃ¥ng prov pÃ¥ dÃ¥ligt beslutsfattande och river ner Balotelli bara nÃ¥gon minut efter att andra halvlek börjat. Därefter fanns det inte mycket att hämta för United som blev totalt förnedrade. Jag ska börja med att säga att det inte är lätt att skriva en sÃ¥dan här matchrapport. Det känns tungt i hjärtat, tungt i kroppen och surt i halsen. Inte heller finns det sÃ¥ mycket inspiration och energi att hämta för att orka skriva en artikel som handlar om klubbens största förlust pÃ¥ över 50 Ã¥r. Jag ska försöka sammanfatta matchen sÃ¥ gott som möjligt, utan att lÃ¥ta alltför bitter men jag känner redan sÃ¥här pÃ¥ förhand att det kan bli tufft. Lagen startade pÃ¥ följande vis: Manchester United (4-4-2): De Gea; Smalling-Rio-Evans-Evra; Nani-Anderson-Fletch-Young; Rooney-Welbeck Manchester city (4-2-3-1): Hart; Richards-Lescott-Kompany-Clichy; Y. Toure-Barry; Milner-Silva-Balotelli; Aguero Första halvek Ganska väntade elvor även om undertecknad trodde pÃ¥ en annan formation hos United. Största överraskningen för mig var annars att Vidic skickades upp till läktaren och att Evans fick ta hans plats istället. I city reagerade jag mest över att Nasri fick starta pÃ¥ bänken. BÃ¥da lagen börjar matchen väldigt ivrigt, vilket kanske är förstÃ¥eligt med tanke pÃ¥ derbyts betydelse. En hel del felpassningar och chansbollar frÃ¥n Uniteds sida inledningsvis medan city spelade mer avvaktande och pÃ¥ säkerhet. Annars det var Ashley Young som tog tag i taktpinnen och började utmana friskt pÃ¥ sin kant. United försökte men lyckades aldrig fÃ¥ till nÃ¥gon farlighet, dels pÃ¥ grund av citys stabila försvarsspel men ocksÃ¥ pÃ¥ grund av för lite rörelse. Smalling tryckte inte pÃ¥ lika högt pÃ¥ sin kant som vi är vana att se, och när han gjorde det sÃ¥ var det ingen som ville spela bollen till honom. Anderson gick inte att känna igen alls och en match som denna sÃ¥ gick det inte att undgÃ¥ saknaden av en viss Paul Scholes. United tappar fart och boll ju längre matchen pÃ¥gÃ¥r och citys spel börjar mer och mer komma igÃ¥ng. I den 21:a minuten sÃ¥ har James Milner bollen pÃ¥ vänsterkanten nära Uniteds straffomrÃ¥de, där han fint passar bollen in till mitten där Balotelli enkelt kan placera in bollen vid De Geas bortre stolpe. MÃ¥let kom frÃ¥n ingenstans, likasÃ¥ Balotellis idiotiska budskap pÃ¥ sin t-shirt. Väx upp, ta ansvar och respektera andra människor, där har han sitt svar pÃ¥ sin begÃ¥vade frÃ¥ga. MÃ¥let kommer lite som en chock och detta märks hos United-spelarna. När halvleken lider mot sitt slut sÃ¥ börjar hemmalaget fÃ¥ fart pÃ¥ sitt spel igen. Flera hörnor radas upp och Ashley Young är inblandad i det mesta som United skapar. Första halvlek tar slut, city leder med 0-1 men det är United som försökt mest och som sett piggast ut. Andra halvlek Jag hann knappt sätta mig ner när Mark Clattenburg aka Bear Grylls, blÃ¥ste igÃ¥ng andra halvlek, och Evans fick för sig att döda matchen helt och hÃ¥llet. Jag har tittat pÃ¥ händelsen ett flertal gÃ¥nger nu, och det jag ser med mina trötta, irriterade ögon är att Evans ligger före Balotelli i steget när passningen slÃ¥s till honom. Hade han bara fortsatt fokusera pÃ¥ bollen istället för Balotellis armar, sÃ¥ hade han inte tappat fart och inte heller Ã¥kt pÃ¥ ett rött kort. Alldeles för klantigt och farligt beslut att ta i det läget. Ursäkta uttrycket, men Evans känns helt värdelös i 1v1 situationer, vi sÃ¥g det mot Benfica när Cardozo gjorde bort honom och gjorde mÃ¥l, vi sÃ¥g det mot Arsenal när han orsakade straffen som De Gea räddade, och vi fick se det idag igen. Väldigt frustrerande men vi lÃ¥ter det vara. Efter utvisningen sÃ¥ faller allt. United anfaller framÃ¥t i ren kamikaze-anda och detta lämnar givetvis en hel del luckor där bak. Tänker inte gÃ¥ in mer i detaljer hur matchen sÃ¥g ut, eller hur city radade upp resten av sina mÃ¥l, vi kan väl kort och gott säga att city tog vara pÃ¥ möjligheten att spela med en man mer och körde över United helt enkelt. Positiva saker att ta med sig frÃ¥n den här förlusten: 1. Manchester United är inte laget som slutar spela fotboll för att man ligger under med 0-2 med en man mindre. Inställningen är ”never say never” och det är inspirerande att se även om det idag gick aningen för lÃ¥ngt. 2. Darren Fletcher, tycker han gör det bra idag. Springer, bryter och försöker ta sig framÃ¥t, fÃ¥r tyvärr alldeles för lite stöd frÃ¥n Anderson idag. Bjuder sedan pÃ¥ en kandidat till Ã¥rets mÃ¥l, helt fantastisk träff han fÃ¥r till. FÃ¥r han vara kvitt frÃ¥n virus och skit kommer han bli en viktig pjäs under säsongens gÃ¥ng. …och där tog det slut. Tänkte fÃ¥ till en tredje punkt men tyvärr sÃ¥ fÃ¥r jag inte fram ytterliggare en positiv aspekt. En sak är säker, ligan är lÃ¥ngtifrÃ¥n avgjord. United har en tendens att alltid göra det svÃ¥rt för sig själva, det har vi sett förr. Framförallt under hösten och vintern Ã¥ker vi pÃ¥ en del poängtapp. Men sÃ¥ fort det vankas vÃ¥r, lite mer sol och bättre temperaturer, dÃ¥ Ã¥ngar den röda maskinen pÃ¥ som bara den. After rain comes sunshine.. //AREF AZMI