Kryss är förstås ett utomordentligt resultat för oss, men jag kan inte se oss gå för det. Inte i det här läget. Inte.
Därför har Sir Alexander och hans hantlangare bredvid planen en maffig vecka framför sig i finslipandet av taktiken inför Derbyt.
Jag har sällan, eller aldrig, mått så dåligt av att se på fotboll som jag gjorde den där dagen då de andra gjorde fem mål fler än oss på OT. Vi har rätt att kräva revansch.
Vi kommer med största sannolikhet att sätta upp en elva med endast en renodlad anfallare (Rooney) och förhoppningsvis kan det innebär att vi spelar som vi gjort borta i CL under de senaste åren, bortsett från i höstas.
Fem saker som talar för oss:
- Vi har varit här förut. Det är väldigt många ligatitlar i vårt lag. Det är inte lika många i det andra.
- Vi förlorade
med 1-6 på hemmaplan. Finns det inte revansch i elva skallar på planen från start på måndag finns det aldrig i deras skallar. - Vi behöver ändå inte vinna.
- Vi har många spelare med stora Manchester United-hjärtan. Giggs, Scholes, Rio, Evans, Evra …
- Vi har Sir Alexander Ferguson. Han vet hur han ska banka in i spelarna vad som står på spel. Han om någon vet vad det här betyder. Förlorar vi har han med stor sannolikhet petats från tronen i sin egen stad. Otänkbart i hans värld och det kan ni ge er den på att han kommer att poängtera. Och poängtera. Dessutom kommer matchen efter ett fiasko på hemmaplan och är det någon som kan lyfta sina mannar efter ett debacle så är det han.
Fem saker som talar för City.
- De har helt plötsligt allting i sina egna händer efter att bara för någon vecka sedan varit helt off. Momentum, säger britterna. I zonen, säger jag.
- De har väldigt många bra spelare, trots allt, som kan leverera väldigt bra spel. Kun, den andre argentinaren, Yaya, Silva … och så får de tillbaka Balotelli (skulle inte han stängas av typ nio matcher förresten?).
- De har hemmaplan.
- De borde rimligen ha psykologiskt överläge efter
6-1 i höstas. - Nej, kom inte på fler.