United är utslagna ur ligacupen efter att efter förlängning ha förlorat med 5-4 mot Chelsea i den fjärde omgången. Här följer spelarbetyg från matchen.
Förlusten och uttåget ur ligacupen är inget vi sörjer. Snarare är det en känsla av stolthet vi känner efter matchen. Uniteds unga spelare kämpade tappert mot Chelseas betydligt mer erfarna legoknektar (ja, det är förstås möjligt att Sir Ryan Giggs ensam har mer erfarenhet än alla i Chelsea men det missar poängen) och var ytterst nära en seger. Det var en insats som förtjänade mer. Kanske kan den här förlusten fungera som en viktig läxa i spelarnas utbildning, men det får framtiden utvisa.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att besvikelsen blir mycket större när man är så nära. Vi har ledningen tre gånger och tappar segern i sista sekunden. Hade det istället blivit en simpel seger för Chelsea hade vi redan glömt matchen. För vi var inställda på förlust i samma stund som vi såg laguppställningarna.
Vi bryr oss inte så värst mycket om ligacupen, därav accepterar vi också Sir Alex Fergusons laguttagning. Den enda ordinarie spelaren i laget var Rafael och han var där egentligen bara p.g.a. bristen på alternativ. I övrigt kom United till spel med ungdomar eller spelare i behov av speltid.
Lagen som kom till spel och, framför allt, de spelare som satt på bänken säger väldigt mycket om United och Chelsea som klubbar. Chelsea värderade matchen mycket högre än United medan United såg en chans att ge ovärderlig erfarenhet till ungdomar. På planen var sedan Uniteds spelare minst lika motiverade som motståndarna men det är en annan historia. Jag tror att alla Uniteds supportrar är glada för att United har den inställningen. Det är den inställningen som ser Sir Bobby Charlton vägra ta emot en segermedalj i Moskva samtidigt som Chelseas ledare, ärkesvinet Peter Kenyon, tar emot förlorarmedaljen med stolthet.
Jag köper Sir Alex Fergusons laguttagning rakt av. Däremot är jag inte förtjust i att han byter in Powell istället för Buttner i halvtid. Buttner var inte bra och det är kul att se Powell spela men totalt förlorar United på bytet. Rafael är förvisso bättre på vänsterbacken än Buttner men Rafael är mycket bättre till höger och Fletcher är en betydligt sämre högerback än Rafael. Uniteds mittfält försämras och balansen rubbas dessutom när Fletcher försvinner därifrån. Vi försämrar två positioner för att förbättra en.
Annars var det, som vanligt på bortaplan och framför allt i ligacupen, oerhört kul att höra Uniteds supportrar. Where’s your racist centre half? sjöng man, precis som i söndags. Annars var det mycket fokus på Clattenburgs insats i söndags och efterspelet efter matchen. ”Clattenburg: Referee, Leader, Legend” sa en banderoll på Unitedläktaren – en hänvisning till en Chelseabanderoll med texten ”JT Captain, Leader, Legend”, en annan Unitedbanderoll sa: ”Chelsea, Standing Up To Racism Since Sunday”.
We want Clattenburg, skanderade supportrarna när Mason dömde fel. Time to blame the referee, lät det när United såg ut att vinna. Budskapet gick fullständigt förlorat på Chelseas manager Roberto Di Matteo som hade mage att klaga på domaren efter matchen. Även Chelseas officiella webbsida passade på att klaga på domaren. Det är bisarrt, men det kanske förklarar varför Chelseas supportrar fungerar som de gör. En Chelseasupporter sågs nämligen göra apgester. Chelsea lovar att utdöma hårdast möjliga straff om supporten anses vara skyldig – jag förmodar att det innebär att man gör honom till klubbkapten.
Annars gör domare Mason en klart godkänd insats. De tre straffarna är inget att snacka om och den som inte blir på Keanes handboll tror jag också är ett korrekt domslut. Linjemannen har också en bra afton – först ser han att Chicharito är onside på 2-1-målet och sedan ser han att bollen är över linjen på 2-2-målet.
Betygsskala: 1-10, där 4 är usel, 5 är dålig, 6 är godkänd, 7 är bra, 8 är mycket bra, 9 är fantastisk och 10 är utomjordiskt bra.
Ytterligare en kommentar innan betygen börjar: Betygen är nödvändigtvis relativa. Det betyder att våra förväntningar på spelarna påverkar precis som spelarnas förutsättningar. Med andra ord är samma betyg på en ungdom och en etablerad a-lagsspelare inte samma sak som att de spelade lika bra.
Anders Lindegaard
Det känns konstigt att skriva det om en målvakt som släpper in fem mål men det bestående intrycket av Lindegaards insats är att han är stabil. Han gör det han ska och det vi kan begära. Han kan inte lastas för något av målen men han gör å andra sidan heller ingen räddning som utöver det vanliga. Med andra ord gör han precis det en reservmålvakt ska göra.
Betyg: 6
Rafael da Silva
Helt plötsligt var Rafael den mest etablerade spelaren i backlinjen. En ovan situation, forcerad av bristen på alternativ. Han är utmärkt på högerbacken i första halvlek, av naturliga skäl inte lika bra som vänsterback i resten av matchen. Rafael är för närvarande ett av de första namnen i startelvan och han har för närvarande mest speltid av alla i truppen. Imponerande av en kille som tidigare knappt kunnat lira två matcher i rad utan att bli skadad. Vi hoppas bara att det fortsätter för Rafael är på god väg att bli en av världens absolut bästa ytterbackar.
Betyg: 7,5
Michael Keane
Keane är lugn och trygg, han ger ett väldigt moget intryck. För mig är det märkligt att Wootton ligger före Keane i rangordningen. Mot slutet av matchen, framför allt i förlängningen, får Keane det jobbigare – förmodligen en kombination av trötthet och att kvaliteten på motståndet förstärks. Det är möjligt att det är han som ska stoppa Cahill på 2-2-målet, jag har lite svårt att bedöma det på min stream. Han har tur som inte får straff emot sig när han får bollen på handen. Situationen är svår att bedöma, precis som situationen med Luiz i söndags. Läser man regelboken tycker jag att domaren gör rätt som friar i båda fallen, där tycker jag dock att regelboken är dålig. Keane har också tur som inte blir målchansutvisad i förlängningen, men även där tycker jag att domaren gör rätt och jag tycker också att Keane gör rätt som drar på sig den frisparken.
Betyg: 6
Scott Wootton (utbytt 46)
I 92 minuter gör Wootton en stabil insats. Sedan drar han helt i onödan på sig en straff och i förlängningen orsakar han ytterligare ett baklängesmål. Det är möjligen en smula orättvist att spela Wootton och Keane mot ett så starkt motstånd, det hade varit lättare för båda mittbackarna att ha en Evans eller en Ferdinand att hålla i handen. Att Ferguson inte skyller på Wootton offentligt är självklart, mer intressant är hur det hanteras internt. Det blir intressant att se hur Wootton behandlas efter detta, min känsla är emellertid att
Betyg: 5
Alexander Buttner
Att Buttner blir utbytt i halvtid är ganska talande för hans insats. Straffen han drar på sig är ett ingripande som inte kan försvaras och det är en följd av att hans försvarsspel är undermåligt. Dagens ytterbackar är förvisso primärt offensiva spelare men grundläggande defensiv kunskap är ändå ett krav. Debuten lovade gott, sedan har det tyvärr bara blivit sämre.
Betyg: 5
Nani
Nani gör ett utmärkt mål och har emellanåt fina intentioner. Totalt är han dock för anonym. Nani fick skulden av Ferguson för 3-3-målet, det känns orättvist även om Fergusons tanke antagligen var att skydda Wootton. Känslan är att Nani kommer att försvinna från United förr snarare än senare.
Betyg: 6
Darren Fletcher
Utmärkt städgumma framför backlinjen i första halvlek. Sedan flyttas han ner till högerbacken och där kan han inte göra sig själv rättvisa. Vi tappar Rafaels offensiv på högerkanten och vi förlorar Fletchers roll på mitten. Viktigt ändå att Fletcher får 120 nya minuter i benen och känslan är att han snart är ett alternativ på riktigt igen.
Betyg: 6,5
Anderson (utbytt 81)
Anderson är utmärkt i en offensiv position och ligger bakom Uniteds tre första mål. Vi är inte överraskade över att han spelar på den här nivån – vi vet vad han kan på sina bra dagar. Utmaningen för Anderson är att spela så här varje vecka, först då blir han ett alternativ på riktigt. Tiden börjar rinna ut och tyvärr rann även orken ut för Anderson. Så länge Anderson orkade var kampen på mittfältet hyfsat jämn, att han inte orkar mer än 75 minuter är emellertid ett stort problem.
Betyg: 8
Ryan Giggs
Pappa Giggs är intelligent och hans rutin är ovärderlig i en sådan här match. Det är alltid en fröjd att se Giggs göra mål – 23 säsonger i rad nu – och det är ingen slump att det är Giggs som reagerar direkt på Cechs usla inspark (ja, Anderson är först där, och ska ha mycket beröm för det, men det är mer för att råkar stå där medan Giggs direkt uppmärksammar vad som händer).
Betyg: 7
Danny Welbeck (utbytt 98)
Welbeck blir misshandlad på kanten, igen. Jag vet inte varför Ferguson envisas med att spela Welbeck på kanten. Kanske gynnar det Welbeck på sikt, i nuet gynnas emellertid laget inte alls när Welbeck huserar på kanten. Upp med Danny på topp eller sätt honom på bänken, Fergie!
Betyg: 5
Javier Hernandez
Utbuad av Chelseas korkade supportrar för att han gjorde ett offsidemål i söndags. Det är obegripligt att någon kan ogilla Chicharito. Den här gången sprang han inte offside och när han får chansen gör han förstås mål. Efter en tung fjolårssäsong är han nu tillbaka och vi älskar det!
Betyg: 7
Nick Powell (inbytt 46)
Powell har mycket fotboll i sina ben och jag blir förvånad om han inte utvecklas till åtminstone en bra Premier League-spelare. Med Powell på mitten istället för Fletcher tappar mittfältet emellertid mycket i defensiv styrka. Tittar man enbart på Powell gör han emellertid en bra match.
Betyg: 7
Ryan Tunnicliffe (inbytt 81)
Tunnicliffe kämpar, framför allt minns jag en skottblockering där han slänger sig på hockeymanér. Han har dock svårt att hänga med och hans insats visar på skillnaden mellan reserv- och a-lag. En bra bit kvar, men chansen finns definitivt.
Betyg: 6
Federico Macheda (inbytt 98)
Mest av allt är vi förvånade att Macheda fortfarande är kvar i United. Vi slänger in honom och hoppas på ett mirakel, känslan är emellertid att Macheda redan har uträttat sina mirakel.
Inget betyg.