“Walking out last night as captain of Manchester United was an unbelievably proud moment for me and my family. It’s a huge honour for me to captain this great club and I will take great pride in doing so. I would like to thank all the fans for their support, I am looking forward to the exciting times ahead and leading their club to more success.”
Jag ser det pragmatiska och enkla i att göra Wayne Rooney till kapten. LvG riskerar dÃ¥ inte att uppröra omklädningsrummet med att göra sin favvo till kapten och samtidigt vet hans favvo att han är nummer 1 ändÃ¥. Rooney har varit i klubben i tio Ã¥r, vunnit allt och kommer att bli tidernas främste mÃ¥lskytt i Manchester United. Det är rätt logiskt dÃ¥, men det är sÃ¥ mycket som luktar illa och är ledsamt med utnämningen. Jag ska villigt erkänna att jag är bÃ¥de “angry and confused”.
Han har ifrågasatt Uniteds ambitioner – det fick han löneförhöjning för.
Han har bråkat med Fergie – det fick han löneförhöjning för.
Manchester United har behövt Wayne Rooney mer än Wayne Rooney behövt Manchester United. Speciellt i dessa tider där superstjärnorna inte flockas på Carrington. Nu har han också fått det ultimata erkännandet i världens största klubb, men frågan är vad han ser i det här laget som gör att han vill stanna nu när han inte ville det 2010? Det är knappast så att det här är ett lag som på papperet ser bättre ut än det gjorde för fyra år sen.
Well, well, det vet bara han, men vad har då egentligen Wayne Rooney för kvaliteter som gör honom till en bra kapten?
- En mycket bra fotbollsspelare – check.
- Ålder och rutin – check.
- En röst som spelarna lyssnar på – oklart, han känns inte som en talare.
- Ett föredöme på och utanför planen – icke så mycket, va?
- En spelare som kan “grab the game by the scruff of the neck” – synnerligen oklart. Mer att han kör tokkapningar i vredesmod och frustration i stället.
- En spelare som kan göra en “Roy Keane i Turin” – never. Men det är inte mÃ¥nga lag som har längre.
Alternativen var egentligen ganska få, speciellt om man jämför med 1990-talets mitt då Cantona, Bruce, Keane med flera fanns i klubben. Darren Fletcher och Michael Carrick var de andra två som varit i klubben länge nog och har åldern inne. Jonny Evans var en outsider, liksom Phil Jones. Jag trodde på Robin van Persie av den enkla anledning att han är kapten i landslaget och LvG:s sidekick nummer ett och med tanke på hur högt LvG håller en kapten. Med lite eftertanke hade drömmen varit att Fletcher fått bindeln, alternativt att LvG siktat på framtiden genast med just Jones.
Nu har vi i vilket fall som helst alltså en kapten som två gånger varit på väg att lämna United, varav den ena gången till Manchester City och den andra till Chelsea. Hade han haft lägre lönekrav, typ hälften så höga, och varit en annan typ av figur – mer nyfiken på livet och kulturen och fotbollen utanför Englands gränser – hade han med stor sannolikhet inte varit kvar i klubben. Han vet att han fått sitt sista stora kontrakt nu, då möjligheten att casha in 3-4 miljoner i veckan hos en europeisk toppklubb kommer aldrig mer tillbaka. Rooney har kontrakt med United till och med sommaren 2019, några månader innan han blir 34 bast, och det är väl troligt att han dras tillbaka mot mitten av planen under sina sista säsonger. Förhoppningsvis ser han utnämningen som en utmaning och inte bara som att han nått toppen. Vi kan fortfarande kräva mer av honom, framförallt när han nu är den självklare ledaren.
Jag gillar inte att han är kapten, men jag gillar alla Manchester United-kaptener, om det nu kan gå ihop.
Vi vet alla om att fotbollsvärlden inte är lika romantisk som den en gång var. Eller romantisk och romantisk: Förr i tiden flyttade inte spelarna lika ofta för att klubbarna inte lät dem. Nu är det spelarnas marknad och det som gör fotbollsspelarna så speciella till skillnad från till exempel taxichaufförer, signalvakter och bagare är att de förväntas vara lojala. Det skulle inte komma ett gäng maskerade människor mitt i natten hem till en vaktmästare som ville byta jobb från Västerskolan till Kungsskolan och kräva att han stannade på sitt gamla jobb.
Vi fans är, som jag alltid säger, de enda som är lojala mot fotbollsklubbar. Det är det som är det enda romantiska.
* Tröjnumren blev de väntade när de presenterades i dag. Med Adnan Januzaj som #11 … wow, den pressen skulle inte Antonio Valencia vilja vara i närheten av.
Annars var det enda noterbara att Anderson tog över Büttners gamla tröja och att James Wilson ville ha ett högre nummer. Fortfarande ledigt på #5, #7 och #9. Han har 2,5 vecka på sig, Watch-This-Space-mannen.
* Angående citaten högst upp, som Wayne Rooneys publicist la ut på Facebook under kvällen, säger cynikern i mig att det knappast är Waynes innersta tankar. Fletchers tankar om vicekaptenskapet ger mig mer gåshud:
“It’s a fantastic honour when I look back at the great captains over the year. “Especially ones I have played under – Roy Keane, Gary Neville, Ryan Giggs, Nemanja Vidic. They are some fantastic examples there and people I’ve learned a lot from. But you can only be yourself and the manager has obviously seen something in me to choose me.I’ll continue doing what I’m doing, helping the young lads and talking to everyone, being a voice on the pitch and trying to be a good pro.
“I want to achieve success for Manchester United.”
* Anders Lindegaard blir ytterligare en rutinerad spelare att lämna klubben. Det stÃ¥r klart i dag och det kanske man kunde ha listat ut av hans “spread your wings and fly”-instagrammande under kvällen.
Det bara smäller och skramlar när skåpena töms på Carrington. Tyvärr är det inte så många som fylls av nya arbetstagare.