Fotbollslivet borde leka för Wayne Rooney.
- Han är nyligen 30 år fyllda, vilket brukar vara då fotbollsspelare är som allra bäst.
- Han är lagkapten för klubb och land.
- Hans klubblag är en poäng från toppen på Premier League och hans landslag går i sommar in i EM efter att ha vunnit varenda match i kvalet.
- Under hösten har Rooney slagit rekordet för flest landslagsmål någonsin för England och han är numer tvåa på listan över de som har gjort flest mål för Manchester United, bara tolv mål från förstaplatsen.
- I augusti nästa år ska han hedras med en testimonial.
- När Wayne Rooney nästa gång tar på sig Manchester Uniteds vackra tröja blir han blott den tionde spelaren någonsin att nå 500 matcher för klubben.
Fotbollslivet borde verkligen leka för Wayne Rooney.
Men det gör ju inte det, inte alls faktiskt. Han är förvisso Uniteds bästa målskytt den här säsongen men det beror mest på att ingen annan spelare i laget har imponerat i målskyttet. Och av de målen Rooney har gjort är det bara det mot CSKA som verkligen var avgörande. Om vi räknar assists på självmål står han på en assist den här säsongen, annars noll.
Det här kalenderåret har han gjort segermålet i två ligamatcher, Aston Villa (3-1) i april och Sunderland (2-0) i februari. Rooney har gjort 21 mål sedan Louis van Gaal tog över United, 16 av dessa har kommit i matcher som United har vunnit med minst två mål. Som en jämförelse gjorde Eric Cantona 19 mål säsongen 1995/96 – han gjorde 13 av dessa i uddamålssegrar eller oavgjorda matcher. Senast Rooney gjorde ett mål i en oavgjord match var i januari 2013. Hans mål är inte många och de han gör är sällan viktiga.
Rooney är Uniteds lagkapten. Det ger privilegier i Van Gaals filosofi. Därmed är det också rimligt att kräva mer av spelaren. Men vi får inte mer av Rooney. Oftast får vi faktiskt väldigt lite. Istället är det Bastian Schweinsteiger som ligger bakom Uniteds sena segermål mot Watford (tysken hade 21 bollkontakter på 2 minuter och 40 sekunder efter Watfords kvitteringsmål). Det är Schweinsteiger som trycker in kvitteringen borta mot Leicester. Det är Schweinsteiger som agerar som en kapten ska agera.
Rooney har varit ur slag så länge nu att det knappast längre är relevant att prata om en formsvacka. Han är inte bättre än han presterar. Sett till status och lön ska han vara bland de allra bästa. Han ska vara på samma nivå som Neymar, Bale, Ronaldo, Messi, Lewandowski… Tyvärr är han inte i närheten av dessa herrar.
Min känsla är att Manchester United skulle bli bättre om Rooney ställdes utanför startelvan (även om Rooneys lagkamrater också är långt ifrån nivån på de listade lirarna). Den enkla segern mot Liverpool talar för att det är så och första fjärdedelen av matchen mot Watford (innan Herrera blev skadad och Van Gaal fick för sig att ersätta den offensiva mittfältaren med en mittback) talar för att det är så. Det är de ligamatcher Rooney har missat den här säsongen. För Van Gaal vägrar ju att peta Rooney.
Under hösten har fotbollsdigniteterna stått i kö för att förklara att Rooney är en fantastisk fotbollsspelare. Jag begriper det inte. Visst, det är självklart att Manchester Uniteds spelare inte sågar sin lagkapten. Visst, det är naturligt att motståndarna inte bjuder på tändvätska i onödan. Men Rooney hyllas från så många håll, från så många som omöjligt kan ha något att vinna på att hylla Rooney. Den internationella spelarföreningen röstar fram världslaget, 25 000 professionella fotbollsspelare tycker att Rooney är en av världens tio bästa anfallare.
Kanske har de helt enkelt inte sett Rooney spela fotboll så ofta den senaste tiden?
Han är bara 30 år gammal, så han borde ha flera fantastiska år framför sig. Men alla fotbollsspelare har inte samma hållbarhet. Wayne Rooneys största styrkor var hans energi och explosivitet. Av det finns inte mycket kvar idag och han har inte lyckats förvandla sig själv till en annan typ av fotbollsspelare.
Efter den här säsongen har Rooney tre år kvar på kontraktet (tack, Moyes). Det känns som att det skulle vara bäst för alla parter om Rooney lämnade United i sommar. Kruxet är dock att han är en av världens bäst betalda fotbollsspelare. Det finns några klubbar som skulle ha råd med Rooney: Barcelona, Real, Bayern, PSG, city och Chelsea. Hur många av klubbarna på den listan är intresserade av att köpa Rooney? Det finns såklart en hel drös med klubbar som skulle älska att ha Rooney i sitt lag, men ingen av dessa klubbar har råd.
But O heart! heart! heart!
O the bleeding drops of red,
Where on the deck my Captain lies,
Fallen cold and dead.
Det kommer, inom inte allt för avlägsen framtid, en dag då Wayne Rooney tackar för sig i Manchester United. Då kommer vi att minnas honom som en av de allra största.
Han är inte min personliga favorit. Han brukade vara det men flörten med city 2010 förstörde så mycket. Men betydelsen av den flörten kommer att minska med tiden. Idag är det inte många som bryr sig om att George Best söp bort halva sin karriär. Om 50 år kommer ingen bry sig om att Rooney flörtade med city.
Då kommer Wayne Rooney att vara ihågkommen som en av de tio största i Uniteds historia, förmodligen en av de fem största. Det tråkiga är bara att det redan idag är roligare att minnas Rooney än att se honom spela fotboll.
Man tände elljuset på Old Trafford när Rooney debuterade. Det var så vackert, så självklart. Han blev den andra spelaren i klubbens historia att debutera med ett hattrick. Redan då kändes det faktiskt som en möjlighet att Rooney skulle gå vidare och bli den bästa målskytten i klubbens historia.
Där är han inte riktigt än. I landslaget har han redan passerat Sir Bobby Charlton men i United är det fortfarande några mål kvar. Det mesta tyder dock på att Rooney går förbi innan han tackar för sig.
Perioden 2006 till 2011 var den allra bästa i Uniteds historia och Rooney var en av de ledande spelarna under den perioden. Hans absolut bästa tid som spelare var säsongen 2009/10. Säsongen efter Ronaldo var Wayne Rooney bättre än någonsin tidigare, den tidiga våren 2010 var han förmodligen bäst i världen. Han öste in mål i ligan och ledde United mot en historisk fjärde raka ligaseger. I Champions League sköt han fyra mål på Milan och gav United ledningen i München. Sedan kom den där förbannade skadan. Skadan var egentligen rätt harmlös men Rooney hastade tillbaka och sen blev han aldrig riktigt samma spelare igen.
På lördag gör han, mest troligt, sin 500:e match för Manchester United. Det är en enorm prestation. Han tillhör den yttersta eliten i vår klubbs historia. Men i Manchester United kan man inte leva på gamla meriter.