Zlatan Ibrahimovic är Sveriges störste fotbollsspelare genom tiderna. Den som hävdar motsatsen är antingen hjärndöd eller enbart provokativ.
Nu är han också en Manchester United-spelare och fullbordar därmed cirkeln, blir odödlig och legendarisk oavsett om han så skulle börja spela in Marcus & Martinus-covers resten av livet. Han avslöjade det också själv, som sig bör när man är den han är. Han ger fullkomligt fan i att han ska spela för världens största och rikaste fotbollsförening utan deklarerar på sociala medier att det är dags. Med den avspända hashtaggen #Iamcoming.
Det är inte varje dag under 2000-talet vi ser en svensk i United. Det är faktiskt bara tredje gången det händer. Zlatan går i Bojans, Blomqvists och Henkes fotspår och vem av dom som lämnat störst avtryck kan inte ens den förstnämnde protestera emot. När Larsson anslöt skickade kvällsblaskorna ut reportrar som bevakade skåningen på heltid. Bevakningen av Ibra lär nå fullkomligt enorma proportioner. Inte bara för att han är Zlatan utan också för svenskarnas enorma fascination för engelsk fotboll.
Är det dÃ¥ rätt av United att plocka in “Den nye Yksel Osmanovski”?
Klart det är. Självklart. I dagens samhälle finns det inte mycket som känns lika givet som detta. Ingenting faktiskt. Kanske att sparka Dödgrävaren var ett lika naturligt beslut, men det är knappt.
Jag ser en jämförelse med Teddy Sheringhams ankomst. Edward kom som ersättare till Cantona och han var då 31 år fyllda. Zlatan är 35 i höst, men 35 i höst kan väl sägas vara motsvarande 31 för 20 år sedan med tanke på utvecklingen.
Eller så kan vi bara jämföra honom rätt av med just Henke. Han var 35 bast när han gjorde sin alltför korta sejour på Old Trafford, men intrycket han gjorde satt i länge om man ska tro Sir Alex. Och det ska man göra då och då. Med Zlatans status, karisma och – inte minst – hans fortsatt fantastiska insatser lär det bara behövas att han lunkar in i omklädningsrummet för att ge hela klubben ett lyft. Lägg till hans relation med vår nye manager och det kan bara kännas rätt. Speciellt med tanke på det läge Manchester United är i nu. En FA-cuptitel på tre år är för dåligt och med Ibras vinnarskalle finns alla möjligheter att åtminstone titta högre upp än en femteplats. Och fajten Ibra-Mourinho vs Pep kommer att bli underbar att följa på nära håll.
Finns det inga risker då?
Jo. Den mest uppenbara är ju att han går till ett Manchester United som fortfarande har kvar (en blonderad!) Phil Jones. Skaderisken är därmed av samma proportioner som det är för myrorna om man skulle hoppa från en tiometerssvikt rakt ned i deras stack. Lägg till att Zlatten inte haft några allvarliga skador någonsin så är det en kombo som bådar illa. Kanske därför Mourinho redan sägs ha haft några träffar med Jones.
Det allra viktigaste är dock att det är en fantastiskt stor övergång. Och att som svensk få se svensk fotbolls allra största (ego) i en röd tröja för första gången kommer att bli en magnifik upplevelse.
Han kommer dessutom inte vara ensam om det. För nu kommer alla 8-åriga svenska pojkar skita i PSG och börja skutta runt i Unitedtröjor. Det känns bara underbart.
