På lördag börjar det! Premier League 2016/17 är äntligen här. Inför den säsongen bjuder vi på en ordentlig genomgång av Manchester Uniteds motståndare i denna Premier League-guide.
Vi går igenom lagen i bokstavsordning och i den detta är andra delen av två. Den första delen återfinns här.
Guiden är författad av Viktor Andersson, Johannes Johansson och Mikael Österdahl. Johannes skrev sina texter i tisdags, Viktor och Micke skrev igår. I guiden har vi hoppat över Manchester United, vår klubb ger vi istället en ordentlig genomgång i en stor frågelåda på lördag. Dessutom har vi förstås en daglig bevakning av United!
För varje lag kommer vi med ett tips. Detta är inte synkat mellan skribenterna, varvid det kan förekomma motsättningar.
Manchester city
Förra säsongen: Nådde väl aldrig riktigt den potential som truppen besitter med stjärnor som Sergio Agüero, David Silva och Kevin de Bruyne. De Bruyne var en injektion men laget drabbades hårt av de skador som drabbade tidigare nämnda spelare samt lagkapten Vincent Kompany. Ett försökt till en mer engelsk och yngre trupp lyckades inte och lagets fjärdeplats får godkänt men bara på håret.
Manager: Chilenaren Manuel Pellegrini fick efter drygt halva förra säsongen beskedet att den säsongen skulle bli hans sista. Arvtagaren Pep Guardiola har länge varit klar för klubben och för med sig en vinnarkultur som är svår att snacka bort. Som tränare har han vunnit ligan varje år men har fått kritik för att han inte lyckades lyfta Champions League bucklan med stjärnfyllda Bayern München. Ett litet frågetecken kan också lyftas för att hans avsaknad av Premier League erfarenhet.
Silly season: Har som vanligt varit aktiva på transfermarknaden med stjärnköp som Nolito, ett sedvanligt 500-miljonerkronors köp av mittback i John Stones, tyska spelarna Ilkay Gundogan, Leroy Sane och supertalangen Gabriel Jesus. Har som alltid köpt dyrt men det går att ana en tydligare inriktning mot yngre talanger än redan färdiga stjärnor.
Realistisk målsättning: Har en trupp där en plats utanför topp tre nästan får ses som ett misslyckande. Har också en press på sig att äntligen lyckas i Champions League efter att förra året gjort sin bästa insats någonsin. Bör hamna topp tre, vinna minst en av cuperna och åtminstone övertyga i Champions League.
Tips: Jag ser dem som favoriter att vinna Premier League.
Av Viktor Andersson.
Middlesbrough
Förra säsongen: Slutade förra säsongen på en andraplats i Championship vilket i slutändan gav en plats i denna säsongs Premier League. Gick under stora delar av säsongen som ett tåg och radade upp flera fina förlustfria sviter. Däremot hade de även negativa perioder där det slutade med poängtapp flera matcher i rad. Spelare som George Friend, Adam Clayton och Daniel Ayala var framträdande i sina insatser och valdes in i PFA Team of the year.
Manager: Den förre Real Madrid-spelaren Aitor Karanka har sedan 2013 drillat klubben framåt i återtåget mot Premier League. Visst har spanjoren slutligen lyckats ta tillbaks Middlesbrough till finrummet, men det blåser trots allt en del snåla vindar kring Karanka. Det har ryktats om en del osämja mellan honom och spelarna. Detta trots allt har han lyckats över tid i klubben och hans taktiska genialitet har lyfts även om han anses vara envis och tro stenhårt på sin filosofi. Har under försäsongen mixtrat mellan 4-2-3-1 och 4-4-2.
Silly season: Nykomlingarna har satsat stenhårt för att hålla sig kvar i den engelska högstaligan då pengar har kastats ut här och var för erfarna spelare. Victor Valdès, Alvaro Negredo, Gaston Ramirez, Brad Guzan och Antonio Barragan är rutinerade namn som levererat tidigare och nu värvats in. Detta har kryddats med spännande spelare som Viktor Fischer och Marten De Roon. När det kommer till försäljningar har de inte förlorat någon spelare av större vikt. Jonathan Woodgate har förvisso lämnat, men det är över tio år sedan han var ordentligt i ropet.
Realistisk målsättning: Lyckas Karanka sätta samman den befintliga truppen med nyförvärven har Middlesbrough alla möjligheter att hålla sig en bit ifrån nedflyttningsstriden. Som nykomling handlar det dock alltid om att hålla sig kvar.
Tips: Besitter en intressant trupp, dock är många av nyförvärven åldersstigna. Fischer och De Roon har potentialen att ta Premier League med storm. Tippar på en placering runt 15-16.
Av Johannes Johansson.
Southampton
Förra säsongen: Southampton smög med i tabellen trots en svag inledning och en makabert usel period mellan november-januari. Detta ledde till en sjätteplats i tabellen vilket får anses mycket bra med Southampton-mått mätt. I sedvanlig ordning var det ett lag som kunde vålla problem för vilket lag som helst. United förlorade båda matcherna mot Koemans gäng, men höjdpunkten måste ändå vara 4-0-segern mot Arsenal.
Manager: Inte nog med att laget år efter år tappar sina nyckelspelare, inför denna säsong försvann även Ronald Koeman som byggt upp Southampton på nytt efter Mauricio Pochettino. Numer är det Claude Puel som styr skutan och det återstår att se hur han förvaltar holländarens arv. Puel anses passa som handen i handsken i ”Saints” då han är en lagbyggare som vill spela attraktiv fotboll och lyfta fram unga spelare.
Silly season: Precis som vanligt har laget blivit urvattnat på sina nyckelspelare. Graziano Pellè, Sadio Mané och Victor Wanyama har bland annat lämnat. Däremot har Puel plockat in intressanta spelare som Nathan Redmond, Pierre-Emile Höjbjerg, Alex McCarthy och Jeremy Pied. De två förstnämnda bör framhävas extra då de kan blir riktiga injektioner på mittfältet.
Realistisk målsättning: Känns svårt att återupprepa fjolårsplaceringen med tanke på att de på nytt tvingas bygga om laget. Puel är helt klart ett intressant val av tränare och det förvånar knappast om han lyckas. Realistisk målsättning bör vara att sikta in sig på Europa League-platserna.
Tips: Förmodligen har de svårt att hänga med i toppen och även strax därbakom. Hamnar förmodligen omkring plats 7-8.
Av Johannes Johansson.
Stoke City
Förra säsongen: Till slut övre halvan i tabellen: en niondeplats, för tredje säsongen i rad. Före Chelsea men långt efter åttan Liverpool och 14 minus i målskillnad. Ändå klart godkänt, framför allt efter en blytung start med tre poäng på sex matcher. Tidigt uttåg i FA-cupen men mycket bra prestation i ligacupen, där det till slut blev förlust på straffar i semifinalen. De brukade vara svårslagna hemma men har nu skaffat en trupp som inte gillar att spela i blåsiga Stoke, sju hemmaförluster var sjunde sämst i ligan. Satsningen på en attraktivare speltid väntar fortfarande på att realiseras, bara 41 gjorda mål förra säsongen.
Manager: Mark Hughes har haft ansvaret i tre år. Niondeplatsen 2014 var bästa resultatet sedan 1975 och han är första manager att leda klubben till en topp 9-plats tre år i rad. Nu måste han sikta uppåt och den flärdfullare spelstilen måste resultera i många fler mål, samtidigt som defensiven behöver täppas till.
Silly season: Relativt lugnt på marknaden än så länge. Inga stora spelarförluster. Joe Allen värvades från Liverpool och blir förstås en nyckelspelare, den största värvningen hittills. Från Egypten hämtades Ramadan Sobhi, en offensiv mittfältare med sex landskamper på meritlistan trots att han bara är 19 år gammal. Intressant. Ytterligare en ung värvning i form av Ryan Sweeney, irländsk försvarare från AFC Wimbledon. En anfallare och mittback finns på önskelistan.
Realistisk målsättning: Efter tre raka niondeplatser är det förstås dags att lämna mittenträsket och klättra i tabellen. En riktigt bra säsong skulle resultera i Europaspel. Samtidigt också fokus på cuperna, bara en enda titel (ligacupen 1972) på meritlistan. De är där och nosar: final i FA-cupen 2011 och semifinal i ligacupen förra säsongen, dessutom ytterligare tre kvartsfinaler de senaste åren.
Tips: Personligen hoppas jag alltid att Stoke ska åka ur men för varje säsong blir det mindre och mindre troligt. De är nu ett etablerat mittenlag och de lär hamna i mittenträsket igen.
Av Mikael Österdahl.
Sunderland
Förra säsongen: Vi kan det här. Sunderland tänder vårt hopp, hoppet om att de äntligen ska åka ur. Förra säsongen låg de under strecket i 31 omgångar. Säsongen 2014/15 var det 25 omgångar. De har fyra säsonger i rad under 40 poäng utan att åka ur. På något sätt överlever de alltid. Förra säsongen var det uttåg i omgång 3 både i ligacupen och i FA-cupen.
Manager: Sam Allardyce tog över Sunderland förra hösten och räddade laget kvar. Sedan kallade England under sommaren, vilket förstörde planeringen. Först den 23 juli kunde Sunderland presentera David Moyes som ny manager. Ingalunda optimala förutsättningar för den förre Unitedmanagern.
I United fungerade de inte för Moyes. Inte i Real Sociedad heller. Förutsättningarna är möjligen bättre i Sunderland, på många sätt påminner det om det Everton han tog över. Moyes var ingen bra manager i United men han har kapaciteten att vara en fantastisk manager för Sunderland.
Silly season: Allardyce snackade mer med FA än med potentiella nyförvärv, så arbetet på transfermarknaden stod stilla. Vi vet att Moyes gillar att ta tid på sig. Sommarens första nyförvärv presenterades först den 5 augusti, då Papy Djilobodji köptes av Chelsea för åtta miljoner pund. Det är hittills det enda nyförvärvet, även om Manchester United-duon Paddy McNair och Donald Love rapporteras vara mycket nära en flytt till Sunderland. Inga spelarförluster att tala om.
Då den här artikeln ska publiceras är Love och McNair nu klara för Sunderland (mer om det i en separat artikel senare).
(Djilobodji köptes av José Mourinho den 1 september förra året för 2,7 miljoner pund. Den senegalesiska ställdes utanför Chelseas Champions League-trupp och gjorde nio minuter innan han skickades på lån till Werder Bremen. Men Chelsea gjorde åtminstone en nettovinst på affären.)
Realistisk målsättning: Givetvis att undvika att vara inblandade i nedflyttningsstriden. På sikt har klubben förutsättningar för att åtminstone vara ett stabilt mittenlag.
Tips: Inte den här gången heller. Love och McNair lyfter inte Sunderland i tabellen men jag tror att Moyes gör det. Nedre tredjedelen i tabellen blir det, men ingen nedflyttningsstrid.
Av Mikael Österdahl.
Swansea City
Förra säsongen: Inledde säsongen oerhört intressant och spelare som Bafetimbi Gomis och André Ayew levererade på löpande band. Sedan kom september och allt avtog krasst. Den superhyllade managern Gary Monk fick sparken under december efter endast en seger på de elva senaste matcherna. Efter en uppryckning under våren lyckades laget ta sig upp till en tolfte plats, men det walesiska laget imponerade trots allt inte allt för mycket.
Manager: Francesco Guidolin var mannen som tog över styret efter att Monk tvingats lämna. Italienaren fick kämpa för att få laget på rätsida och lyckades ändå hyfsat med tanke på lagets tabellplacering. Guidolin smyger ofta under radarn då han är en relativt anonym manager som inte sticker ut med retfulla kommentarer eller med löpande längs sidlinjen. Han missade ett par matcher under fjolåret på grund av hälsan. Är högt skattad i Italien efter sina framgångsfyllda år med Udinese.
Silly season: När det gäller transferfönstret har Swansea tappat sina ledande spelare från förra hösten. Gomis har lånats ut till Marseille medan Ayew lämnat för West Ham. Dessutom har guldskytten från EM, Eder, lämnat. På plussidan kan Mike van der Hoorn och Leroy Fer räknas in. Störst av dem alla är ändå värvningen av Fernando Llorente, både fysiskt och erfarenhetsmässigt. Llorente har alltid gjort mål och varit en ledande anfallare i klubbar som Bilbao, Juventus och Sevilla.
Då den här artikeln publiceras är Ashley Williams klar för Everton. En kort stund efter att artikeln publicerades gjorde Swansea klart med klubbens dyraste värvning någonsin i anfallaren Borja Bastón från Atlético Madrid (senast på lån i Eibar).
Realistisk målsättning: Har potentialen att tillhöra den övre halvan av Premier League ifall de smider samman laget. Tappet av Ayew är dock tungt och nu ryktas det även om att kaptenen och härföraren i försvaret Ashley Williams är på väg bort. Skulle Williams försvinna samtidigt som de inte finner en ersättare till Ayew kommer det bli en tuff säsong. Bör rikta in sig på att nå snäppet högre placering än fjolåret.
Tips: Som sagt, förstärkningar måste ske och det kommer förmodligen ske. Llorente är en klasspelare som skulle kunna bli en dundersuccé. Men överlag är truppen för tunn i nuläget och laget bör hamna runt 12-14-plats.
Av Johannes Johansson.
Tottenham
Förra säsongen: I skymundan av Leicester gjorde Tottenham förra säsongen skrällartad succé och var länge med och fajtades om ligasegern. Men laget orkade, som så ofta, inte riktigt i slutet av säsongen och halkade till sist även nedanför lokalrivalen Arsenal till en tredjeplats. Tvärtom derbykonkurrenten Chelsea var det knappt en enda Tottenhamspelare förra året som underpresterade, snarare tvärtom.
Manager: Tottenham inledde en omfattande resa när de anställde Mauricio Pochettino. Från ett lag, i efterdyningarna av försäljningen av Gareth Bale, stampades på samma plats, var de förra säsongen ett ungt, fartfyllt och inspirerande lag. Pochettino har stor del i den här förvandlingen och är verkligen uppskattad av Tottenhamfansen. Ung inspirerande tränare.
Silly season: Kör på med samma inställning som de haft de senaste åren. Köper billiga truppspelare, i år Vincent Janssen och Victor Wanyama och gör allt för att behålla sina bästa spelare. Det och satsar på unga talanger. Truppen har breddats för stundande Champions League.
Realistisk målsättning: Överpresterande förra året men borde inte vara sämre i år med unga spelare som blivit ett år äldre och ett år bättre. Ska som sagt spela Champions League i år och går de långt kommer det att innebära en påfrestning på truppen som förmodligen kommer påverka deras ligaposition. Rimlig målsättning bör vara att återigen landa på Champions League plats.
Tips: Får fajtas med Chelsea om fjärdeplatsen.
Av Viktor Andersson.
Watford
Förra säsongen: Överraskade positivt förra säsongen genom att som nykomlingar nå en mycket respektabel trettondeplats. Hade mängder med nyförvärv som tränaren Quique Sánchez Flores fick ihop på ett alldeles utmärkt sätt. Främst stack anfallarna, före detta fången Troy Deeney och sensationen Odion Ighalo ut och på vänsterbacksplatsen Chelsealånet Nathan Ake.
Manager: Valde sensationellt nog att sparka Quique Sánchez Flores med före detta Napoli och Inter tränaren Walter Mazzarri som ersättare. Och det är inte direkt någon duvunge som tillträder. Har som sagt lag som Napoli och Inter på meritlistan och lägg därtill Sampdoria, som han tog till final i Coppa Italia säsongen 2008. Kanske kan Watford bli ett riktigt cuplag under Mazzarri. I så fall blir det förmodligen med Mazzarris patenterade trebackslinje.
Silly season: Har tagit in ungefär lika många som de förlorat den här sommaren. Till exempel talangen Jerome Sinclair från Liverpool och lånet av backen Juan Camilo Zuniga från Napoli. Verkar köra vidare på materialet från förra säsongen, och varför klandra dem när de gjorde det bra?
Realistisk målsättning: Man ska nog inte ha för stora förväntningar på laget trots den inspirerande fjolårssäsongen. En plats i mitten av tabellen känns rimligt. Är nog beroende av en bra start.
Tips: En plats 11-13 vore rimligt.
Av Viktor Andersson.
West Bromwich Albion
Förra säsongen: Det var så klart som vanligt för West Bromwich. Speciellt under tränaren Tony Pulis. Varken bu eller bä. De vanliga raka, enkla spelet som så ofta resulterar i en tabellplaceringen någonstans mellan nio och femton. Det mest underhållande var nog den långrandiga historian om Sadio Berahinos vare eller icke vara och att Jonas Olsson återigen tog plats i startelvan. Good old Jonny Evans var faktiskt också en av lagets bättre spelare.
Manager: Har redan varit inne på Tony Pulis. Man vet vad man får helt enkelt. Rakhet, enkelhet och disciplin. Är i Premier League kretsar känd för att aldrig ha ramlat ur ligan och bli inte förvånade om han i slutet av den här säsongen i stället tränar ett krisande Middlesbrough eller ett AFC Bournemouth.
Silly season: Har stått för en lika förutsägbar transfersommar som spelidé, har än så länge bara plockat in QPR:s Matt Phillips. Vilket i för sig är en bra spelare. Samtidigt har de tappat stundtals skicklige Stephane Sessegnon och bollmottagaren Victor Anichebe.
Realistisk målsättning: En inte alltför vild gissning vore att West Bromwich hamnar runt den där trettondeplatsen som de brukar. En bra start och överpresterande, samt ett par nyförvärv skulle kunna få laget att kravla sig upp över mittenskiktet.
Tips: Plats tretton.
Av Viktor Andersson.
West Ham United
Förra säsongen: Nästan succé. West Ham gjorde en mycket bra säsong och nosade länge på en Champions League-plats. Mot lagen på övre halvan i tabellen och mot lagen på övre tredjedelen var West Ham faktiskt bäst i ligan. Resultaten mot de sämre lagen höll emellertid inte måttet och det blev “bara” en sjundeplats i ligan, vilket åtminstone räckte till Europa League-kval. Tidigt uttåg i ligacupen och kvartsfinalförlust mot Manchester United i FA-cupen.
Manager: Slaven Bilic är sådär härligt galen. Hade han varit i typ Chelsea eller Liverpool hade vi hatat honom, verkligen hatat honom. Nu är han i West Ham och då gillar vi honom. Förra säsongen var hans första i Londonklubben (som manager, han gjorde även en säsong som spelare) och det gick ju bra.
Silly season: Viktigast är kanske att de ser ut att behålla Dimitri Payet. Egna produkten James Tomkins lämnade emellertid för Crystal Palace. West Hams stora värvning är anfallaren André Ayew, som blev klubbens rekordvärvning då han anslöt från Swansea. De har också förstärkt med högeryttern Sofiane Feghouli (Valencia), mittfältaren Håvard Nordtveit (Mönchengladbach) och vänsterbacken Arthur Masuaku (Olympiacos). Dessutom Gökhan Töre på lån från Besiktas. Så plockade de ju även Ashley Fletcher från United, men det är nog rimligt att han lånas ut.
Realistisk målsättning: Det är tufft i toppen och bakifrån tycker nog Chelsea, Everton och Liverpool att de ska vara före West Ham i tabellen. Men det är första säsongen på nya arenan och det vädras optimism runt West Ham, så de måste åtminstone sikta på att upprepa förra säsongens fina resultat.
Tips: Bilic är en bra manager och jag räknar med att de gör en bra säsong igen. Topplagen borde dock vara bättre i år, så övre halvan men inte i närheten av Champions League känns rimligt.
Av Mikael Österdahl.