United vann i går mot de regerande mästarna Leicester City med 4-1 efter en imponerande insats. Samtliga hemmalagets mål föll i första halvlekens sista halvtimme, där United kanske spelade sin bästa fotboll på väldigt länge.
Pogba och Zlatan
Fransmannens och den långe från Rosengård var matchens förgrundsfigurer. Pogba fick mer frihet med en ivrigt arbetandes Herrera och den smarte Mata som sällskap på mittfältet. Därmed kunde han operera mestadels från vänster och detta förvaltade han väl. Egentligen allt han gjorde var bra, men hans pass till Zlatan, där den långe vände och sköt i samma rörelse, var värd ett bättre öde. Passet påminde inte lite om något Scholes kunde ha serverat van Nistelrooy under det tidiga 2000-talet.
I övrigt briljerade Pogba med långa och korta pass (totalt 99 pass, 65 innanför motståndarnas planhalva) och visade på det driv och den energi som han kan tillföra. Han hade dessutom ett farligt skott på mål i första halvlek där Zieler räddade fint. Målet han gjorde på nick var också av hög klass, även om motståndarnas bristande markering och målvaktens passivitet var frapperande.
Zlatan gjorde en fin insats som borde ha krönts med ett mål. Så höga är förväntningarna på svenskens kvalité att det nästan var en besvikelse när hans volley från vänster i straffområdet gick över mål i första halvlek. Intressant var att observera hur mycket Zlatan talade med de yngre spelarna (Rashford och Lingard) under match. Herrera, Zlatan och Rashford hade en fin kombination i första halvlek där den unge engelsmannens mottagning gjorde att avslutet gick utanför.
Herrera och Fellaini
I Viasats Studio och på plats i England var det en världsnyhet att Rooney petades, men Bojan Djordjic lyfte i Stockholm fram en annan viktig sak: att Fellaini också var petad och att även detta hade en påverkan på Uniteds fina prestation. Det var uppenbart för alla att Herrera gjorde en fin insats framför backlinjen. Spanjoren spelade med tempo och slog både enkla och mer avancerade pass till rätt adressater. Därmed skall vare sig Rooney eller Fellaini sågas totalt, men nog får United ett bättre flyt i spelet när tempot inte ideligen dras ner.
MÃ¥len
Tre av Uniteds fyra mål kom till på hörnor. Att de regerande mästarna skulle uppträdda med sådan brist i koncentration var något som nog överraskade de flesta. Avsaknaden av en verbal Schmeichel underlättade säkert inte situationen. Redan vid första hörnan i matchen märktes det att Zieler inte alls skulle komma att äga sitt målområde och han var fastklistrad vid mållinjen. Smalling kunde enkelt nicka in 1-0 efter bristande markering av Huth. Samspelet vid 2-0, med Lingards klack, var matchens delikatess. Mata kunde mäta in bollen i bortre hörnet efter att United uppträtt med en finess och snabbhet som minde om fornstora dagar. Vid 3-0 lurade Mata hela försvaret med sitt smarta pass till Rashford. Pogba kunde, lika enkelt som Smalling, nicka in 4-0 i bortre hörnet. Zieler stod återigen fastklistrad vid mållinjen. Gray reducerade till 4-1 i andra halvlek med ett vackert avslut i de Geas långa kryss.
Övrigt
Efter ett par svaga insatser märktes det att United ville visa omvärlden att de är att räkna med. Inställningen och framförallt pressen i spelet var god. Med samma spel mot shitty hade de troligen fått med sig åtminstone en poäng. Mourinho skall såklart ha beröm för att han vågade peta Rooney och att ändringarna i övrigt slog väl ut. Både Herrera, Mata och Blind stod för fina insatser. Kul att se var också att Fosu-Mensah återfanns på bänken. Glädjande var även att beskåda Rooneys engagemang på bänken och den tillfredsställelse han visade vid målen. Att engelsmannen är en tillgång råder det nog inget tvivel om, men tyvärr har han nått den fas i sin karriär där han är utbytbar och inte längre en självklar startspelare.