Going for the mini treble | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Embed from Getty Images
Så slår man ut ett Championshiplag med en B-uppställning. Först slänger man in det långsamma, meriterade gardet och bjuder på en hemsk första halvlek – för att lattja in tre mål i andra halvlek.
Uniteds dröm om en trippel i cuper lever i allra högsta grad.
Mumma:

Bastian Schweinsteiger startade sin första match för United sedan den stora branden i London – och trots hans slow-mo-stil lyckades han fixa 90 minuter med 1+1 till sitt namn. Han har en skön stil också, Basti. Han vet vem han är, vad han har gjort och han tar inga fångar. “Cykelsparken” skojar man inte bort. Inte heller inlägget till Afrotankens förlösande 1-0.
4-0 är 4-0 oavsett vilka man möter. Det är alltså inga minusmål för att man ställs mot ett motstånd av lägre kaliber. Och med tanke på hur de tre senaste matcherna – och första halvlek i dag – såg ut var det EXAKT vad United behövde.
Mourinho väntade länge, men så slog han till med två ungdomslagsdebutanter samma kväll. Både Tuanzebe och Pereira gjorde sina A-lagsdebuter och det är få debuter som glädjer så mycket som spelare från egna leden (och läs gärna vilka årgångar som gjort det genom åren här: http://muss.se/blogg/2013/04/29/71orna-basta-argangen-i-united/)
En mittback som gör mål är vi inte bortskämda med. Vi vill bli bortskämda med det.

Mer mumma än inte:

Henrikh Mkhitaryan. Uniteds kantspelare är som bekant inga klassiska kantspelare á la Giggs och Beckham, det är inte heller Uniteds spel byggt på, men man har ändå kantspelare som kan. Armeniern är en sån och han är också en klassisk kontringslirare som är snabbare med boll än utan, á la Giggs. När han och Martial samspelade till 3-0 var det som att se det gamla United. Att han sen inte är involverad mer än han är är ju inte bara hans fel.
Marouane Fellaini har många svagheter och tämligen få styrkor. När han nickade in 1-0 fick vi se exakt vad hans specialitet är. Chris Smalling lärde sig också till 2-0-nicken: Tajming – och att komma in framför försvarande spelare är a och o.
Anthony Martials första del av matchen var lika upphetsande som det är att läsa vissa tweets från en viss ledare i ett stort land i väst, men grabben borde rimligen ha spelat till sig en viktigare roll än den han har nu. Två assists och ett ganska regelrätt mål, som aldrig bokfördes dock, får anses vara ett schysst facit för någon “ur form”. Martial är både slipad och oslipad som diamant och det vore tragiskt om han inte fick 10-15 matcher att visa vilken sida han har att erbjuda för att dra i ilska i sommar.

Nej:

Sergio Romero är ingen oduglig målvakt, inte alls, men han är knappast duglig nog att ersätta David De Gea om denne skulle paja korsbandet i kväll. I dag visade han än en gång hur ofantligt skicklig han är på att vara oskicklig för att sen bli skicklig i en och samma sekvens.
Första halvlek var bedrövlig. De långsamma spelarna drog ner på tempot till den där gränsen som finns när bilen säger “hastighetsgräns” då man försöker slå på farthållaren på under 30 km/h. Jösses, så erbarmligt det var att se. Men så vips, en långboll in på rätt spelare och andra halvlek blir som den blir.

Och så…

Luke Shaw var tillbaka efter två månaders bortovaro. Och det var, så klart, inte den Luke Shaw vi tror är Englands och Europas potentiellt bästa vänsterback vi fick se. Men vem tror att Blind, Rojo eller Darmian gör det bättre på den positionen i full matchform? Inte jag i alla fall.
Lottning i morgon kväll. Kräver Chelsealottning och typ Sutton hemma.