Det blev en kväll fylld med konfetti och skumpa efter att United tagit hem säsongens första titel efter 3-2 mot Southampton. Som nyblivna mästare i den engelska ligacupen såg vi Rooney höja pokalen inför Wembleys 85 000 åskådare och Zlatan poserade triumferande framför fotograferna. Men segern satt långt inne. Southampton bjöd upp och stundtals var de det dominerande laget på plan.
Ett väldisciplinerat Southampton
Det var en offensiv matchstart där Southampton tog kommandot. De startade med stor optimism medvetna om att de var tvungna att få till ett tidigt övertag, och det såg dem också ut att få. Redan i elfte minuten nätade nyförvärvet Gabbiadini, men målet dömdes bort för offside. Huruvida det var korrekt gjort av domare Andre Marriner eller inte tåls att diskuteras men matchen fortgick och Southampton bibehöll greppet. Med ett tempohögt spel och med många kreativa lösningar utmanande dem gång på gång Uniteds försvar och det var DeGea som höll oss kvar i matchen.
Gabbiadini satte tidig sitt avtryck i matchen. Men även serben Dušan Tadić blev ett huvudbry för Uniteds försvar när han satte fart över mittfältet. Som tur var kunde Mourinho från sin position vid sidan av planen se orosmolnen hopas över Southamptons offensiv och valde att göra ett tidigt byte. I halvtid gick Mata ut och in kom istället Carrick som genast tog kommandot. Han styrde och ställde, pekade och instruerade sin medspelare och fick som huvudsaklig uppgift att sätta stopp för Tadić, en uppgift som han mer eller mindre lyckades med.
MÃ¥len
Matchens första mål, förutom Gabbiadinis bortdömda offsidemål, kom till på en frispark. Efter att Southamptons försvarare Romeu fått syna matchens första gula kort stegade Zlatan fram. Det var inget övermäktigt skott men när Southamptonspelarna misslyckades med sin uppgift vad gäller att agera mur var det likväl tillräckligt. Trotts Fraser Forsters 201 cm så räckte hans armar inte hela vägen ut till målets högra hörn.
Uniteds andra mål placerades sedan behärskat in av Lingard i 38 minuten och United närmade sig halvtidsvilan med en kontrollerad 2-0 ledning. Trodde jag! Men istället för 2-0 i halvtid blev siffrorna plötsligt 2-1 efter att Gabbiadini fått upprättelse genom att peta in bollen i mål mellan De Geas ben.
I inledningen av andra halvlek kom nästa dråpslag. Gabbiadini nätade igen efter att både Bailly och Smalling misslyckats med att ta kontroll över inlägget i boxen. Man kan tycka att Uniteds försvarare hade kunnat prestera bättre. Man kan samtidigt konstatera att Southampton gjorde rätt som plockade in den förra Napolispelaren till sin trupp.
Matchen såg ut att gå mot förlängning med ställningen 2-2. Det fanns inga direkta tecken som tydde på att United skulle hinna eller för den delen kunna förändra på det innan vi nått 90 minuter. Men i 87 minuten klev Zlatan återigen fram. Han blev målskytt men jag vill gärna se att äran och alla medföljande superlativ tillskrivs Herrera som serverade ett magnifikt inlägg som träffar Zlatans panna.
Vinnaraura
I många hänseenden tycker jag att det var ett United som för dagen såg ganska oslipade ut emellanåt. Det kändes långt ifrån lika håglöst som det gjort vid andra tillfällen under säsongen men spelet var likväl trevande och vi utmanade inte så som man på förhand trott att vi skulle göra. Istället hade vi problem att sätta stopp för Southamptons uppskruvade offensiv. Spelet till trotts lämnade vi ändå Wembley med ytterligare en pokal att sätta i prisskåpet och mycket tack vare Zlatan.
Zlatan var den som ledde detta laget fram till segern. Inte bara för att han blev lagets meste målskytt, utan också för att han medförde den vinnaraura som annars hade saknats. Visst fanns det en hel del erfarenhet i bagaget med Rooney på bänken och en inbytt Carrick men deras form är långt ifrån vad den en gång var. Rooney har haft inte bara en utan flera tunga säsonger och varit långt ifrån ett självklart namn i startelvorna. Carrick har förvisso gjort flera fina insatser under 2016/2017 men det syns också att hans 35 år satt sina spår. Zlatans 35 år syns dock inte lika tydligt. Förvisso är han ungefär två månader(!) yngre än Carrick men framförallt är hans kapacitet, både fysiskt och psykiskt, fortfarande på högsta nivå. Det var det som förde United till seger idag och det är det som kommer att hjälpa oss till fler framöver.