Måndagen den 31 augusti 2015 gick Patrik Sjögren (numera Brenning) hårt åt Manchester United i en numera klassik artikel för många under rubriken Det är en fullständigt ansvarslös övergång i Aftonbladet. För mellan 560 till 700 miljoner svenska kronor hade United, genom att värva AS Monacos unge Anthony Martial sent i transferfönstret och därmed satt press på honom, agerat mindre ansvarsfullt.
Ett fiasko för Martial skulle ge stora problem åt både honom och den nya arbetsgivaren. I stillhet kan en undra vilka transfers till stora klubbar som inte satt press på den som blivit värvad? Vad är ansvarslöst? Sommaren 2017 kan vi allihop, troligen också Brenning, konstatera att hela marknaden blivit galen.
Vad är rimligt att kräva av oss supportrar? Tålamod!
Att tala om en urspårad marknad är egentligen alltför svepande för att beskriva sakernas tillstånd. Två parter kommer överens om en ekonomisk ersättning (och andra villkor) i ett avtal för köp av en spelare. I grunden är detta inget annat än ett marknadspris och visst har priserna nått, ur vanliga människors perspektiv, ofattbara summor. Vi kan krasst konstatera att Mourinho sommaren 2016 hade helt rätt när han konstaterade att övergångssumman för Pogba skulle te sig ”billig” sommaren 2017.
Om United sommaren 2015 satte press på den då 19-årige Martial är frågan vad Barcelona har gjort med Ousmane Dembélé sommaren 2017? Under den sista veckan i transferfönstret köpte den katalanska klubben för svindlande £135,5 miljoner en spelare med stor potential, men som knappast kan beskrivas som ordinarie i Borussia Dortmund. Dembélé skall tillfredsställa fansen för en av världens mest anrika klubbar efter det att storstjärnan Neymar Jr sålts till Paris Saint Germain för ofattbara £200 miljoner.
Mitt bland alla astronomiska övergångssummor och kontrakt agerar agenter, liksom många konsulter och andra affärsidkare, för sin egen vinnings skull (i och med att de, ofta, tar till vara på sina klienters intressen).
Torsdagen den 6 juli 2017 kommenterade Brenning, bland annat, Raiolas makt i artikeln Tyngre värvning än de av Pogba och Zlatan i Aftonbladet. Brenning menade att det kändes ganska uppenbart att Raiola i sina affärer handlade i egenintresse och, något märkligt, att Romelu Lukaku (i transfern till United) fick agera som en slags marionettdocka (även om Brenning inte använde detta uttryck). Egentligen ville Lukaku till en annan klubb, men Railoa lukrativa intresse i affärerna med United fick gå före. För Uniteds del skulle det spela mindre roll vad Lukaku egentligen ville. Lyckades de bara få honom att skriva under ett kontrakt var allt glömt. Grunderna för dessa påståenden lades aldrig fram i artikeln. Objektivt sett är det självklart att Raiola agerar i egenintresse, men att han skulle styra sina klienter såsom marionettdockor?
Så var hamnar vi då mitt i denna cirkus av transfers, agenter och marionettdockor? Att priserna är marknadsmässiga får vi nog tyvärr inse och att agenterna agerar i egenintresse (precis som vilken annan affärsidkare) är också en sanning. Visst finns det fall där agenter agerar oansvarigt och inte vägleder unga spelare till den bästa lösningen för dem, men att pådyvla ett sådant påstående på en relativt mogen PL-spelare som Lukaku är nog att överdriva. Om det är oansvarigt av klubbar att värva unga stjärnor för stora pengar är det många klubbar som är icke ansvarstagande.
Istället är nog den bästa lärdomen vi kan ta av detta bisarra skådespel att det i grund och botten är människor, många gånger unga män vi talar om (något Brenning också betonar i den förstnämnda artikeln). Det är vanskligt att kalla en enskild övergång, en marknad eller diverse klubbar för ansvarslöa. Troligen tar både United och Barcelona ansvar på olika plan för både Martial och Dembélé. Att dessa unga spelare får press på sig, oavsett tidpunkt (tidigt eller sent i transferfönstret) för övergången, är många gånger också det en bister sanning. Med detta sagt är det inte ett rättfärdigande av de monumentala övergångssummorna eller olika tvivelaktiga agenter.
Då vi kokar ner resonemanget till den enskilda supportern tror jag att vi har alldeles för dåligt med tålamod. Många gånger är vi snabba att fördöma en spelare i 18-22-års åldern, men likafullt har vi sett storstjärnor som Paul Scholes, David Beckham, Ryan Giggs och Cristiano Ronaldo växa fram med erfarenhet och mognad. Dessa spelare har förvisso kommit fram i en annan kontext, men nog hade exempelvis Ronaldo press på sig i United. Undertecknad dömde ut Ronaldo många gånger mellan åren 2004 och 2006, men till slut kan den där enskilda sekvensen, målet eller matchen göra att en ung spelare kommer över tröskeln och växer ut till det vi hoppas på.
I dagens ständiga och snabba informationsflöde, där åsikter av olika slag snabbt kan tas för sanningar, är kanske det viktigaste vi supportrar (oavsett lag) kan bidra med ett större tålamod med unga spelare, vare sig de är egna produkter eller har köpts för en häftig övergångssumma. Visar vi detta har vi i vart fall gjort en viss insats i en på många plan galen (fotbolls)värld. Det är något slags ansvarstagande.
En bländande start av United
Nämnde Lukaku stod för en fin debut i United-tröjan i matchen mot West Ham United. I en 4-2-3-1-modell (eller kalla det vad Ni vill) spelade United en fotboll som kanske var den bästa säsongsöppningen sedan 5-1-vinsten mot Fulham säsongen 2006/07. I stort gjorde hela laget en gedigen insats och det märktes tydligt vilken stabilitet Pogba kände med Matic som defensivt ankare.
Uniteds insats mot Swansea var inte lika sprudlande, men målexplosionen i slutet av matchen var glädjande.
I den tredje matchen mot Leicester City på Old Trafford var det nog många som tänkte tillbaka på de många oavgjorda matcherna som United radade upp på hemmaplan under förra säsongen. Mourinho lämnade tidigt sin plats på bänken och vankade längs sidlinjen. En tydligt lättnad, men knappast brist på fokus, syntes på honom när Rashford gjorde 1-0 på en hörna. Efter matchen var känslan att en sådan match slutat 0-0 under förra säsongen.
Mitt i glädjeruset är det lätt att glömma att United förra säsongen inledde med tre raka segrar. Tålamod som sagt…