Besvikelse är nyckelordet. Efter en blytung kväll på Old Trafford är Manchester United ute ur årets Champions League. Sevilla går rättvist vidare efter två möten och det finns ingen annan att klandra än oss själva.
Efter en mållös och chansfattig första halvlek tog Sevilla greppet om dubbelmötet med två mål kring den 75:e matchminuten. Romelu Lukaku reduecerade sent, men förgäves. Oförsvarbar insats över två matcher med en taktik och matchplan som går att kritisera rejält. Sevilla vågade, United fegade.
José Mourinho
Fotbollen är alldeles för ofta antingen svart eller vit, så är även fallet kring Mourinho. Han får många gånger för mycket kritik och han får många gånger för mycket beröm. Efter det här dubbelmötet förtjänar portugisen dock en mängd med kritik.
Efter en alldeles för feg matchplan i bortamötet kom United till matchen på Old Trafford med ett något knivigt utgångsläge. Om Sevilla skulle göra mål, behövde United vinna matchen på grund av färre gjorda bortamål. Efter att Mourinho ännu en gång valt den fegare vägen och använde sig av en på tok för försiktig matchplan, straffades United ordentligt när Wissam Ben Yedder placerade in 1-0 till spanjorerna efter 72 minuter. Samma spelare som sedan punkterade matchen några minuter senare med sitt 2-0-mål.
Att Mourinho inte heller lyckats hitta en position för Alexis Sanchez har påverkat dessa möten radikalt. Chilenaren har inte alls kommit till sin rätt och lagets offensiva spelare över lag har hemmats sedan övergången blev klar i Januari. Alexis har en enorm höjd i sitt spel, men han måste börja plocka fram den nu. Det pusslet måste Mourinho verkligen få ihop, vilket han definitivt inte fått hittills.
Jag tror att United skulle tagit sig vidare hyfsat bekvämt om ett offensivare tillvägagångssätt valts i bortamötet på Ramón Sánchez Pizjuán. Likaså i kvällens hemmamöte. Det felet ligger på dig, Mr Mourinho.
Mittfältet – vad var planen?
Efter samstämmande uppgifter gällande en startelva med Paul Pogba och Nemanja Matic centralt på mittfältet, kom det som en smärre chock när laguppställningarna officiellt släpptes. Det var inte Pogba som skulle spela bredvid Matic, det var inte heller Scott McTominay som på förhand var den hetaste utmanaren. José Mourinho hade valt den ständigt ifrågasatte Marouane Fellaini.
Efter en första halvlek som gav fler frågor än svar var det uppenbart att en förändring behövdes, och det snarast i mitt tycke. United hade oerhört svårt att spela sig genom mittfältet, där Matic och framförallt Fellaini mest tappade boll. Istället fick backlinjen gång efter annan skicka bollen längre över mittfältet, där en Lukaku eller Fellaini som emellanåt tagit sig högre upp väntade.
När Pogba till sist byttes in i den 60:e minuten, alldeles för sent då han givetvis borde ha startat, fanns det äntligen ett alternativ att spela sig igenom mittfältet. Men, det var alldeles för sent.
Vad nu, United?
Efter det oerhört bittra uttåget ur Champions League väntar Brighton på hemmaplan på lördag kväll. FA-Cupen bör nu tas på största allvar då det är vårt enda titelhopp för säsongen. I ligan gäller det att cementera andraplatsen men framförallt en Champions League-plats till nästa säsong.
Vad vi alla vill se är ett United som mer ofta än sällan kliver framåt och spelar offensiv fotboll. Med Champions League ute ur räkningen måste vi kunna kräva ett spel som ser så mycket bättre ut. Så länge man vinner och når resultat, kan man spela ungefär hur tråkigt som helst. Det är när resultaten inte kommer som kritiken också kommer.
José Mourinho, spelartruppen och klubbledningen har nu några otroligt viktiga månader framför sig. Det måste enhälligt väljas ett spår att gå på i framtiden vad gäller ambitioner och spelfilosofi, och det är enormt viktigt att det beslutet prickas rätt.