Efter ett landslagsuppehÃ¥ll som kändes som en smärre evighet var det äntligen dags för Manchester United att spela fotboll igen. José Mourinhos mannar vände 0-1 till 2-1, men lyckades inte bevaka ledningen matchen ut.Â
Hör och häpna, för Manchester United gjorde faktiskt mål för första gången under José Mourinho på Stamford Bridge. Londonlaget tog ledningen på en hörna i den första halvleken, men United vände helt på steken i den andra med två mål signerade av Anthony Martial. På tilläggstid kvitterade Londonlaget efter en rörig situation som till slut mynnade ut i ett sällan skådat bråk vid sidan av planen.
Den andra-assisterande tränaren i Chelsea, Marco Ianni, sprang fram till United-bänken och firade, inte en gång, utan två gånger, med knyten näve. Troligen sades ett par ord, men det är nog inget vi någonsin kommer få reda på.
Laguppställningen
José Mourinho talade inför matchen om att ett par spelare kommit tillbaka från uppehållet med skador som han inte känt till. På ett eller annat sätt påverkade detta givetvis startelvan.
När laguppställningarna trillade in en timma innan matchstart hade Portugisen ställt ut ett oväntat United-lag. Istället för den sedvanliga 4-3-3-uppställningen såg det snarare ut att vara en tillbakagång till det 4-2-3-1 han tidigare laborerat med.
Juan Mata hoppade in och var grovt bidragande till vändningen senast, belöningen blev en startplats mot Chelsea. På förhand kändes positionen som offensiv mittfältare troligast, vilket så också visade sig vara fallet.
Eric Bailly, som blev utbytt redan efter 19 minuter mot Newcastle, fick se matchen från bänken på Stamford Bridge. Ashley Young i sin tur, som av mig och många andra bör ses som direkt ansvarig för de båda baklängesmålen senast, fick dock chansen igen. Engelsmannen hade en fin offensiv andra halvlek, men misstagen under första 45 borde varit tillräckligt för en bänkplats.
Samtidigt var bÃ¥de Antonio Valencia och Diogo Dalot skadade, vilket endast lämnade Matteo Darmian kvar som alternativ – sÃ¥ där kvittade det egentligen, om vi ska vara helt ärliga. Offensivt bänkades Alexis Sanchez – igen. Anthony Martial, Romelu Lukaku och Marcus Rashford utgjorde front-trean.
Matchen i stora drag
Öppningen pÃ¥ matchen var en tämligen jämn historia. Chelsea öppnade nÃ¥got starkare med mycket boll första 5-10 minuterna – men United jobbade sig allt mer in i matchen och skapade ett par halvlägen. I den 21:a minuten tog dock Londonlaget ledningen efter att Paul Pogba tappat markeringen pÃ¥ en hörna. MÃ¥lnickare var mittbacken Antonio Rudiger.
Efter målet tog Chelsea åter över matchen utan att skapa särskilt många chanser. United å sin sida skapade knappt ett läge efter den tidiga kallduschen.
Den andra halvleken inleddes på samma vis. Chelsea hade boll, United jagade boll. Som en blixt från klar himmel lyckades dock United vaska fram ett superläge. Efter flertalet studsar fram och tillbaka, prickade sedermera Anthony Martial in kvitteringen från nära håll.
Fransmannens mÃ¥l gaskade upp United och matchbilden jämnades ut ordentligt. I den 73:e minuten var 22-Ã¥ringen Ã¥ter i hetluften. United sÃ¥gade sig fram imponerande i en kontring, där Juan Mata hittade Marcus Rashford som i sin tur hittade Martial – och 2-1 var ett faktum. Distinkt, vackert, underbart!
I den 96:e minuten lyckades United inte få bort bollen efter en rörig situation och Ross Barkley kunde trycka in kvitteringen från nära håll. Tungt.
Copy – Paste
Det känns som att dessa rader skrivits ut hundra gÃ¥nger förr – och dÃ¥ räknar jag endast frÃ¥n min egen sida. Har Manchester United en offensiv spelidé? Svaret, som alltid, är givetvis nej.
Defensiv organisation och särskilda matchplaner för att neutralisera motståndarens mest offensiva hot är det enda som varit vägande sedan José Mourinho entrade rollen som manager för klubben. När de offensivt lagda spelarna sedan, många gånger av ren slump, får tag i bollen blir de som paralyserade. Ingen tycks veta vad som ska göras eller ha fantasi nog att hota på egen hand.
Vad har vi egentligen att hota med? Jo, de gånger någon spelare lyckas med en individuell prestation eller på de fasta situationer som dyker upp. De gånger laget faktiskt får fast bollen på offensiv planhalva, då ser spelarna mest förvånade ut över situationen och ytterst få spelare tar uppoffrande löpningar för att öppna upp ytor, om ens någon. Det blir minst sagt enkelt för motståndaren att spela försvarsspel, då.
United gjorde tvÃ¥ mÃ¥l och förlorade inte matchen, men poängen kvarstÃ¥r. Vi har fÃ¥tt den här typen av injektioner förut, för att sedan falla tillbaka i det mörka hÃ¥l vi kämpat oss upp ifrÃ¥n. Den här typen av matcher kommer José Mourinho alltid kunna vinna, det är när det krävs ett innovativt och fantasirikt anfallspel som kunskaperna – eller viljan – brister.
Början på något stort?
Nej, det är inte United-bygget anno 2018 i stort vi pratar om här. Utan det samarbete som allt mer växt fram pÃ¥ vänsterkanten den senaste tiden. Luke Shaw, som välförtjänt förlängde sitt kontrakt i veckan, har tagit oerhörda kliv den här säsongen och var en av de absolut bästa United-spelarna pÃ¥ planen – om inte DEN bästa.
Anthony Martial, som till sist fÃ¥tt förtroendet mer kontinuerligt, gjorde sitt andra och tredje mÃ¥l pÃ¥ tvÃ¥ matcher och var den bästa av de offensiva spelarna i rött. Med tid, tro och finslipande, kan detta vara en start pÃ¥ nÃ¥got stort. De bÃ¥da 95-orna har bÃ¥de framtiden och kunskapen till att göra positionerna till sina egna för en lÃ¥ng framtid. Bara fransmannen ser till att signera det där rackarns kontraktet…