Tänk att United kan avsluta 2018 på sjätte plats i ligan, och ändå går vi Unitedfans in i 2019 med leenden på våra läppar och en stark tro på 2019. Men så är det och anledningen till varför är inte svår att finna, den 18 december fick även Uniteds ledning nog och tog bort José Mourinho, och dagen efter tog man det (hittills) mycket kloka beslutet att anställa Ole Gunnar Solskjaer säsongen ut. Norrmannen kom in och har inte bara sagt rätt saker, han har också gjort rätt saker och fått med sig resultat. Smekmånad kan man hävda, och så kan det vara, det kommer tuffa matcher framöver i alla fall. Men just nu är det en lycka att se Manchester United spela fotboll, och det har det inte varit på länge.
Hur kul det var att se United spela fotboll igår kan ni få ytterligare en bild av i dessa tre artiklar från igår:
Tankar om matchen och veckan som varit
Klockan stod på 04:03, sedan hade United tagit ledningen. Det här med ett tidigt ledningsmål har litegrann blivit Uniteds melodi den senaste tiden. Mot Huddersfield tog det visserligen till minut 28 innan första målet föll, men mot Cardiff innan dess tog det två minuter och 58 sekunder, så jag tycker ändå vi kan prata om en tidig mål-trend. Tar man dessutom med Mourinhos näst sista match där Young gjorde 1-0 efter 13 minuter blir det än tydligare – det här laget vill gå framåt och det vill göra det direkt.
En gemensam nämnare i alla dessa fyra tidiga mål (ja, faktiskt även det första målet mot Fulham) är Marcus Rashford, som igår stod för finter Old Trafford inte sett på länge, innan han serverade Paul Pogba som kunde stöta in 1-0. Mot Huddersfield slog han hörnan som Matic till slut kunde peta in det första målet på och vi minns alla frisparken mot Cardiff den 22 december. Faktum är också att det var Rashford som gav Young bollen vid det första målet mot Fulham, så han fick en assist där med, något som kanske litegrann förtar min poäng i nästa stycke, men jag tror ni kommer förstå vad jag försöker få fram.
För angående Rashford så sa jag till min sambo under matchen att det känns som att inte ens hans maxlöpningar kom upp i normal standard under Mourinhos sista månader. Det var som att han var så hämmad att han inte ens fick ut allt han kunde i rena löpningar under Mourinho, men under Solskjaer vet han att tyglarna är fria och då finns det inga gränser för honom. När han nu rycker iväg i djupled så får han upp en fart som få andra spelare kan matcha. Detta, tillsammans med att han nu är med där det händer symboliserar, lika mycket som Pogbas förvandling, för mig United efter tränarbytet och vad som nu är rätt i klubben.
Efter det tidiga ledningsmålet körde United på, så som vi vant oss nu under juletid. Laget blandade det tålmodiga kortpassningsspelet med mer direkt spel mot den ständigt löpande fronttrion. Till och med när Bournemouth fick hörna resulterade det mest i farliga kontringar för United.
Det dröjde dock till matchminut 33 innan 2-0 skulle komma, och igen var det ett mycket fint anfall som avslutades utav Paul Pogba. Ashley Young var den som startade upp anfallet vid det första målet, med sin djupledsboll till Rashford. Anfallet vid 2-0 sattes igång ordentligt från den andra ytterbacken, Luke Shaw. United rullade boll i backlinjen för att försöka hitta framåt, och det var Shaw som med ett instick mot Rashford (ni ser, Rashford igen!) gav resten av medspelarna signalen att “nu är det dags att röra på sig”. Rashford la tillbaka bollen till Matic som i raskt tempo levererade vidare till Herrera, Herrera till Young, Young tillbaka till Herrera och samtidigt hade Pogba tagit sina älgakliv från egen planhalva upp i straffområdet. Herreras inlägg var klockrent, och Pogba kunde Kennet Andersson-skarva in 2-0. Ett skolboksexempel på ett anfall från ett synkroniserat lag där alla spelarna vet vad de skall göra.
Precis före halvtid kunde sedan Rashford sedan få göra sitt välförtjänta mål, efter ett fint inlägg med yttersidan (och från högerkanten till råga på allt) från Anthony Martial. Om inte ettan och tvåan varit så vackra hade även detta mål förtjänat en fin utläggning, men ni skall orka läsa allt också så därför konstaterar vi bara att det var ett fotbollsmässigt vackert mål även detta.
Matchens första lilla plump i protokollet kom sedan på stopptid, då Nathan Aké kunde nicka in en reducering efter en hörna. Här kan man ta många inställningar, och även om det hade varit skönt med en nolla så väljer jag att inte lägga för mycket fokus på detta. Nollorna kommer komma, och jag vinner bra mycket hellre med 4-1 än 1-0, eller spelar 2-2 som vi gjort tre gånger tidigare i höst (fyra om man räknar med Derby i cupen). Det som är positivt är att inte heller detta mål kom till i “öppet spel”, det var en kort hörna som efter några passningar ledde till ett inlägg och mål, men under Ole Gunnar Solskjaers tid som Unitedmanager är det inget lag som lyckats bygga upp ett anfall och göra mål, de har alla behövt en fast situation för att kunna göra målet. Och det är ändå en styrka.
Andra halvlek var kanske den minst spännande halveken den senaste tiden, innan det så att säga small till två gånger under de sista 18 minuterna.
Först var det Lukaku som ville visa att han också finns. Han hoppade in för Rashford i minut 70, han blev målskytt i minut 72 efter en fin framspelning från Paul Pogba. Ja, Lukaku var några centimeter offside, men den vänliga linjemannen höll ner flaggan så att Lukaku kunde få slå in bollen med sin högerfot.
Därmed var matchen stängd, även om vi så klart satt och hoppades på fler mål. Sista tio minuterna gick dock bara åt till att spela av matchen, detta efter att Eric Bailly kommit helt fel in i en tackling på Ryan Fraser och fick syna ett direkt rött kort, något varken Solskjaer (mer om hans åsikt nedan) eller Bailly kunde ha några synpunkter på. Tillsammans med det insläppta målet var detta den enda egentliga plumpen igår, förhoppningsvis gör Bailly just det han twittrade om efter matchen: reflekterar, lär och växer.
You err. You reflect. You learn. You grow. 🙏🏾
Happy the team ended the year with another win. pic.twitter.com/DSkDEiJKB2— Eric Bailly (@ericbailly24) December 30, 2018
Solskjaers presskonferens
Som vanligt efter match var det presskonferens med managern, som vanligt under Solskjaers tid så var det en glad manager som gärna svarade klart och tydligt på frågorna. Vi tar höjdpunkterna här, längst ner kan ni se presskonferensen i sin helhet.
…om att United inte kan sluta göra mål
Första frågan gällde målskyttet, den var faktiskt enkelt formulerad i ett påstående: “Ni kan inte sluta göra mål”. Solskjaer gjorde precis vad han skulle, nämligen av berömmet åt sina spelare och sa att de skapade flera bra chanser och spelade fantastisk anfallsfotboll. Fansen vill se det och spelarna njuter, enligt Ole.
Vidare konstaterade han att de jobbar dag för dag med små detaljer kring hur de vill positionera sig, när de vill gå framåt och när de vill lugna ned matchen för att sedan sätta fart (se stycket om 2-0-målet ovan för exempel på hur långt laget redan kommit).
…om Baillys röda kort
Vår käre manager fick sedan frågan om han hade några klagomål på det röda kortet, och hans första mening svarade han med ett skratt som visade hur solklart det röda kortet var. “Nej, jag tror inte det. Och Eric [Bailly] kommer inte klaga heller. Han vet att han feltajmade den, det är en hård tackling. [Han är] exalterad, han spelar igen, han tror att han skall vinna bollen, laget vill gå framåt. Inga klagomål.”
…om Marcus Rashford
Redan i mars visade Solskjaer sin beundran för Marcus Rashford, med en tweet på sin tv och en Rashfordtröja. Nu spelar Rashford bättre än på länge (någonsin..?) med Solskjaer som manager. Detta gör så klart Solskjaers glad å Rashfords vägnar. Han fortsatte med att hylla honom som en framtida toppspelare, hans arbetskapacitet (norrmannen får nästan hålla tillbaka honom från att jobba för mycket) och att han har allt. Två mål på tre matcher är något Solskjaer också är glad att Rashford presterat.
…om Paul Pogba
Det gick inte heller att inte prata om Paul Pogba efter en sådan match. Solskjaer tyckte att Pogba hade en pytteliten “flick” i andra halvlek han kunde gjort bättre ifrån sig – i övrigt var han lyrisk över hur Pogba spelade sig. “Idag var en topptopp insats från en mittfältare, för det var allround. Det var arbetskapacitet, det var farligt i boxen, han vann nickdueller, han vann tacklingar och det var inget “showboating” (kan enklast översättas till “onödigt svårt spel” i det här sammanhanget). Det var mottagning, passning, ta ny position och han spelade en effektiv match. Och Paul vet att han är som bäst när han spelar det spelet.”
…om Victor Lindelöf
Presskonferensen avslutades med en fråga om Victor Lindelöf, och att han kommit till sin rätt det senaste. Solskjaer sa egentligen det alla sett det senaste, att Lindelöf är extremt duktig med boll och vet vad han skall göra och när han skall göra det. Han avslutade med att säga att svensken varit utmärkt i alla tre matcher.
Reaktioner på segern
Det var självfallet nöjda spelare som tog till sociala medier efter matchen igår. Här nedan bjuder vi på ett par av dem.
Paul Pogba önskar gott nytt år som bara han kan…
Gruppkram allihop, säger Lukaku.
https://www.instagram.com/p/BsBkS5uB1iN/
Luke Shaw hade tydligen gamla lärare på plats på Old Trafford igår.
Grattis Sir Alex
En sak som inte går att missa på nyårsafton är att världens genom tiderna bästa manager fyller år. 77 år gammal blir han idag, vi skickar våra allra varmaste och mest ödmjuka gratulationer.
