Mike Phelan’s Shorts: Truppbredd; Jones och Youngs kontrakt; Woodward

Mike Phelan skall alltid ha shorts, det är ett faktum som han i nuläget tyvärr inte lever upp till. Vi ignorerar dock det, och introducerar ”Mike Phelan’s Shorts” på Muss.se. Här kommer vi en gång i veckan plocka upp några aktuella ämnen kring Manchester United och skriva krönikor av kortare modell om dessa ämnen. Idag avhandlas Uniteds truppbredd, de nya kontrakten för Jones och Young samt att jag funderar lite på hur Ed Woodward mår.

Truppbredden

Under Ole Gunnar Solskjaer har det utkristalliserats en elva som kan vinna matcher även mot bra lag, det visar segrarna mot Arsenal och Tottenham. Matchen mot PSG gick dock inte alls som vi hoppades, och skadorna på Jesse Lingard och Anthony Martial cementerade känslan av att United idag har en habil förstaelva som ser ut att kunna ta oss till Champions League nästa år – men offensivt är vi i situationen att så fort en bricka faller så exponeras laget något ofantligt.

Faktum är att truppbredden brister när det gäller både anfall och mittfält. Herrera, Matic och Pogba måste spela på mittfältet för att det skall fungera bra, Lingard, Rashford och Martial måste spela framför dem. Ja, heter motståndet Fulham så kan United ändå hitta lösningar, men kommande matcher heter motståndet Chelsea och Liverpool, och några veckor efter det möter vi Arsenal, PSG och Manchester City.

Embed from Getty Images

Vi vet inte hur illa det är ställt med Lingard och Martial, men Solskjaer har ett rejält problem att lösa inför måndag om dessa två inte kan vara med. Tiden att vänta på Alexis är över, det är nog dags att konstatera att han inte bara tappat formen sedan han kom till oss (egentligen redan något tidigare faktiskt), han är inte längre en toppspelare i Premier League. Juan Mata har vi i nuläget inte ens en vettig position till, ty någon högerytter är han inte. Romelu Lukaku gör inte heller speciellt många glada för tillfället, och problemet om vi skall få in honom är ju att vi då troligen kommer flytta ut Marcus Rashford på en kant, trots att han vann månadens spelare i januari när han spelade som toppforward.

Som sagt, Solskjaer behöver fundera rejält till måndag, men den där sportchefen som väl skall in någon gång har ett rejält jobb att göra han med. Elvor vinner inte ligor, trupper gör det (Leicester undantaget som bekräftar regeln), och just nu har United inte mycket till en trupp jämfört med Europas övriga topplag.

Jones och Young har förlängt

Förra fredagen fick vi något överraskande beskedet att Phil Jones förlängt med Manchester United till 2023, med option på ett år till. I måndags kom så beskedet att Ashley Young även han skrivit på ett nytt kontrakt, i hans fall en förlängning med ett år.

Jag tycker mig höra delade meningar kring båda dessa herrars kontrakt, och jag kan förstå dem som ifrågasätter. Jag ser dock bra poänger med att både Jones och Young har förlängt.

I Phil Jones fall är det tämligen enkelt, han är på väg in i den ålder där en mittback skall vara som bäst i och med att han fyller 27 om en vecka (jag vet, det är sjukt att han bara är 26). Trots att hans karriär varit ofattbart skadefylld så har han ändå en bra nivå i sig när han får vara frisk, han gnäller aldrig när han ställs utanför laget och han räknas dessutom som home grown.

Det må vara osannolikt att det skall hända, men får han vara helt frisk i några år har vi en kille som vet vad United står för, till en (i sammanhanget) beskedlig lön och som har potentialen för att vara en mittback av mycket bra Premier League-klass. Man kanske inte vinner någon Champions League med Jones som förstaval, men som tredje- eller fjärdehandsval är han klockren.

Embed from Getty Images

I Youngs fall är situationen något mer komplicerad. Han fyller 34 i sommar, snabbheten har börjat dala och det är tämligen uppenbart att mot tuffare lag har han stora problem defensivt. Vi får dock inte glömma vad United gjorde i somras, nämligen det faktum att vi värvade in Diogo Dalot som anses som en av de stora talangerna bland högerbackar i Europa.

Dalot är fortfarande bara 19 år gammal, han spelade blott sex ligamatcher för Porto innan han kom till oss, och har hittills medverkat i åtta Premier League-matcher – han är extremt orutinerad. Min känsla är dock att, om vi förutsätter att Solskjaer blir kvar, Dalot till nästa säsong kommer få chansen att göra högerbackspositionen till sin. Med tanke på att Antonio Valencia och Matteo Darmian ryktas bort mer och mer för varje dag så vore det dumdristigt att inte ha kvar Young i klubben, utifall att det blir så att Dalot faktiskt inte klarar av att ta de steg som krävs för att bli vår ordinarie högerback.

Med Young kvar kan Dalot få vila emellanåt, och vem vet, om ytterligare ett år kanske den unge portugisen bevisat sig fullvärdig och Ethan Laird börjar bli redo att få chansen som reserv som högerback. Då kan United och Young gå skilda vägar, så med detta synsätt blir den här ettårsförlängningen av Youngs kontrakt logisk i mina ögon. Alternativen vore att antingen chansa med bara Dalot utan rutinerad backup, behålla Valencia eller Darmian, eller att värva in någon som skall bli förstaval vilket också är en chansning – alla tre alternativ i mina ögon sämre än att förlänga med Young.

Hur känns det Woodward?

Igår presenterade United det ekonomiska resultatet för oktober till december förra året. Ni hittar en sammanfattning av det här, och det är en sak som jag inte kan ta ögonen ifrån: Sparkningen av José Mourinho kostade klubben 19,6 miljoner pund.

Min första tanke var att det verkligen var värt varenda krona. Ja, 226 miljoner svenska kronor (enligt SVT) är absurda pengar, men jag kände ändå att det var så värt det.

Embed from Getty Images

Sen påmindes jag om det faktum José Mourinho alltså fick ett nytt kontrakt blott elva månader innan han slutligen fick sparken, ett kontrakt som gjorde det i runda slängar 14 miljoner pund dyrare att sparka honom. Ed Woodward är ytterst ansvarig för båda dessa beslut, och jag kan inte sluta fundera på hur han känner i ett sånt ögonblick?

Han tjänar med all säkerhet själv pengar som ingen vanlig människa ens kommer komma i närheten av, och han ser sjuka summor passera i Uniteds böcker – blir man helt enkelt fartblind? Känner man inte att ”shit, på grund av mitt beslut fick den här klubben punga ut 14 miljoner pund mer än nödvändigt” och att det är jobbigt att vara ansvarig för det? För absolut ingenting tyder på att vare sig han själv eller någon uppifrån ifrågasätter Woodward.

Och var är fansens protester? Varför blir det inte ramaskri när sånt här kommer fram? Jag har verkligen inga svar här, men som medlem i och fan av Manchester United vill jag så klart att United skall styras så kompetent som möjligt. Och tjae, den här typen av beslut gynnar ju inte känslan av att det till 100 % är rätt person på rätt plats för tillfället.


MANCHESTERGUIDE
Manchester United Supporters Club Scandinavia är Manchester Uniteds officiella supporterklubb i Skandinavien. Muss.se är supporterklubbens svenska kanal. Vi producerar redaktionellt innehåll på och informerar om supporterklubbens aktiviteter.
© 2019 MUSS.SE   |   OM MUSS & MUSCS   |   HJÄLP MUSS   |   OM MUSS.SE   |   BLI SKRIBENT   |   INTEGRITETSPOLICY   |   KONTAKTA OSS