Idag blir trippelvinnaren Ronny Johnsen 50 år. Vi gratulerar på födelsedagen och minns en spelare som spelade fotboll på hög nivå men tyvärr slet med skador.
Värvad från Besiktas sommaren 1996 skulle mittbacken Ronny Johnsen tämligen omgående ta en ordinarie plats i Manchester United. Snabb och spelskicklig, som den skolade anfallare han egentligen var, blev Johnsen mästare under sin första säsong i klubben.
Sedan kom skadorna. Han missade stora delar av hösten 1998 och det tog tid innan samarbetet med nya mittbacken Jaap Stam på allvar satte sig. När Johnsen så gjorde comeback i december var det Stams tur att spendera någon vecka i sjukstugan. Det var faktiskt först i februari 1999 som Johnsen och Stam på allvar fick chansen tillsammans. Resultaten lät inte vänta på sig. Uniteds tidigare så skakiga defensiv blev en styrka.
Med firma Stam och Johnsen där bak vann United hela rubbet.
Under tio dagar i maj 1999 var Ronny Johnsen en av bara fyra spelare (Peter Schmeichel, Gary Neville och David Beckham de andra tre) som spelade samtliga minuter då United säkrade ligan, FA-cupen och Champions League.
Sen var det ju det där med skadorna. Nästa gång Johnsen spelade fotboll för Manchester United var den 22 april 2000. Det slumpade sig så att United via en 3-1-seger borta mot Southampton säkrade Premier League-titeln. Fyra titlar på fyra matcher, med andra ord.
Ronny Johnsen tog den långa vägen till elitfotbollen. Född i Sandefjord växte han upp i Stokke. Men det var i Eik-Tønsberg han skulle inleda seniorkarriären, som anfallare. Nils Johan Semb såg en försvarare i anfallare Johnsen, och omskolning följde. Det gav en landslagsplats. Mindre sugen på ett liv som mittback valde Johnsen att flytta till Lyn.
Det blev faktiskt några landskamper som anfallare, bland annat då Norge kvalade in till VM 1994. Någon plats i VM-truppen 1994 blev det inte. I VM 1998 var han dock given i startelvan, då Norge gjorde sitt bästa mästerskap någonsin och nådde åttondelsfinalen.
Så dags hade Johnsen insett att hans framtid inte var som målskytt. Lyn blev Lillestrøm och Johnsen blev mittback på riktigt.
När Besiktas så gjorde honom till utlandsproffs, vid 26 års ålder, var det en mittback de värvade. Alex Ferguson fick snabbt upp ögonen och gjorde ett värvningsförsök julen 1995. Det blev nej, men säg den Ferguson som ger upp så enkelt. Uniteds manager gjorde ett nytt försök ett halvår senare. Johnsens nej blev ett ja, 1,2 miljoner pund skickades till Turkiet, Norges dyraste fotbollsspelare skickades till Manchester.
Efter comebacken våren 2000 skulle det bli ytterligare två säsonger i United. Speltiden dock knapp, då alldeles för många dagar spenderades i sjukstugan. Johnsen spelade ändå tillräckligt många matcher för att få titulera sig ligavinnare 2001.
Sommaren 2002 hade Johnsen gjort sitt i United. Det blev Aston Villa på fri transfer. Han höll sig relativt skadefri och var mestadels given i startelvan. Efter två säsonger friställdes han ändå. Det blev provspel för Southampton men ingen överenskommelse om kontrakt. Istället skrev han på för Newcastle men det gick inte alls. Mestadels skadad friställdes han efter ett halvår och i februari 2005 meddelade han att karriären var över.
Johnsen skulle dock ändra sig och ett par månader senare gjorde han comeback i Vålerenga. Det gick så pass bra att han blev norsk mästare och han fortsatte spela i tre år till. Det blev till och med en comeback i landslaget, mer än tre år efter hans förmodat sista landskamp. Aningen överraskande blev den så ofta skadade Ronny Johnsen Norges näst äldsta landslagsspelare någonsin. Johnsen var 39 år gammal när han slutligen la skorna på hyllan.
Nu 50 år gammal snör han fortfarande på sig fotbollsskorna ibland. Som i maj, då United ordnade Treble Reunion.
“Han har fantastiska egenskaper,” menade Alex Ferguson. “Om han håller sig skadefri finns det ingen bättre mittback i landet.”
Tyvärr fick Ronny Johnsen aldrig vara riktigt skadefri i United. Det blev rätt bra ändå.