Inf̦r: Manchester United РCrystal Palace

Embed from Getty Images

Premier League har hunnit in i omgång tre allaredan och för Manchester Uniteds del väntar besök från huvudstaden på klassisk tipslördagtid. Crystal Palace har inlett säsongen exakt så som man brukar, det vill säga riktigt svagt. Roy Hodgson har en rätt ful ovana att stöka till det rent resultatmässigt om höstarna och de inledande matcherna har inte gett vid handen att något skulle ha ändrat. Manchester United behöver hitta tillbaka till speciellt andra halvlek hemma mot Chelsea i premiären, detta efter en direkt svag andra halvlek i måndags. 

Manchester United

Ingen kan väl påstå att det oavsett resultat mot Wolverhampton i måndags hade ansetts vara frid och fröjd i Manchester United. Nu gav speciellt andra halvlek en rad dåliga signaler och ska spiralen inte bli alltför ond behöver Ole Gunnar Solskjaer förutom en seger också ett antal tecken på att spelet sitter, speciellt hemma mot markant svagare motstånd. Precis som vi pratade om i tisdags behöver United komma till fler avslut. Mot Wolverhampton blev det två på mål. Hälften må ha gått in, men för ett lag som matchar den formation United ändå matchar är det med råge underkänt. United behöver också spelare som kliver fram och tar ansvar. Det får gärna symboliseras av en Marcus Rashford från elva meter till exempel.

David de Gea hör till spelarna som haft en fin sommar och har en bra säsongsstart i ryggen. Han må inte ha kritat på ett nytt kontrakt än, men tillsammans med ett bra mittlås andas han ändå självförtroende, något United behöver hösten 2019. Backlinjen framför honom känns som den mest givna lagdelen i Manchester United just nu, och frågan är vem i hela friden som ska kunna rubba på Aaron Wan-Bissaka, Victor Lindelöf, Harry Maguire och Luke Shaw om kvartetten är hel. Nu är konkurrensen inte mördande för någon av herrarna, men lagdelen känns ändå som reformerad efter att Wan-Bissaka och Maguire gjort sina respektive entréer.

Embed from Getty Images

Framför dem finns den lagdel som orsakar mest gråa hår, och det förstås mest beroende på att den inte reformerats utan snarare brandskattats. Solskjaer fick inte den spelare han talade om i siffror under försäsongens avslutning och det märks. Scott McTominay har tagit kliv i sommar, men ingalunda kliv som gör honom bra nog att axla ett defensivt ansvar över en hel säsong. Paul Pogba är, så länge han är kvar, en humörspelare av Guds nåde och en osäkerhetsfaktor deluxe. Pogba är i sina bästa stunder en av världens absolut bästa innermittfältare. Problemet? Han visar det för sällan. Personligen föredrar jag fransmannen ett snäpp högre upp i banan, men där huserar Jesse Lingard då Pogba får städa defensivt.

Lingard utgår från den position som Solskjaers företrädare föredrog honom i, och i ett välrustat United vore han långt ifrån given i startelvan. Nu är han det, och ska Anthony Martial och Marcus Rashford leverera de mål Solskjaer utlovat så måste Lingard bli mindre avig, mer beslutsam men framför allt mer vän med boll. Martial har gjort mål i två raka matcher, han ler och han söker ytan som en notorisk boxspelare ska söka. Dippar Martial ens lite mindre i år gör han 15 mål i ligan. Det betyder att vänsteryttern Rashford behöver göra minst lika många för att United ska flyta när snön smälter i vår. Högeryttern då? Ja, den blottar ytterligare ett av problemen i dagens United.

Embed from Getty Images

Daniel James gjorde sin drömdebut mot Chelsea och var bra mot Wolves, bortsett från en varning för filmning. Att förlita sig på att walesaren gör högeryttern till sin under debutsäsongen är dock att hoppas på för mycket, och Solskjaers placering av Mason Greenwood på bänken skvallrar om att han inte ser honom som en färdig lösning heller. United borde ha löst en rutinerad högerytter under fönstrets sista flämtande dagar. Nu gjorde man inte det, och då positionen är den enda Solskjaer hittills roterat från start i år så finns frågetecknen fortfarande där.

Enbart frågetecken och bitterheter? Inte då. Dagens United kan spela fotboll och hittar vi tillbaka till det spel som presterades under andra halvlek i premiären så kan det bli en rätt trivsam eftermiddag på lördag.

Möjlig startelva:

Crystal Palace

Crystal Palace, ja. Klubben som sålde Aaron Wan-Bissaka och som mycket väl kunde ha tappat Wilfried Zaha har inlett säsongen på ett sätt som inte kan sägas vara särdeles förtroendeingivande. Roy Hodgsons mannar inledde med att spela oavgjort, 0-0, hemma mot Everton för att sedan förlora borta mot nykomlingen Sheffield United med 1-0. Krysset på Goodison må vara förlåtet, men förlusten mot Dean Hendersons lag skvallrar om ett lag i obalans som framför allt inte får till det framåt.

Hodgson har värvat synnerligen sparsamt trots de influtna Wan-Bissaka-miljonerna och truppen får mot den bakgrunden sägas vara rätt snarlik fjolårets. In har Gary Cahill, Jordan Ayew (permanent) och James McCarthy kommit. Trion får väl sägas fylla på ett förmodat bottenlag på ett okej sätt men ska Crystal Palace undvika en svettig vår så lär Hodgson, om han är kvar då, tvingas investera i januari. Att det är just truppspelare som värvats symboliseras bäst av att Ayew och Cahill blev kvar på bänken mot Sheffield United medan McCarthy fick hoppa in.

Embed from Getty Images

I mål har Hodgson, iallafall inledningsvis, petat Wayne Hennessey. Walesaren, som får sägas slänga ut armen i fel riktning då han går på fest, borde i rimlighetens namn ha bänkats långt tidigare. Nu är det spanske Vicente Guaita som fått förtroendet, och så lär det fortsätta. I mittlåset känns Scott Dann och Martin Kelly som Hodgsons givna favoriter och då det bevisligen inte är defensiven som fallerat hittills så lär duon få fortsätta. Patrick van Aanholt och Joel Ward känns ungefär lika givna till vänster respektive höger.

På mittfältet huserar också en rätt given kvartett spelare, anförda av den kanske mest profilstarka kuggen i Hodgsons maskineri, bortsett från Zaha. Luka Milivojevic är en för bra spelare för Crystal Palace och var en starkt bidragande orsak till att fjolåret inte slutade sämre än det slutade. Serben medverkade i alla 38 ligamatcher och gjorde tolv mål, vilket var bäst i laget. Med sig centralt har han skotten James McArthur. Den ärrade duon flankeras av tyske Max Meyer till vänster och Andros Townsend till höger. Bägge fick se sig utbytta mot Sheffield United när Crystal Palace jagade poäng men får ändå sägas vara de som Hodgson i första hand förlitar sig på i en 4-4-2-uppställning.

Embed from Getty Images

Framåt är frågan hur Wilfried Zaha tacklar motgången att han trots allt inte fick lämna för en större klubb. Den tidigare Unitedspelaren är i sina bästa stunder en av ligans absolut bästa offensiva krafter. Fjolåret gav tio mål på 36 matcher i ligan och ska Crystal Palace lyfta i höst måste Zaha upp ett antal snäpp. Sägas bör kanske att han inte har den mest kompatible lekkamraten med sig, oavsett om han heter Christian Benteke eller Jordan Ayew. Connor Wickham, som spåddes en lysande framtid under sin tid i Ipswich, har fått två inhopp i höst men är inte heller han bra nog att bli lagets ledande målskytt.

Möjlig startelva:

Historik

Manchester United har mött Crystal Palace förhållandevis få gånger genom åren. På 55 möten har United 37 segrar och blott sju förluster. Hemma på Old Trafford är förlustnollan, efter 20 spelade matcher, fortsatt intakt och Crystal Palace har inte haft någon vidare lycka med målskyttet i Manchester. Man har mäktat med åtta mål på 20 besök, samtidigt som man släppt in 40. Senaste mötet lagen emellan hämtar vi från februari i år då United fortfarande hade viss luft under vingarna och vann med 3-1 på bortaplan. Hemmamötet i november ifjol var en sorgligare historia. 0-0 satte ytterligare en spik i José Mourinhos kista.

Visste ni att…

• Domare Paul Tierney gör sin första ligamatch för säsongen pÃ¥ lördag?
• Manchester United förlorat tvÃ¥ av de sex matcher som Tierney dömt? 4-0-katastrofen mot Everton i vÃ¥ras var den senaste.
• Ole Gunnar Solskjaer aldrig mött Crystal Palace som spelare? Som manager har han en vinst med United och en förlust med Cardiff.