Allt du behöver veta om Jackie Groenen

Biografi

Jack Groenen hade utstakat framtiden. Han skulle bli pappa till två söner. Den förstfödda skulle han döpa till Jack (junior). De båda sönerna skulle bli fantastiska fotbollsspelare och Jack skulle vara deras tränare.

Nu blir det inte alltid som tänkt. Sönerna blev döttrar och yngsta dottern, född i Tilburg den 17 december 1994, fick bli Jackie. Familjen flyttade snart ett par mil söderut, till Poppel, på den belgiska sidan av landsgränsen.

Jack Groenen hade nog tänkt ta sina söner till fotbollsplanen så snart som möjligt. För döttrarna hade han inga sådana planer. Det blev ändå så att de gick på någon fotbollsmatch och på vägen hem förkunnade storasyster Merel, då fem år gammal: “Pappa, jag vill också spela fotboll.”. Jackie (3,5) var inte sen att haka på, “jag också! jag också!”. Visst, blev pappans svar, men kravet var att döttrarna skulle ta det seriöst.

Det har senare framställts som att Jack Groenen pushade sina döttrar hårt, själv menar han att det var döttrarna som var drivkraften. Hur som helst tränade de någon timme nästan varje dag, framför allt hemma i trädgården.

Snart blev det spel med pojklagen. Det var inte så kul för pojkarna. Inte bara var Jackie Groenen bäst på planen, hon var också minst.

“Jag fick några smällar, ja,” säger Jackie. “Men jag tyckte bara att det var vackert. Jag fortsatte bara dribbla och pinga.”

Först 2010 skulle Jackie Groenen börja spela med tjejer. Hon var fortfarande liten för sin ålder men pappan övertygade Bundesligalaget SGS Essen att ge henne en chans på träning. Unga belgiska pojkar eller vuxna tyska kvinnor kvittade, Groenen klarade sig ändå. Efter sju dagars träning hade hon ett proffskontrakt. Essen passade på att signera Merel Groenen också. (Merel spelade senare för PSV och Lierse.)

Jack Groenen skjutsade döttrarna Poppel till Essen, två timmar enkel resa, tur och retur fem gånger i veckan. Tiden i bilen använde flickorna för att studera fotboll. Dennis Bergkamp och Johan Cruyff var idolerna och Jackie har valt nummer 14 efter Cruyff.

Nu var det inte bara fotboll som gällde för Jackie Groenen. Hon var bra på judo också. När hon var 14 år gammal vann hon brons i U17-EM och hon blev nederländsk ungdomsmästare vid flera tillfällen. Karriären som judoka tog slut när Groenen var 16 år gammal. Hon blev höftskadad och tvingades till ett halvårs skaderehabilitering. Detta uppskattades inte av hennes arbetsgivare. Groenen blev tvingad att välja: fotboll eller judo?

“Jag försökte alltid göra både och men när jag var tvungen att välja visste jag redan att jag skulle spela fotboll.”

Senare stördes hon av en allvarlig knäskada. “Nästan allting var förstört. Tyska läkare vägrade operera mitt knä och sa att jag aldrig skulle spela fotboll igen. Vi gav inte upp och letade efter andra läkare. Lyckligtvis sa en kirurg i Louvain: ‘Jag har sett värre, vi kommer fixa det här.’ Han opererade mig nästa dag och jag återhämtade mig.”

Vid sidan av idrottande skötte hon studierna. Vid sidan av fotbollen studerar hon nu juridik på deltid på universitet i Tilburg.

Nästan alltid med ett leende på läpparna slappnar hon gärna av med musik och hon går gärna på konserter.

“Jag skulle säga att musik är en av de största delarna av mitt liv,” säger hon. “Jag tror att det är mitt sätt att slappna av, så även när jag lyssnar före en match har jag inte sångerna för att ge mig energi, för jag har redan nog av det! Det är egentligen ett sätt för mig att inte tänka för mycket.”

Tiden i Essen blev i slutändan ganska kort. Debut i en cupmatch i januari 2011 och sedan sex cupmatcher (fem från start) under våren. Därefter lockades hon över till FCR 2001 Duisburg, på den här tiden en av Tysklands bästa klubbar.

I Duisburg fick Groenen bida sin tid. Under första ligasäsongen blev det bara nio matcher, samtliga som inhoppare och vid några tillfällen fick hon nöja sig med b-lagsspel. På ett personligt plan gick det betydligt bättre under andra säsongen. Detta förklaras delvis av att Duisburg på grund av finansiella problem hade tvingats göra sig av med flera ledande spelare. Klubben överlevde ett konkurshot i januari 2013 men upplöstes i slutet av året och verksamheten togs över av MSV Duisburg.

Något spel i MSV Duisburg skulle det aldrig bli för Groenen. I februari 2014 packade hon väskan för en flytt till England och Chelsea. Omställningen till att bo i England var inget större problem, språket kunde hon förstås och hon hade dessutom släkt i landet.

Svårare då med fotbollen. I ett titeljagande Chelsea (de skulle till slut förlora titeln på målskillnad, efter förlust i sista matchen) fick hon förvisso speltid i alla ligamatcher, men ofta som inhoppare. År två blev chanserna i startelvan ännu färre och efter halva säsongen 2015 (på den här tiden var spelades ligan vår-höst i England) flyttade Groenen tillbaka till Tyskland. Chelsea vann till slut ligan 2015, så hon kan ändå titulera sig engelsk mästare.

Nu blev det spel i FFC Frankfurt, en tidig dominant i den tyska damfotbollen, för Groenen. Tyvärr för henne var Frankfurts storhetsera över. Hon skrev på för de regerande Champions League-mästarna men på fyra säsonger i Frankfurt skulle hon aldrig vara nära att bli tysk mästare.

På ett personligt plan gick det betydligt bättre. Groenen spelade tidigt till sig en ordinarie plats i laget och hon gjorde stora framsteg som spelare.

Efter säsongen 2018/19 valde hon så att skriva på för Manchester United.