Grattis Wes Brown, 40 år!

Idag firar vi Wes Brown! Den före detta Manchester United-försvararen har nämligen blivit 40 år gammal.

Vi lärde känna Wesley Michael Brown senhösten 1998. Debuten hade han, 18 år gammal, städat av i maj samma år. Men det var i oktober som han på allvar slog sig in i laget. Plötsligt spelade han från start borta mot Barcelona och hemma mot Bayern München. På tre och en halv månad gjorde han 17 a-lagsmatcher.

Vi gillade det vi sÃ¥g. Sir Alex Ferguson skulle senare beskriva honom som den “bästa naturliga försvararen i landet”.

Knappa halvÃ¥ret senare var han den yngsta trippelvinnaren. Om än med asterisk. I Champions League-slutspelet fick Brown ingen speltid. I de avslutande ligamatcherna och i FA-cupfinalen var han utanför matchtruppen. När Ole Gunnar Solskjaer “won it” i Barcelona satt Brown pÃ¥ bänken, inte pÃ¥tänkt för inhopp.

Några månader senare blev han skadad på träning. Rehabiliteringen tog ett år.

Bandet snabbspolas till Moskva. Wes Brown har inte längre en perifer roll i laget. Gary Neville går skadad och Brown gör högerbacksplatsen till sin egen. När säsongen summeras har Brown deltagit i flest matcher av alla. På Old Trafford vikarierar han som mittback och neutraliserar Lionel Messi. I Moskva slår han inlägget när Cristiano Ronaldo ger United ledningen.

Bara Ryan Giggs och Wes Brown var med i finaltruppen både 1999 och 2008.

Men det är ju det där med skadorna. Brown gjorde 13 a-lagssäsonger i United. Bara vid tre tillfällen startade han fler än hälften av ligamatcherna. United blev mästare de tre säsongerna. Det var inte kvaliteten som begränsade honom, det var skadorna.

Född i Longsight i Manchester den 16 mars 1979 hade Wes Brown tidigt fokus på fotbollen. Han spelade för Burnage High School och sedan för den traditionstyngda ungdomsklubben Fletcher Moss Rangers (som även har fostrat Jesse Lingard och Marcus Rashford). Brown studerade också på FA:s School of Excellence i Lilleshall (som stängde 1999, då klubbarnas akademier tog över fotbollsutbildningen). Manchester United-spelare blev han vid tolv års ålder.

Han gjorde sina första matcher i juniorlaget säsongen 1995/96, för att så ta en ordinarie plats säsongen efter. I november 1996, kort efter 17-årsdagen, signerade han sitt första proffskontrakt. Säsongen 1997/98 växlade han spel i juniorerna med spel i reservlaget. Brown storspelade och belöningen kom då han prisades som Jimmy Murphy Young Player of the Year. Dessutom fick han a-lagsdebutera med ett inhopp mot Leeds och spel från start mot Barnsley.

Så kom trippelsäsongen och etableringen i a-laget. Brown blev igen prisad som årets unga spelare i United. Tillsammans med Ryan Giggs är han ensam om att ha vunnit Jimmy Murphy Young Player of the Year Award två gånger. Måhända får de sällskap av Mason Greenwood när den här säsongen summeras (dock kan det tänkas att klubben gör bedömningen att Greenwood är a-lagsspelare och därför inte aktuell, det återstår att se).

Dessutom fick han, i april 1999, debutera i det engelska landslaget.

Sedan missade Brown alltså hela säsongen 1999/2000 på grund av skada. Comebacken imponerade, Brown spelade sig in i startelvan i Englands bästa lag. United vann ligan i överlägsen stil och Brown belönades med en plats som mittback i årets lag. Faktiskt enda gången i karriären som han tog plats i årets lag. Säsongen 2007/08 togs högerbacksplatsen, obegripligt nog, av Bacary Sagna.

Ny knäskada i maj 2003 och ett halvÃ¥rs rehabiliteringstid. Tillbaka i spel visade han sin klass dÃ¥ han utsÃ¥gs till matchens bästa spelare när Arsenal (ni vet det där oslagbara Arsenallaget … som förlorade sex matcher under säsongen) besegrades i FA-cupsemifinalen.

Diverse skador begränsade Browns speltid. Dessutom etablerade sig Rio Ferdinand och Nemanja Vidic som det givna mittbacksparet.

Brown gjorde sin bästa säsong i karriären 2007/08, då han visade upp ett föredömligt högerbacksspel. Den efterföljande säsongen fick han dock spolierad av skador och han fick bara starta sju matcher på hela säsongen. Brown blev kvar i United två säsonger till men det blev allt tydligare att han inte längre hade Sir Alex Fergusons förtroende. Vid några tillfällen fick han ändå bära kaptensbindeln.

Till slut beordrade Ferguson mer eller mindre Brown att lämna United. Valet föll pÃ¥ Sunderland. Det gick inledningsvis bra med en given plats i mittförsvaret. I januari 2012 blev han dock knäskadad pÃ¥ nytt. Rehabiliteringen tog väldigt lÃ¥ng tid den här gÃ¥ngen och han var inte tillbaka i spel förrän hösten 2013. Han tillhörde Sunderland i fem säsonger men det blev bara 87 matcher. I februari 2015 blev han utvisad mot Manchester United, sedan John O’Shea fällt Radamel Falcao.

Efter Sunderland gjorde Brown en säsong i Blackburn, där han kombinerade spelandet med en roll som tränare för reservlaget. Han spelade bara sex matcher för Blackburn. Wes Brown avslutade karriären 2018, efter en säsong i den indiska ligan, där han representerade Kerala Blasters.

Landslagskarriären blev 23 matcher lång. Han var med i VM-truppen 2002 men fick ingen speltid och han lyckades aldrig på allvar etablera sig i landslaget. Brown spelade tre matcher i kvalet till VM 2010 men han fick ingen plats i VM-truppen. I augusti 2010 blev han uttagen till en träningsmatch mot Ungern men valde då att avsluta landslagskarriären.

Wes Brown är utbildad tränare och han syns då och då som expert i MUTV.

Wes Brown

Totalt gjorde han 362 matcher (5 mål) för Manchester United. Medaljsamlingen inkluderar två Champions League-vinster och fem ligatitlar (är vi snälla ger vi honom två till). Han vann FA-cupen och ligacupen också. Det blev 23 landskamper (1 mål) för England. Vi snackar om en stor karriär men den kunde ha blivit så mycket större.

Grattis Wesley!