I söndags spelade Manchester United 1-1 mot Liverpool i Premier League. Här följer en taktisk analys av matchen, signerad gästkrönikör Mathias Persson.
Inledning
Inför denna matchen så var inte frågan OM ett skadedrabbat United på nedre halvan skulle förlora mot ett Liverpool med 17 raka segrar i ligan, utan med HUR MYCKET United skulle förlora med. Hade någon erbjudit 1-1 innan matchen fanns det nog inte många United-supportrar som inte hade tagit det.
Återigen så visade det sig att derbyn alltid är svåra att förutspå. United var visserligen tillbakatryckta under stora delar av matchen men som Mourinho påtalat tidigare så kan man kontrollera en match även fast man inte har bollen.
Den största överraskningen för Uniteds del, bortsett från formationen, var Rojo då han tog en av de tre mittbacksplatserna efter att Tuanzebe skadat sig på uppvärmningen.
Laguppställning
Liverpools defensiv
Liverpool försvarade sig i en 4-3-3 där Firmino ledde pressen framifrån tillsammans med Mané och Origi. Bakom dem tog Henderson och Wijnaldum hand om det centrala mittfältet och Fabinho låg och skyddade backlinjen.
Manchester Uniteds defensiv
När United försvarade så gjorde de det i en 5-2-3 där United i princip speglade Liverpools uppställning, nästan i en zonbaserad man-mot-man-markering. Rojo, Maguire och Lindelöf ansvarade för Origi, Firmino och Mané, Fred och McTominay tog hand om Henderson respektive Wijnaldum, Young och Wan-Bissaka låg högt och pressade Alexander-Arnold och Robertson medan Pereira markerade Fabinho. Rashford och James tog hand om Van Dijk och Matip.
Pereira gjorde ett bra jobb inte bara offensivt utan även defensivt med att plocka bort Fabinho från Liverpools uppspel i första halvlek vilket gjorde det svårt för Liverpool att bygga något spel i uppbyggnadsfasen.
Uniteds defensiva struktur tvingade istället Liverpool att rulla boll utanför Uniteds lagdelar.
Detta gjorde att Firmino istället kom längre ner i banan för att erbjuda ett passningsalternativ.
Liverpools anfallsspel
I första halvlek hade Liverpool svårt att få igång sitt anfallsspel. United tilläts hålla den defensiva strukturen kompakt då Liverpool inte hotade på djupet eller roterade på positionerna. På bilden nedan kan vi se hur lite yta det finns mellan lagdelarna hos United på grund av bristen på djupledslöpningar. Både Mané och Origi var centrerade och hotade för sällan på djupet.
En bidragande orsak till detta var, som beskrivit ovan, att United markerade bort Fabinho i Liverpools speluppbyggnad.
Detta gjorde att Liverpool tvingades cirkulera bollen utanför United. För att försöka underlätta speluppbyggnaden kunde man ibland se Firmino falla ner mellan Fred och McTominay. Eftersom Firmino ofta föll ner centralt så hade Lindelöf, Maguire och Rojo bara Origi och Mané att bry sig om och det gjorde att när Liverpool istället försökte vända spelet till motsatt ytterback så kunde Wan-Bissaka och Young snabbt komma ut i press i vetskapen att backlinjen kunde hantera resterande motståndare.
Detta tillsammans med få positionsbyten resulterade i ett lågt bolltempo för Liverpool och det blev enkelt för United att flytta över på bollsida.
Manchester Uniteds anfallsspel
De inledande 15 minuterna hade Liverpool svårt att få grepp om Uniteds uppspel. Ett exempel på Uniteds spel kan vi se nedanför.
Rashford höll sig nära Alexander-Arnold för att hindra honom att ta sig upp och pressa Young. Detta gav Maguire möjlighet att nå Young med långbollar.
Från detta läget kunde United skapa ett övertag med Young, Fred och Rashford för att ta sig in på spelyta 2 (mellan Liverpools mittfält och backlinje). På bilden nedanför har Young precis tagit emot bollen från Maguire och spelar bollen till Rashford.
Väl där kunde de nå Wan-Bissaka på motsatt sida med en spelvändning och skapa bra inläggslägen.
Wan-Bissaka har här ett ypperligt inläggsläge på bortre ytan i Liverpools straffområde men tar en touch för mycket och inlägget fastnar istället på Robertson, närmast Wan-Bissaka.
Pereira gjorde en bra match framförallt med sin rörlighet tyvärr så saknar han fortfarande kvalitet i sista delen då han ofta tog fel beslut.
Här drar Rashford med sig Van Dijk och skapar yta mellan Liverpools mittbackar för Pereira att löpa in i. Både James och Rashford stod för dessa öppnande löpningar i första halvlek och det skapade några halvchanser men här måste framförallt Pereira bli bättre.
I de direkta snabba omställningarna sökte United ofta ytan bakom Liverpools ytterbackar med diagonala djupledsbollar på antingen James eller Rashford. Det var efter en sådan djupledsboll till James som Rashford sedan kunde sätta dit ledningsmålet i 35:e min.
Efter målet backade United hem och då tilläts Liverpools ytterbackar komma högre upp i planen utan press. Det var detta som så när resulterade i ett kvitteringsmål för Liverpool då Alexander-Arnold fick tid på sig att slå en diagonal djupledsboll till Mané där endast en hands på Mané förhindrar målet.
Andra halvlek
I andra halvlek bytte Mané och Origi initialt platser. Mané spelade då till vänster och Origi till höger. För att underlätta uppspelen och frigöra Fabinho så klev Wijnaldum stundtals ner mellan Van Dijk och Robertson.
Här är ett exempel.
United fick längre löpvägar för att täcka upp för Wijnaldums rörelse och hade svårt att hinna flytta över för att förhindra Liverpool att nå in till Fabinho. Alexander-Arnold kunde då avancera högre upp i planen och eftersom Henderson låg brett, bakom Young, så kunde inte Young komma upp i press vilket gav Liverpool möjlighet att ta sig in på spelyta 2, ytan bakom Uniteds mittfält.
Detta tryckte ner United och gjorde det lättare för Liverpool att etablera spel på offensiv planhalva. Dock så saknades fortfarande rörelsen i anfallsspelet och United kunde ofta enkelt vinna tillbaka bollen och starta kontringar med långbollar på Rashford och James.
Klopp försökte förändra detta när han bytte in Oxlade-Chamberlain istället för Origi i den 59:e min. De gick då över till en 4-2-3-1 där Oxlade-Chamberlain, Mané och Henderson tog platserna längst fram. Oxlade-Chamberlain och Henderson ockuperade då ytan mellan ytterback och mittback och Mané spelade som central anfallare.
Just Hendersons och Chamberlains placering skapade problem för Young och Wan-Bissaka då de inte kunde flytta fram lika mycket och pressa Liverpools ytterbackar längre.
Detta försökte Solskjaer kontra genom att Pereira flyttade ner på centrala mittfältet och istället spela med en 5-3-2.
Här nedanför kan vi se problematiken för Young där han slår ut armarna och undrar var understödet är när Alexander-Arnold får bollen och han inte kan pressa.
Det gör att Alexander-Arnold kan hitta in centralt på spelyta 1 mellan mittfält och anfall och Liverpool kan snabbare byta kant och Robertson kan slå ett farligt inläggsläge längs marken som plöjer genom hela straffområdet innan United rensar undan.
Liverpool tog över mer och mer av spelet även om United stundtals fick utrymme för snabba kontringar. Oftast riktades dessa mot antingen Rashford eller James som försökte hjälpa varandra och komma till avslut. Rashford har bl.a. ett bra skott som går strax utanför för Alissons vänstra stolpe och Fred två skott som smiter utanför samma stolpe.
Efter hand som United blev tröttare började Liverpool hitta passningsvägar och komma rättvända med fart mot United, detta gjorde att Solskjaer behövde täppa till ytterligare defensivt och flyttade ner James till mittfältet och bildade då en 5-4-1 med Rashford ensam på topp för att försöka få bättre tillgång till Liverpools ytterbackar.
Till slut får Liverpool utdelning genom ett inlägg från just Robertson och det är en kombination av trötthet och tillfällighet att Lallana får möjlighet att peta in bollen.
Sammanfattning
Även om mycket av spelet i slutet av första halvlek och hela andra halvlek tillhörde Liverpool så hade United 2-3 chanser, framförallt på kontringar, där både Rashford och Fred har bra skott mot mål.
För mig var James Uniteds bästa spelare men tycker även att både Pereira och Rashford imponerade.
United försvarar sig bra hela matchen och gör en av sina bästa halvlekar, så här långt denna säsongen, mot ett Liverpool som inte kommer upp i normal standard mycket tack vare United-spelarnas näst intill perfekta utförande av Solskjaers matchplan.
Personligen tycker inte jag att Rojo gör fel som kliver fram på inlägget. Maguire brottas med Mané och Rojo kliver framför för att täcka upp samt för att förenkla en eventuell rensning. Sannolikheten är annars stor att Rojo hade kunnat peta bollen i eget mål från hans ursprungliga position eller att bollen träffar Mané eller Maguire. Det handlar om hundradelar som spelarna ska ta beslut på, denna gången blev det inte till Uniteds fördel men jag tycker inte någon ska lastas för det.
Detta är första gången på länge som jag blev glad av att det kändes som en förlust med ett oavgjort resultat, för United gjorde en bra match.
Hoppas de kan bygga vidare på detta.
Skrivet av: Mathias Persson
Twitter: @MathiasPersso14
Samtliga bilder från Viasat och WyScout.