Vid den här tiden för ett årtionde sen var det annat ljud i Unitedkällan. Vi gick in 2010-talet som ligavinnare, ligacupvinnare och nyblivna klubblags-VM-vinnare.
Visserligen hade Ronaldo tidigare under året lämnat klubben, men Wayne Rooney var på väg mot sin kanske bästa säsong i karriären, och United tog en andraplats i ligan samt vann ligacupen igen. De tre efterföljande säsongerna såg två Premier Leauge-titlar, innan förfallet började. Ett förfall som egentligen kanske peakade mot Watford senast.
Men medan större delen av 2010-talet varit misär, mätt med medelålders Unitedfans mått, så har vi ändå kunnat avnjuta en mängd högklassiga matcher och spelare. Så medan det med tanke på eländet vi varit med om på sistone skulle vara lättare att kanske lista de tio sämsta matcherna under decenniet så väljer bloggen att gå i mer positiva fotspår dessa skälvande, sista dagar innan 2020 slår emot oss.
Jag gör det med vetskapen om att jag faktiskt bloggat under hela den här tiden. Sjukt.
SpörsmÃ¥len är “Vilka har varit Uniteds främsta spelare under de senaste 3650 dagar (som förtjänar en plats i en decennie-elva)?”.
Svaren är både enkla och svåra. Vissa positioner tar ut sig själva, medan andra kan diskuteras flitigare. Vissa spelare är så klart de som var aktiva under de första mer framgångsrika åren.
Kriterierna? Enkelt. De som imponerade mest under minst en säsong under 2010-talet. Gjorde fler spelare det under en säsong går platsen till den som imponerade under mer än en.
MÃ¥lvakt: David De Gea
United har en fenomenal förmåga att hitta spelare av hög kaliber som stannar länge på just målvaktspositionen. 90-talet tillhörde Boleslaw (hans pappa var polsk jazzmusiker, därav mellannamnet) Schmeichel, 00-talet var till slut van der Sars och 10-talet De Geas. Hade han inte slutat vara bäst i världen hade spanjoren sannolikt varit gjuten som Uniteds bäste målvakt i historien. Den senaste tiden har mer handlat om hans märkliga misstag än hans enastående räddningar. Men oj, vilka räddningar han gjort under sin tid i United. Samtidigt ska han ju närma sig sina bästa målvaktsår. Har han det i sig att hitta en andra andning?
Högerback: Rafael da Silva
Den allra svåraste av positioner att hitta rätt namn på. Men efter Gary Nevilles snabba förfall har det inte vimlat av tunga konkurrenter på den här positionen där spelare som Jones, Darmian, Young, Smalling och Valencia härjat på under 10-talet. Men den unge brassen var länge den store framtidsmannen som högerback och hade inte skadorna haglat – ett tag var han ju mer i rehabrummet än ute på Carrington – så kanske hans rykte och framgångar varit ännu större än de är i dag. Men säsongen 2012-13 (för övrigt fortfarande den enda säsong han kommit upp i över 40 matcher för något lag i karriären) var han fantastisk. Och vem glömmer hans mål på Anfield då?
Mittback: Rio Ferdinand
Magnifike Rio var den spelskickligaste mittback vi haft under min tid som supporter. Dessutom var han enastÃ¥ende skicklig pÃ¥ att inte dra pÃ¥ sig frisparkar. 2013 skrev jag ett inlägg om Rios statistik angÃ¥ende frisparkar. Det mest fascinerande var kanske detta stycke: “Efter att ha dragit pÃ¥ sig tvÃ¥ frisparkar mot Blackburn 11 april 2010 drog han pÃ¥ sig ytterligare TRE i ligan (1 mot West Brom och 2 mot Everton) fram till 15 oktober 2011. PÃ¥ ett och ett halvt Ã¥r.”
Han är saknad, Rio.
Mittback: Nemanja Vidic
Den granithårde serben kanske precis som kollegan Rio peakade lite tidigare, men med tanke på hur centralförsvaret sett ut större delen av 10-talet finns det egentligen ingen som egentligen hotar honom som partner. Medan Rio städade vackert var det Vidic som gjorde det fula. Och han gjorde det fula vackert.
Vänsterback: Patrice Evra
Lille, märklige, älskvärde och fantastiske Pat är tillsammans med Denis Irwin den bäste ytterback United haft de senaste 30 åren. Även en bit in på 10-talet orkade han jobba både uppåt och nedåt i banan, vilket var en förutsättning för just detta.
Högerytter: Antonio Valencia
Han spelade som bekant högerback stora delar av sin Unitedkarriär, men det var längre fram i banan han var som bäst (som högerbak var han ibland habil, men oftast rätt blek och oduglig i offensiven). När Valencia flöt fram längs sidlinjen var det som att se Kanchelskis igen. En klassisk Unitedytter med en snabbhet som krävdes för den rollen. Minns bara hans magnifika löpning på Anfield då han till och med toppade spelare som Bale och Ronaldo i toppspeed. Han hade inte många tricks att ta till, men hans fart gjorde att han inte behövde det heller. Nu i dagarna är han på besök i Manchester, och det är bara att hoppas att han har kvar sexgungan i stan. Eller snarare, jag utgår från det, med tanke på SEXGUNGEAURAN han utstrålar på just den här bilden.
Mittfältare: Michael Carrick
“It’s hard to believe it’s not Scholes …”. VÃ¥r favorit-Geordie blomstrade kanske som allra mest när hans radarpartner lagt skorna pÃ¥ hyllan. Eller sÃ¥ var det snarare sÃ¥ att hans skicklighet blev mer uppenbar utan den sanslöst begÃ¥vade Scholes bredvid sig. Carricks betydelse för 2010-talets United ska inte underskattas. Vad som nu utspelar sig i kulisserna, med Carra som assisterande, ska inte befläcka det han Ã¥stadkommit pÃ¥ planen. Mittfältet har varit Uniteds stora akilleshäl sÃ¥ länge, men med Carrick pÃ¥ planen hade vi Ã¥tminstone en världsklasspelare vecka ut och vecka in.
Mittfältare: Paul Pogba
Oj. Här vet jag inte om jag är ute på tunn is eller inte. Jo, det är jag. Jag ångrar mig.
Mittfältare: Paul Scholes
Jo, Paul d.ä var bättre i början av decenniet än hans “arvtagare” varit. Trots att han gick i pension och kom tillbaka. Med det sagt: Pogba är möjligen en spelare med högre höjd, men samtidigt sÃ¥g du aldrig Scholes lika bedrövlig som fransosen kan vara.
Vänsterytter: Ryan Giggs
Allas vår favoritwalesare var ingen kantspringare under sluttampen av sin majestätiska karriär, utan hängde på centrala mittfältet, men drog sig då och då oundvikligen ut på vänsterkanten. Och här har vi en snubbe som visste hur man typ återuppfann sig själv på en annan position.
Anfallare: Wayne Rooney
Så bra som han var under ett par säsonger i början av decenniet var han aldrig igen, Wazza. Men omg så bra han var då! 2009-2010 och 2011-2012 var hans bästa i Unitedkarriären och då var han Uniteds överlägset starkast lysande stjärna. Det var nästan EM-2004-klass på vår favorit-Scouser. Han sprejade in mål från höger och vänster, tog löpningar som det monster han en gång var och slet med själ och hjärta för United.
Anfallare: Robin van Persie
Inte sedan Cantonas dagar hade en spelare lika stort inflytande över en säsong som allas vår arrogante favoritholländare. 2012/2013 var hans säsong, nästan helt på egen hand. Visst, han var extremt bra endast då, men det var tillräckligt bra för att hålla killar som Martial och Rashford bakom sig. Enkelt, dessutom.
Avbytare:
Edwin van der Sar.
Marcus Rashford.
Ander Herrera.
Paul Pogba.
Juan Mata
Zlatan Ibrahimovic.
Som ni märker kan jag inte ens krysta in några försvarare på bänken. Sorgligt nog.