Ole och hans vänner önskar God Jul

En av mina favoritjullåtar på senare år har kommit att bli Christmas at the Airport med Nick Lowe. Det för sig av att jag gärna själv spenderar mina dagar före dopparedagar på just flygplatser.

I fjol vid den här tidpunkten (det är i skrivande stund den 22 December) stod jag i kö till informationsdisken på Helsingfors-Vanda flygplats. Alla flyg österifrån var försenade och alla flyg västerut var inställda.

Samtidigt spelade United borta mot Cardiff – första gången med Ole som tränare. Det blev att följa matchen via radio istället, en tidskapslad livestream från BBC, från matchminut 2 till 88, medan kön till disken långsamt fortskred framåt.

Jag kunde inte tro mina öron. 1-0! 2-0! 2-1. 3-1! 4-1! – sedan var jag framme, fick matkupong och bussbiljett till centrala Helsingfors, med övernattning på ett stadshotell. Rummet var mintgrönt och luktade nymålat och mögel på samma gång. Hotellrum kan lukta så.

Mycket går att säga om Oles första år som tränare (verkligen jättemycket), men hans bygge möglar åtminstone inte. Det är ett ungdomsprojekt av smått bibliska mått, ut med det gamla in med det nya. På en sommar försvann sex av 18 spelare som utgjorde truppen till FA-cupfinalen 2018, in kom tre nya spelare med en helt annan profil och attityd. Lägg därtill att 10 nya spelare från akademin har debuterat under året, däribland James Garner och Mason Greenwood.

Vad får vi då? Jo, ett lag som inte på något vis vinner oss fler matcher (Mourinho i fjol fick sparken för mindre), men det är ett lag med något bättre kolhydrater i kroppen (mer fibrer, mindre surdeg). United har under hösten haft Premier Leagues yngsta startelva (runt 24 år i snitt), och det är klubben som mest nyttjar spelare från sin egen akademi. Låt oss kalla det för ett Arsenal med lite mer substans.

Det blir inte alltid speedwaysiffror (det blev till sist 5-1 mot Cardiff fick jag veta), men varje match är ett race där United i varje vändning hamnar antingen först eller sist. Du kan inte lita på en enda spelare, ingen spelare är briljant match efter match, knappt ens halvlek efter halvlek. Harry Maguire är förmodligen den spelare som har varit mest stabil under hösten, fast då är han sällan mer än 6/10. Att han redan är lagkapten säger allt om ryggraden som fattats, det finns ingen stomme i mitten annat än tändstickan Scott McTominay. Mest uppenbar är bristen på kreativitet, och där har vi egentligen bara Paul Pogba, som knappt har spelat en enda match under hösten.

3-3 mot Sheffield United sammanfattar annars det här året (2019) ganska bra. De låga förväntningarna som övergår i höga förväntningar, som övergår i frustration, som övergår i eufori, som landar i besvikelse. Mest besviken blir jag på redan etablerade spelare (De Gea, Jones, Shaw, Matic, Mata, Lingard, Martial m.fl. – kort sagt de flesta från den där FA-cupfinalen 2018) som beter sig som dött virke, helt oinspirerade. Tvärtom är det nytillkomna och yngre spelare som står för identitet, inställning och uppoffring. Daniel James, Aaron Wan-Bissaka och Brandon Williams är exempel på spelare som har underhållit oss under hösten, vi ska inte glömma det mellan sill och nubbe.

2020 är Råttans år. Det är mörkt, det är kallt, det är Liverpool.

Vi får sätta vår tröst till ungdomen istället, och att Ole köper något nytt och festligt som inte möglar. För kvar blir han nästa år, det tror jag nog. Och om han inte har alla hästar hemma så har han åtminstone ett stall. Det finns något att bygga vidare på, vad som än händer.

Han har dessutom hjärtat på rätt ställe, norrmannen. Han är varm, vänlig, positiv, tillmötesgående och på riktigt – allt som tidevarvet inte är.

Som julen i vintermörkret.

***

Unitedgranen 2019

***

Under granen hittar vi följande klappar:

Till Ole: en ny mittfältare

Till Harry Maguire: kaptensbindeln (permanent)

Till Brandon Williams: nytt tröjnummer (enkel siffra)

Till Martial, Rashford, Pereira m.fl.: nya fotbollsskor (inte ljusblå)

Till Liverpool: Mindre VAR

Till Ole: en till mittfältare!

Till Nemanja Matic: pensionsförmåner

Till Phil Jones: en resa för två till Rom (returbiljett ingår ej)

Till Chris Smalling: en resa för två till Manchester

Till Paul Pogba: en skadefri vårsäsong

***

Årets mål: Rashfords frispark mot Chelsea (30 Oktober, 2019)

Årets ögonblick: Rashfords straff mot PSG (6 Mars, 2019)

Årets bild: Rashfords adepter efter målet mot Norwich (27 Oktober, 2019)

***

I och med detta önskar alla på Muss en God Jul.


MANCHESTERGUIDE
Manchester United Supporters Club Scandinavia är Manchester Uniteds officiella supporterklubb i Skandinavien. Muss.se är supporterklubbens svenska kanal. Vi producerar redaktionellt innehåll på och informerar om supporterklubbens aktiviteter.
© 2020 MUSS.SE   •   OM MUSS & MUSCS   •   HJÄLP MUSS   •   OM MUSS.SE   •   BLI SKRIBENT   •   INTEGRITETSPOLICY   •   KONTAKTA OSS