Ett spelsuget Manchester United sÃ¥g till att städa av Club Brugge pÃ¥ Old Trafford. Bruno Fernandes agerade Ã¥terigen segerorganisatör med ett mÃ¥l och tvÃ¥ sÃ¥ kallade ”hockeyassist”. En bra dag pÃ¥ jobbet för Ole Gunnar Solskjaers mannar, helt enkelt.
Annars då? Jo, Odion Ighalo fick göra sitt första mål i klubben han stöttat sedan barnsben. Fint, mycket fint. Och Fred gjorde två (!) mål, hör och häpna!
Nu väntar lottning under fredagen, där vi får svar på vilket lag som väntar i Europa Leagues åttondelsfinal.
Bra matchplan – väl utfört
Att Ole Gunnar Solskjaer skulle placera ut ett starkare lag än för en vecka sedan nere i Belgien var både väntat och rätt. Avancemanget i Europa League var både viktigt och nödvändigt i jakten på Champions League-spel till nästa säsong.
Det var också helt rätt av tränarstaben att skicka ut laget på tokoffensiv för att döda matchen så tidigt som möjligt. Dels för att sedan kunna vila spelare, men också för att motståndarlagen i den här typen av matcher lätt får vittring om matchen håller sig jämn en längre period.
Likt ingressen lyder var det, föga förvånande, Bruno Fernandes som återigen löste upp knutarna och fick spelet att flyta. Om han inte stod för en smart touch på mittplan serverade han Odion Ighalo i en fin yta eller avlossade luriga skott från diverse vinklar. Hans förarbete till 2-0 var fenomenalt – bland mycket annat.
United spelade troligen sin bästa offensiva fotboll på hela säsongen, men det ska också nämnas att motståndet rent ut sagt var direkt svagt. Brugge drog på sig en utvisning, och en straff, redan i matchminut 23. Det tog VAR evigheter att dubbelkolla det röda kortet, vilket var extremt märkligt med tanke på att Simon Deli fått hjärnsläpp och kastat sig efter bollen likt en målvakt. Tydligen ska de ha tittat på om bollen var på väg in i mål eller inte – men att det tog hundra år att lista ut förbryllar nog många.
Efter utvisningen, och Brunos andra straffmål sedan i söndags, hade United matchen som i en liten ask. Tvåan och trean kom av bara farten i form av Odion Ighalo och Scott McTominay, vilket resulterade i en avgjord match redan till halvtidsvilan. Vår nya portugisiska kelgris fick sedan en välförtjänt vila med dryga halvtimmen kvar och United kunde se till att spela av matchen. Fred gjorde både mål nummer fyra och fem i matchen innan domare Serdar Gözübüyük förkunnade att matchen var till ända.
Allt gott, helt enkelt. Det enda vi kan gräma oss för är att Anthony Martial bekräftades ha ådragit sig en muskelskada på träning. Men de tankarna väntar vi med i ett par dagar – det är sannerligen inte varje dag Manchester United vinner en fotbollsmatch med 5-0. Nästan så man får nypa sig i armen.
Daniel James – spelar han för mycket?
Något jag har funderat på ett tag är mängden speltid Daniel James har fått den här säsongen. Att en spelare får för mycket speltid låter nästan dumt, men i det här fallet funderar jag faktiskt på det. Den unga walesaren hade en raketartad start på United-karriären, men har sedan dess haft svårt att producera och prestera kontinuerligt.
Tanken från början måste ha varit att 22-åringen skulle slussas in under säsongen, och framförallt stå på tillväxt medan han lär känna sin nya omgivning, men skador på nyckelspelare har helt enkelt tvingat honom att bli snudd på ordinarie. Jag tror – tyvärr – att det inte har gynnat honom.
Givetvis är speltid bra och viktigt, men att han ”tvingas” och ”pressas” till att vara en bärande spelare redan nu har dessvärre känts för tidigt. MÃ¥nga aktioner blir krampaktiga istället för det där naturliga vi sÃ¥g när han spelade utan press i början av säsongen.
Förhoppningsvis kan han ta sig igenom detta (vi alla vet givetvis också om att han har haft det tufft vid sidan av planen efter faderns bortgång) och komma ut starkare på andra sidan. Om han har potentialen till att bli en startspelare i ett lag som ska slåss om de ädlaste av titlar? Troligen inte. Men han kan bli en otroligt nyttig spelare för oss ändå.