Reservlaget 2019/20: Ordningen (nästan) återställd

Tränare: Neil Wood

En stor del i reservlagets uppsving var att den hopplösa tränaren Ricky Sbragia fick sparken sommaren 2019. Ersättaren hämtades inifrån klubben i form av Neil Wood. Visst, Wood har haft ett bättre spelarmaterial att arbeta med, men skillnaden var uppenbar från första avspark. Nu var det tydligt hur det var tänkt att laget skulle spela. Kollektivt såg det bra ut och individuellt har de flesta spelarna utvecklats i rätt riktning.

Embed from Getty Images

Wood har assisterats av Quinton Fortune medan Nicky Butt också har ingått i ledarstaben. Tränarstaben kan hämta ut ett bra betyg.

MÃ¥lvakter

Fantastisk bredd, fantastisk spets.

Matej Kovar

Den tjeckiska målvakten Matej Kovar är bra. För sin ålder enastående bra. Lee Grant vikarierade i ett par matcher under säsongen och jämför vi Grants prestationer mot Kovars så är det för mig tydligt att Kovar är klassen bättre. Är Kovar rentav bättre än Sergio Romero redan nu? Jag håller det inte för osannolikt.

Lika bra som Dean Henderson är Kovar förstås inte. Att värdera prestationer för tre år sen är svårt men spontant lutar jag faktiskt åt att Kovar har större potential än Henderson.

Kovar är bara 20 år gammal, så misstagsfri är han givetvis inte. Han har det mesta, snabba reflexer och dominant i luftrummet. Psyket verkar han också ha, dels illustrerat av ett antal räddningar i avgörande lägen och dels av hur han studsar tillbaka efter misstag.

Embed from Getty Images

Nu är utmaningen för Kovar att ta nästa steg. Potential är en sak men steget till seniorfotbollen är stort. Vissa, som Henderson, tar det med lätthet. Andra, som Joel Pereira, sliter under många år. Att Kovar nästa säsong ska spela seniorfotboll är för mig självklart. Det gäller bara att hitta rätt klubb. Spontant tänker jag att Kovar är redo för spel i en bra Championshipklubb. Samtidigt kan det vara en oförlåtande miljö, så kanske är det vettigare att sikta en nivå lägre. Eller utomlands. För bra för att spela reservlagsfotboll är han hur som helst.

Nåväl, den här säsongen var Matej Kovar fantastisk. Tvivelsutan en kandidat till att vara årets reservlagsspelare.

Övriga

Nathan Bishop värvades i januari och har spenderat tiden i klubben som tredjemålvakt i a-laget. Om Kovar försvinner på lån är det väl rimligt att Bishop är reservlagets målvakt nästa säsong.

Jacob Carney fick vakta målet i en match men spenderade största delen av säsongen på lån i Stocksbridge Park Steels. Har rimligen gjort sitt i United.

Dean Henderson, Kieran O’Hara och Joel Pereira var ute pÃ¥ säsongslÃ¥nga lÃ¥n. O’Hara sitter pÃ¥ utgÃ¥ende kontrakt och blir rimligen friställd. I en normal värld skulle mÃ¥nga klubbar jaga hans signatur, nu blir hans framtid mer oviss.

Alex Fojticek fick vakta målet i en match men spenderade största delen av säsongen på lån i Stalybridge Celtic. Har rimligen ingen framtid i United.

Paul Woolston har varit reservlagets reservmålvakt i två säsonger och fick den här säsongen spela två matcher. Signerade nytt kontrakt i februari men kommer näppeligen få en större roll.

Försvarare

Ingen bredd alls, så juniorerna fick spela.

Di’Shon Bernard

Det blev Di’Shon Bernard som fick a-lagsdebutera mot Astana. Jag hade valt Teden Mengi. Bernard har ändÃ¥ gjort stora framsteg den här säsongen, framför allt är han inte längre lika misstagsbenägen som för nÃ¥got Ã¥r sedan.

Bernard har utgående kontrakt men det förefaller vara givet att han blir erbjuden nytt kontrakt. På den här nivån är han det bästa vi har bakom Mengi och det finns ingen som omedelbart knackar på dörren. Att han skulle vara en framtida a-lagsspelare i United har jag ändå mycket svårt att se.

Ethan Laird

En som definitivt har potentialen att bli en a-lagsspelare i United är Ethan Laird. Ja, vore det inte för skadorna de senaste åren kunde han mycket väl ha varit det redan nu. Att Brandon Williams idag spelar vänsterback beror på att Laird gjorde högerbacksplatsen till sin egen.

Men det är ju det där med skadorna. Att unga spelare blir skadade behöver inte vara ett problem. Men det är aldrig bra (även om det någon gång ibland kan föra med sig positiva effekter).

Laird signerade nyligen ett nytt långtidskontrakt (av reservlagsspelarna har han det längsta kontraktet), vilket bekräftar att det är en spelare United har stor tro på. Om han är fullt rehabiliterad när nästa säsong drar igång tycker jag att vi ska flytta upp honom till a-lagstruppen. Skeppa Diogo Dalot och låt Laird och Williams utgöra ytterbacksbredd bakom Luke Shaw och Aaron Wan-Bissaka. Det är Laird redo för.

Övriga

Cameron Borthwick-Jackson och George Tanner var utlÃ¥nade i stort sett hela säsongen. BÃ¥da har nog gjort sitt i United. Lee O’Connor sÃ¥ldes till Celtic pÃ¥ deadline day i september.

Luca Ercolani blev knäskadad i september. Förhoppningsvis färdigrehabiliterad i sommar men osäkert om han har någon framtid i United. Demetri Mitchell blev skadad i februari 2019 och har ännu inte gjort comeback. Sitter på utgående kontrakt och kommer näppeligen få förlängt.

Max Taylor gjorde bejublad comeback efter cancersjukdom och fick följa med a-laget till Astana. Imponerade i comebacken i reservlaget men sedan blev den långa träningsfrånvaron tydlig och han gick på lån till Stalybridge Celtic. Oviss framtid.

Brandon Williams var fantastisk under säsongsinledningen och blev sedan a-lagsspelare.

Mittfältare

Kanske den bästa mittfältsgenerationen i klubbens historia, åtminstone sett till bredd.

Ethan Galbraith

Med ett inhopp mot Astana städade Ethan Galbraith av sin a-lagsdebut i United. Det kan mycket väl bli hans enda match som Unitedspelare. Inte för att han är dålig men United har för många spelare på samma position som är bättre. När han sprang in på planen mot Astana hade han redan gjort sin första landskamp.

Nu sitter Galbraith pÃ¥ utgÃ¥ende kontrakt. Rimligen vill United behÃ¥lla honom. Även om han inte lyckas i United är han bra nog för att om ett par Ã¥r inbringa nÃ¥gra slantar vid en försäljning (om det nu finns nÃ¥gra pengar i fotbollen om ett par Ã¥r…). För Galbraiths del kan det kanske vara klokt att sondera marknaden men i den rÃ¥dande situationen kan nog tryggheten i United vara svÃ¥r att lämna.

James Garner

När James Garner spelade i reservlaget var han på en bra dag bäst på planen och på en dålig dag en av de bästa. Jag kan tycka att han borde ha fått större förtroende i a-laget.

Den här säsongen adderade han mål till sitt spel. Nio mål (och en assist) på tolv matcher är fantastiska siffror för en central mittfältare. Som spelare är han dynamisk, som bäst när han får arbeta över stora ytor. Bra fötter, bra huvud.

Garner får anses vara favorit att bli årets reservlagsspelare (förutsatt att han är valbar i omröstningen, formellt klassas han numer som a-lagsspelare). Framtiden bör vara i seniorfotbollen, i ungdomsfotbollen har han inget mer att hämta. Regelbunden speltid i United verkar inte vara aktuellt, varför ett lån blir naturligt.

Angel Gomes

Framtiden för Angel Gomes är oviss. Fortfarande inga nyheter om förlängt kontrakt och snart är han fri agent. Nu känns ändå som en dum tid att byta klubb. Men de senaste ryktena indikerar att det blir klubbyte för den unga engelsmannen. Vi får se.

Den här säsongen blev det inte överdrivet mycket spel för Gomes, sju matcher i reservlaget och sex i a-laget. Delvis beror det på skador men det handlar också om att bänken och även läktaren i a-laget ibland gick före reservlaget. Personligen tycker jag att det hade varit bättre att matcha Gomes än att envisas med spelare som Andreas Pereira, Jesse Lingard och även Juan Mata.

Talangen är odiskutabel, så även de problem som hans ringa fysik ger honom. Gomes behöver utrymme för att lyckas. Framtiden måste vara i seniorfotbollen. Stannar han i United behöver han gå på lån och det är avgörande att han hittar rätt klubb.

Dylan Levitt

Kanske är Dylan Levitt dömd att alltid leva i James Garners skugga. Alldeles säkert skulle vi prata oftare och mer om Levitt om det inte vore för Garner. Den walesiska mittfältaren skulle sannolikt ha landslagsdebuterat i mars om fotbollen hade fortsatt. En plats i EM-truppen föreföll vara en självklarhet.

Levitt har passningsfoten som sin största styrka. Bra på stillaliggande boll och bra på levande boll. Fostrad som en offensiv spelare används han nu vanligen som sittande mittfältare.

En given kandidat till priset som årets reservlagsspelare och ännu en spelare som förefaller vara redo för seniorfotboll.

Arnau Puigmal

I mördande konkurrens på mittfältet har Arnau Puigmal ofta fått speltid som vikarierande högerback. Det är ingalunda hans position men det verkar ändå ha gjort honom gott. Puigmal är en hygglig spelare men det är för många före i kön för att han ska ha någon realistisk chans att bli a-lagsspelare i United.

Aliou Traore

I februari debuterade Aliou Traore i det franska U19-landslaget. Det var hans första landskamp sedan U16-nivån. Lite märkligt, kan jag tycka, då det inte riktigt överensstämmer med hans formkurva i United. I konkurrensen på mittfältet fick Traore vikariera som vänsterytter i många matcher. Inte dålig men han har inte levt upp till förväntningarna.

Övriga

Aidan Barlow spenderade höstsäsongen på lån i Norge. Hade bara gjort ett par matcher i reservlaget när spelet avbröts. Utgående kontrakt och oviss framtid.

Ethan Hamilton var utlånad i stort sett hela säsongen. Har sannolikt ingen framtid i klubben.

Dion McGhee fick sparsamt med speltid och när han fick spela var det ofta som nödlösning i backlinjen. Har sannolikt ingen framtid i klubben.

Anfallare

I väntan på nästa generation.

Tahith Chong

Med sju mål och sex assists (på tio matcher) var Tahith Chong reservlagets poängkung. Han har ännu inte lyckats i a-laget men i reservlaget har han gjort stora framsteg.

Framför allt har beslutsfattandet blivit bättre. Chong värderar situationerna mycket bättre nu än i början på säsongen. Även det tekniska utförandet har blivit bättre, framför allt har han förbättrat sitt skott.

Signerade, efter långa förhandlingar, nytt kontrakt. Det blir spännande att se vad Uniteds plan för Chong är. Som jag ser det behöver han gå på lån. Steget till seniorfotbollen kommer bevisligen ta tid för Chong och United har inte möjlighet att ge honom den tiden. Det gäller bara att hitta en klubb som har tålamod.

D’Mani Mellor

Det är kul att följa D’Mani Mellors utveckling. Han är ingalunda den mest talangfulla spelaren i ungdomslagen. Det som talar för Mellor är att han arbetar hÃ¥rdare än de flesta. Det räckte hela vägen till ett inhopp mot Astana. Jag blir förvÃ¥nad om han fÃ¥r fler chanser i a-laget men det ska ändÃ¥ bli roligt att följa hans framtida utveckling. NÃ¥gonstans kan jag se honom kriga sig upp genom divisionerna och till slut göra en handfull Premier League-mÃ¥l.

Mellor har utgående kontrakt men blir rimligen erbjuden ett nytt avtal.

Largie Ramazani

Den belgiska anfallaren Largie Ramazani är ett mysterium. Under sina år i juniorlaget var han relativt anonym men ändå ordinarie i sitt ungdomslandslag. Den här säsongen inledde han med att spela bättre fotboll än någonsin och då fanns det plötsligt ingen plats för honom i landslaget.

Ett mysterium är också att han inte har spelat alls i United efter nyår. Men då blev det, i slutet av februari, förstås debut i U19-landslaget. Go figure?!

Det spekulerades att han bänkades i United för att han inte ville signera nytt kontrakt. Enligt Transfermarkt har han emellertid kontrakt över nästa säsong, så den teorin låter orimlig. Skada? Verkar inte så, åtminstone satt han på bänken i ett par matcher.

Hur som haver med den saken. När han spelade gjorde han det bra och med tio mål var han den ledande målskytten i ungdomslagen.