Säsongens Champions League-spel är igång! Manchester United tog sig an Paris Saint-Germain på ett regnigt Parc Des Princes under tisdagkvällen i en match som resulterade i en imponerande 2–1-seger.
Detta sedan Marcus Rashford tryckt in segermålet i den 87:e minuten. Samma spelare som avgjorde sent i den så minnesvärda matchen för si så där 18 månader sedan.
En bra insats i en svår match
PSG på bortaplan har på förhand känts som den svåraste matchen i gruppen. Snacka om viktigt att få med sig en trepoängare därifrån och ge sig själva ett utmärkt utgångsläge inför fortsättningen av hösten.
Med tanke på skadeläget där bland annat Harry Maguire och Eric Bailly saknades i backlinjen kändes det tidigt som att en fembackslinje skulle ligga nära till hands. Så blev också fallet och Axel Tuanzebe, som inte hade spelat en match sedan i december 2019, fick kliva rakt in i elvan efter sin skadefrånvaro. Och det skulle visa sig bli en imponerande insats i slutändan av engelsmannen, som visade varför så många inom klubben håller honom så högt.
Alex Telles fick även han starta och med det göra debut – och även om han blandade och gav under sina dryga 60 minuter fick vi se prov på den mycket vassa vänsterfoten han sitter inne på. Det vattnas lite i munnen av tanken på en Edinson Cavani i boxen där. Det gör det.
Paul Pogba placerades sedermera åter på bänken till förmån för ett innermittfält bestående av Scott McTominay och Fred. Dessa spelare fungerade bra i sina roller där de skulle ligga tätt och riskminimera. Med Bruno Fernandes framför och Marcus Rashford ihop med Anthony Martial som spetsar var det upplagt för kontringsspel. Det fick vi också i mångt och mycket. Men inte bara.
Periodvis kunde United etablera ett spel på PSG:s planhalva som inte alls kändes ofarligt. Trots att hemmalaget hade mer boll och mer av ett eget spel var det inte på något vis ojämnt när vi räknar målchanser. Ole Gunnar Solskjaer prickade väldigt rätt med sin startelva och matchplan här – det förtjänar han cred för.
Déjà vu
Våren 2019 piskade Marcus Rashford in en straff sent i matchen för att skicka United vidare mot Paris Saint-Germain på bortaplan. Hösten 2020 plockade han fram samma piska till högerfot och gav United tre oerhört viktiga poäng i gruppspelsfasens första match. Vackert, imponerande och mycket därtill.
Vi spolar tillbaka en gnutta. I mitten av den första halvleken ordnade Anthony Martial en straff. Inte någon solklar sådan, men definitivt tillräckligt för att blåsa och inte kunna klaga över den nämnvärt mycket som motståndare. Bruno Fernandes bommade dock ett första försök som fick tas om efter att Keylor Navas inte lyckats hålla sig på linjen vid räddningen, och placerade sedan in försök nummer två behärskat.
Även straffsituationen blir det lite Déjà vu-känslor av sedan United fick en exakt likadan situation emot sig i Premier League-premiären mot Crystal Palace. Så där har vi lyckats spela 1–1 med oss själva, åtminstone.
Anthony Martial lyckades sedan, i den andra halvleken, nicka in en Neymar-hörna i eget mål. Olyckligt, men svårt att hänga honom för det. Så blir det ibland för offensiva spelare i eget straffområde. Då är det snarare mer alarmerande att spelet ute på planen hackar desto mer just nu för fransmannen. Personligen är jag inte orolig, jag tror att det kommer vända, men det bör nog göra det snart om det inte ska börja gnissla för mycket.
Läs nu första stycket om Marcus Rashfords mål igen. Om och om igen. Trots att han slarvade vid ett flertal lägen tidigare tar han sedermera revansch – och det imponerande. Vilken fantastisk spelare och människa det här är, på så många vis. Mancunian, born and bred.
Fernandes – en ledare
Lagkaptenen för dagen, efter Harry Maguires skadefrånvaro, blev som bekant Bruno Fernandes. Portugisen bar upp bindeln på ett naturligt och betryggande vis (konstigt vore det väl annars med tanke på hans personlighet och historian som kapten i Sporting Lissabon). Om Fernandes och Maguire hade kommit till klubben samtidigt är min gissning att den förstnämnda hade haft den permanent.
Straff-fadäsen till trots kändes han verkligen som den tydliga ledaren ute på planen. Han manade på sina lagkamrater, skötte den offensiva pressen och visade vägen inställnings-mässigt.
Vidare stod Fernandes för en mycket bra insats allt som allt. Gång på gång, främst i den andra halvleken, hittade han både Anthony Martial och Marcus Rashford i djupet när ytorna öppnades. Allround-spelet var även det imponerande med flertalet smarta lösningar över hela banan i kombination med ett och annat överraskande avslut.
Bruno Fernandes är en av våra absolut bästa spelare. Om inte den bästa.