Förväntningarna var stora på Manchester United när man tog emot Chelsea i helgen. Efter den där dröminsatsen mot PSG, så var det med all rätt. Istället blev det två lag som kände på varandra under 90 minuter. Chelsea har släppt in en del mål i inledningen, men det har även Manchester United som dessutom släppt in fler. Taktiskt var detta försvarets match, där Lindelöf var bäst på plan enligt flera medier och experter.
Manchester United – Chelsea 0-0
Då har vi inlett den tuffa perioden med en vinst mot PSG och ett kryss mot Chelsea. Helgens match var en av det mer taktiska slaget där min upplevelse var att man mer eller mindre bara kände på varandra. Inget av lagen ville göra några misstag och missnöjet lär märkas av på en del supportrar för båda lagen. Visst, det är inte en förlust och inhämtningen av poäng fortsätter, men visst måste man kunna kräva mer?
Thiago Silva var bland de bästa i Chelsea, då han styrde och ställde. I Manchester United var det Victor Lindelöf, han stod i princip aldrig fel och gjorde sitt jobb galant. Detta säger en hel del om matchbilden. Inte för att ta något från Victor, han var bra både mot PSG och nu mot Chelsea och går från klarhet till klarhet denna säsong. Där jag uttryckt under en tid att han borde ha sin plats kvar men att det snarare är hans mittbackskollega som behöver få vila och känna sig lite hotad.
Men det belyser ändå att det var en match där man går ifrån med känslan av att detta var en match där man inte ville försöka för mycket, för risken att göra misstag. Nu är det såklart en speciell säsong men jag gillar att se varje match med intrycket och känslan av att; hade man spelat såhär om fansen hade varit på plats och hade det varit acceptabelt? Visst, vi hade några bra kombinationer och var nog närmare vinsten än Chelsea. Men det ger intrycket av ett klassiskt mitten/bottenmöte där det slutar med kryss.
Man vill heller inte låta som en negativ supporter som klagar på det första och bästa man ser, men samtidigt har jag höga krav på Manchester United och det lag jag håller på. Jag vill ha mer, vi spelar på hemmaplan, vi ska vilja ha mer. Inte se två lag som båda är rädda för att tappa bollen, för man spelar med en känsla av att man är chanslös om man släpper in ett mål. Det är lite det intrycket matchen ger. Man klarade sätta press på ett PSG som är ett av topplagen i Europa, men man vågar inte sätta press på ett försiktigt Chelsea. Nej, mer att önska helt klart.
Daniel James
AlltsÃ¥, man är sÃ¥ kluven kring denna spelare. Eller är man det egentligen? Visst, han springer och kämpar hela tiden, men lyckas väldigt sällan med slutprodukten. Till och frÃ¥n helt osynlig, och det är som att man ibland spelar med tio man. Det hade i princip varit bättre att sätta Telles pÃ¥ James plats, han hade nog fÃ¥tt mer uträttat och bidragit med mer. Jag blir väldigt förvirrad över att han tar en startplats mot en av “giganterna” och förpassar flera av de större och bättre alternativen pÃ¥ bänken. Antingen gör han ett hästjobb pÃ¥ träningar eller sÃ¥ har Ole Gunnar Solskjaer mer värde i spelare som springer än nÃ¥gonting annat.
Han visar brister i sitt försvarsspel och i sin blick för spelet. Att vara en spelare i Manchester United gör dessutom att man alltid har blickarna på sig, och sin prestation på ett annat sätt än i många andra lag. Detta kan knappast gynna Daniel James som kämpar. Han har haft det tungt på flera plan, men som sedan blir bedömd som sämst på plan under varje match han spelar i princip.
Här ovan visas ett tydligt exempel på där han blir alldeles för bolltittande, Kante ser inte ytan och tur är väl det.
Bristen på press?
Mot PSG satte man pressen stenhårt, man körde man-man press där man följde spelaren så fort den klev in i zon. Mot Chelsea var det mer avvaktande, man flyttade pressen över för att begränsa deras möjligheter.
Vid ett tillfälle pressade man såpass att Mendy höll på att sätta bollen i nät. För mig är det svårt att förstå när man märker av den försiktighet hos Chelsea att man inte satsar hårdare. Att ett försiktigt Chelsea med en osäkerhet när pressen sätts ändå fick tiden och möjligheten att röra boll framåt.
Här ser vi ett exempel där man försvarar i en hexagon. Detta för att markera bort vad som i detta läge verkar bli en spelare. Istället borde man ha flyttat ut, stängt vägarna och tvingat en passning hemåt för att flytta upp och stänga vägarna för Chelsea. Detta hände allt för sällan.
Istället valde man att satsa på en press när bollen gick hemåt. Exempel på detta nedan.
Rashford ska vara spetsen, men se hur lång avståndet är till Chelsea-spelarna. Lägg märke till hur tomt det är bakom. Här fallerar man i matchen i mitt tycke.
Ole Gunnar Solskjaer
Solskjaer sätter in Daniel James som springer mycket men som aldrig verkar vara vän med bollen. Han borde istället möjligen startat Cavani i mitten och satsat på sina rena kontringar med Rashford på kanten.
Att spela Rashford på kanten och Cavani centralt hade utgjort ett större hot. Donny van de Beek sitter fortfarande på bänk och Solskjaer har uttryckt att han ändå kommer göra skillnad. Han hör mer än James, men får ändå inte chansen. Märkligt.