Snackisar efter Manchester United – Aston Villa 2-1

Det nya året inleddes på bästa sätt för Manchester Uniteds del när Aston Villa besegrades hemma på Old Trafford. Tja, det var åtminstone på bästa sätt utifrån resultatet men i själva spelet finns mer att önska. 2-1-segern gör att United nu är uppe i delad ledning tillsammans med Liverpool på 33 poäng.  

Svängig första

I senaste matchen mot Wolverhampton saknades framför allt tempo hos United, men samtidigt mötte man då ett lag som initialt inte hade kommit till Old Trafford för att spela fotboll. Annat var det ikväll när Aston Villa var på besök. Birmingham-laget bjöd upp till dans och ser man till första halvlek var det ett väldigt böljande spel.

Känslan var att gästerna hade initiativet under stora delar men saknade spets för att verkligen hota och skapa heta chanser. United var inte heller överdrivet framgångsrika på den fronten men hade ändå ett par farliga lägen, bland annat efter att Bruno Fernandes sökt bortre hörnet med en bredsida. Även Fred testade, men brassen kan som bekant inte skjuta.

Halvlekens kanske mest uppmärksammade situation (fast ändå inte) var den mellan Paul Pogba och Tyrone Mings. Villa-backen satte in en armbåge i ansiktet på fransmannen innanför straffområdet, där blodvite dessutom uppstod. Hur en sådan situation inte kan motivera en VAR-kontroll och i förlängningen en tämligen solklar straff, det är nästan oförståeligt.

Apropå Mings, han är sannerligen inte Guds vackraste barn på fotbollsplanen. Han varvar både armbågar och dobbar i ansiktet på sina motståndare men klarar sig hela tiden från att syna det röda kortet.

NÃ¥väl, Pogba, som annars var en av planens bättre spelare, skulle dock fÃ¥ upprättelse i andra halvlek när han Ã¥terigen var inblandad i en straffsituation…

HÃ¥lla ut

Det var som sagt en match som svängde fram och tillbaka men till skillnad från första halvlek började Villa bita sig fast mer och mer i och omkring Uniteds straffområde i upptakten av andra. Solskjaers diamant på mitten hade stått sig hyfsat men blev alltmer sårbar när framför allt Jack Grealish vaknade till liv och tog saker i egna händer.

Kvitteringen hängde i luften och att den skulle komma var ingen högoddsare. Såklart frustrerande, men vad som nästan var än mer frustrerande var på sättet den kom. Att Aaron Wan-Bissaka på ett ivrigt sätt ska försöka hindra en snabb frispark med att ställa sig framför bollen och flaxa med benen istället för att ta sig till sin utgångsposition blev kostsamt. Att ingen (Luke Shaw?) heller uppmärksammar Villa-spelaren på bortre, som också gör målet, är slarvigt. Jag skulle nästan säga att det är oroväckande. Det är ett återkommande problem i backlinjen, att man inte har koll på motståndarspelare som smyger in bakom ryggen.

Nog om det, som tidigare nämnt skulle Pogba få rätt mot en, för kvällen, svag och ojämn Michael Oliver. 27-åringen gick omkull och instinktivt kändes det givet med straffspark. Bruno Fernandes slog på sedvanligt vis in den. Var det möjligen den säkraste straffen portugisen slagit in i den röda tröjan? Emiliano Martinez i gästernas mål är en kvick och duktig linjemålvakt, så att hålla på med något tramsigt hopp innan straffen var förhoppningsvis aldrig aktuellt i Brunos skalle. Stensäkert satt den och 1-1 hann stå sig endast i tre minuter.

United fick därmed en ledning att bevaka, och det är alltid en nervkittlande berg-och dalbana för den som har känslor investerade. Gästerna bet sig fast högt upp i planen och tvingade fram ett par svettiga ingripanden från David De Gea. Man lyckades dock hålla ut, och även om det varken ser eller känns särskilt säkert ut alla gånger, lyckas man rida ut stormarna bättre än tidigare. Kan det vara ett tecken på att man kommer ha att göra i en eventuell titelstrid vad det lider? Vi får väl se.

French connection

Hylla dem som hyllas bör. Vi har redan varit inne på Pogba och hans insats under kvällen. Den var givetvis inte fläckfri, men den var sannerligen avgörande. Mittfältaren är lite av ett mysterium, för lika lätt det är att bli knäsvag av hans 60-meterspassningar, lika lätt är det att slita sitt hår över de mest simpla misstag som hör hemma i pojklagsfotboll.

Idag kommer ändå Pogba någorlunda till sin rätt till vänster i ett diamantformat mittfält. Fred och Scott McTominay kunde ta ett större defensivt ansvar och stångas med Grealish, medan fixstjärnan kunde lägga mer fokus offensivt och stundom kombinera sig fram med övriga lekkamrater.

En av dessa var hans landsman, Anthony Martial, som ser ut att ha hittat formen. Mål på skallen idag och i övrigt nyttig i spelet. När en tre matcher lång avstängning nu väntar Edinson Cavani är det ännu viktigare att 25-åringen kliver fram och tar chansen.

Cavani är en perfekt truppspelare som kan agera inhoppare eller starta några matcher här och där för att avlasta. Ur ett långsiktigt tänk däremot, och så länge formen infinner sig, då är Martial det givna valet. De små glimtar vi ibland får se av samarbetet mellan honom och Pogba är njutbart. Kan de bara omsätta det till poäng och bli än mer effektiva, då kan den franska duon se till att United kommer vara med och utmana där uppe i tabellen resten av säsongen.