Inf̦r: Burnley РManchester United

Det har varit tal om den där hängmatchen mot Burnley så gott som hela säsongen. Nu är det dags. Manchester United gästar Turf Moor och har chansen att gå upp i ensam serieledning.

Manchester United

Manchester United gjorde jobbet, men absolut inget mer, när man besegrade Watford med 1-0 i FA-cupens tredje omgång på lördagskvällen. Aftonens huvudsakliga syften var att gå vidare och att vila spelare inför resten av januari. Målsättningarna infriades även om Ole Gunnar Solskjaer såg sig som tvungen att byta in både Anthony Martial och Marcus Rashford i andra halvlek. Harry Maguire äntrade Old Traffords gräsmatta redan i paus då Eric Bailly (förstås) manglades av Dean Henderson, men Maguire spelar så gott som alltid ändå.

I ligan har United inte förlorat en match sedan den 1 november då Arsenal vann med uddamålet i Manchester. Sedan dess har man succesivt klättrat i tabellen och vinner man tisdagens drabbning på Turf Moor så går man upp i ensam serieledning. Det gör man de facto med ett oavgjort resultat också, men ska United på allvar blanda sig i titelkampen (och i det långa loppet, striden om en Champions League-plats) ska man förstås vinna här.

David de Gea har inte spelat match på ett bra tag nu. Med bra tag menar vi drygt en och en halv vecka. Spanjoren vaktade målet mot Aston Villa i ligan men gav sedan över handskarna till Dean Henderson i förra veckans cupmatcher. Nu lär De Gea vara tillbaka. Inte för att United står och faller med målvaktsvalet utan för att han bevisligen är Solskjaers uttalade förstekeeper och den man förlitar sig på i ligan. Backlinjen är sedan mer svårgissad. Ja, Maguire spelar förstås och det lär Aaron Wan-Bissaka göra också. Men sedan? Victor Lindelöf var enligt Solskjaer skadad sist, Bailly fick en rejäl smäll av Henderson och Luke Shaw är även han småtrasig.

Gissningen är ändå att Axel Tuanzebe, en okej insats mot Watford till trots, inte spelar utan att endera Bailly eller Lindelöf är frisk nog. Då Shaw är Uniteds bäste vänsterback och inte värd att riskera är oddsen låga på att den ännu inte acklimatiserade Alex Telles startar till vänster. Då vi ändå är inne på skador så hette det att även Paul Pogba hade känningar av skada och därför missade mötet med Watford. Skulle fransmannen saknas nu också är gissningen att Fred och Scott McTominay bildar mittfältsbotten. Fred har varit bra den här säsongen och frågan är om Solskjaer verkligen petar McTominay efter insatsen sist.

Offensivt fick Bruno Fernandes sin välförtjänta vila i lördags. Det behövde han sett till hur han såg ut mot City. Nu är han tillbaka bakom en anfallare som lär bli Martial. Trots att Edinson Cavani åter är tillgänglig känns det inte som om Solskjaer petar in uruguayanen från start då han varit försiktig med det tidigare. Martial har inte rosat marknaden på sistone, men lika fullt känns det som om han startar nu. På kanterna är Rashford given till vänster medan den till höger är mer svårlöst. Mason Greenwoods maskineri hostar betänkligt och det är uppenbart att Uniteds stora brist just nu är högeryttern.

I brist på reella alternativ (och Jadon Sancho) lär det bli Greenwood om Solskjaer väljer 4-2-3-1. Ett alternativ är förstås 4-3-1-2, med Rashford och Martial på topp. Den modellen skulle dock förutsätta att Pogba är frisk nog att gå i en vänsterytterposition som han gjort tidigare i vinter.

Burnley

Tisdagens motståndare Burnley laddade upp med en 120 minuter lång holmgång mot MK Dons i FA-cupen. Den av United utlånade högerbacken Ethan Laird hoppade in i den 62:a minuten och var därmed med om att tvinga fram ett straffavgörande på Turf Moor. Burnley vann straffläggningen med 4-3 och gick vidare, men det faktum att man fick en halvtimme fotboll mer i benen så pass nära inpå en match mot Manchester United ska inte förringas.

I ligaspelet gör Burnley som Burnley brukar, man hackar sig fram. Sean Dyches ständigt nedflyttningstippade manskap parkerar på plats 16 i en något haltande serietabell när man spelat 15 matcher. Truppen har varit drabbad av Covid-19 och fått matcher uppskjutna, något Dyche var noga med att påpeka inför helgens FA-cupmatch. Något som är mer alarmerande än virussjukdomen är dock Burnleys oförmåga att göra mål. På de 15 ligamatcherna har man endast gjort nio mål. På pluskontot lägger vi faktumet att man bara förlorat en ligamatch sedan 5-0-förlusten mot Manchester City den 28 november.

Nick Pope, Dean Hendersons landslagskollega (tänk att man skriver det EM-året 2021) gjorde en David de Gea och vilade mot MK Dons. Då han ändå satt på bänken kan vi konstatera att han är frisk nog för att medverka här. I backlinjen valde Sean Dyche att gå på rutin, men ändå inte på spelare som matchat mest under året. Eric Peters och Phil Bardsley har tillsammans elva ligamatcher den här säsongen medan Ben Mee spelat nio. James Tarkowski, lagets klippa bakåt, spelade även han. Frågan är hur Dyche resonerar nu och hur mycket Covid-19 spelar in. Charlie Taylor, som spelat samtliga ligamatcher hittills, missade mötet med MK Dons med vad som sades vara en hamstringskada.

På fyrmannamittfältet gjorde Jack Cork sin första match för säsongen mot MK Dons. Han hade sällskap av Dale Stephens som inte heller han har särdeles många ligamatcher under bältet i år. Varken Josh Brownhill eller Ashley Westwood fanns med i truppen och då duon inte är listad som skadad är det lätt att dra virusparallellen. På kanterna valde Dyche Johann Berg Gudmundsson och Robbie Brady. Bägge två blev utbytta, men i de fallen handlade det mest om att Burnley jagade ett segermål på ordinarie- respektive stopptid.

På topp valde Dyche beprövade duon Ashley Barnes och Chris Wood. Nya Zeelands landslagsman Wood är lagets bäste målskytt så här långt med sina tre fullträffar och det om något skvallrar om var Burnleys egentliga problem denna säsong ligger. Det var också när Barnes och Wood lämnat planen som Burnley kvitterade i lördags. Inbytte tjecken Matej Vydra fick in 1-1-målet på fyra minuters stopptid, framspelad av en annan inhoppare. Svenske Joel Mumbongo, som gjort fyra mål i reservlagsligan denna säsong, stod för passningen i sin a-lagsdebut. Någon startplats lär det inte ge nu, men Vydra kan säkerligen tänkas gå före Barnes.

Möjlig startelva:

 

Historik

Trots att Burnley känns som ett ”nytt” lag för vissa sÃ¥ har man mött Manchester United 130 gÃ¥nger genom historien. I modern tid, det vill säga Premier League i detta fall, har man mötts tolv gÃ¥nger. PÃ¥ de mötena har United sex segrar och fyra oavgjorda. En av Burnleys tvÃ¥ segrar kom senast lagen möttes, pÃ¥ Old Trafford i januari ifjol. United vann Ã¥ sin sida lagens senaste möte pÃ¥ Turf Moor med 2-0 i december 2019. Anthony Martial och Marcus Rashford gjorde mÃ¥len dÃ¥.

Visste ni att…

• Burnley ”bara” är näst sämst i ligan vad gäller antalet gjorda mÃ¥l denna säsong? Sämst är Sheffield United med Ã¥tta gjorda.
• Sean Dyche är den nuvarande Premier League-managern som suttit längst pÃ¥ sin post? I oktober firade han 8 Ã¥r som manager.
• Det inte är bara Phil Bardsley i Burnleys trupp som har ett förflutet i Manchester United? Robbie Brady lämnade för Hull Ã¥r 2013 efter att som mest bytt av Alexander Büttner i ligacupen.