Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Snackisar efter West Bromwich Albion – Manchester United 1-1

Av | @MBeijar | 14 februari 2021, 16.58

Statistiken talade egentligen inte för så mycket annat än en bortaseger för Manchester United när man gästade West Bromwich på The Hawthorns på söndagseftermiddagen. Just de matcherna brukar United ha en förmåga att slarva bort. Så blev även fallet nu. 1-1 gör att City rycker och att kampen om platserna bakom blir än tätare.

Torftigt före paus…

Manchester United var, helt tydligt, kvar i omklädningsrummet när Craig Pawson (för övrigt rätt usel idag) blåste igång matchen på The Hawthorns. Hemmalaget tilläts ta ledningen efter 90 sekunder spel och det efter synnerligen taffligt försvarsspel av United. Visst, Victor Lindelöf får en handflata i ansiktet men lik väl ska han göra det bättre i den situationen. Det var egentligen bara början på en halvlek där United hade det jobbigt i spelet i luften i den egna boxen och där tafattheten smittade av sig på så gott som hela laget. United såg inte ut att ha tron på att man kunde luckra upp lågt stående försvar likt det hemmalaget ställde ut och istället för att släppa boll på första eller andra touch tog man på tok för mycket tid på sig. Vore det inte för en viss portugis och hans briljans hade United lommat av planen med huvuden i knähöjd. Bruno Fernandes klippte dock in 1-1 på volley på Luke Shaws (vem annan) eminenta inlägg. Portugisen hade dittills fått en del stryk och mest sett frustrerad ut.

…och torftigt efter paus

Andra halvlek började där den förta slutade, om vi bortser från målet. West Bromwich sjönk lågt, hade sina tio man bakom bollen och United gjorde de facto inte särdeles mycket för att höja tempot och därmed försöka luckra upp motståndet. Solskjaer gjorde det byte han kunde och borde ha gjort redan i paus när han plockade av Anthony Martial och slängde in Mason Greenwood. Harry Maguire kunde ha fått en straff med sig, men efter att Jon Moss fått på sig glasögonen i VAR-rummet verkade det som om Maguire var både offside och inte upphakad nog. Maguire tänkte istället ställa till det i kubik när han var direkt vek i en duell med målskytten Diagne.

David de Gea klarade förstaläget och viftade sedan bort returen. United kunde andas igen. Så mycket mer blev det sedan, sist och slutligen, inte. United körde fast tidigt på offensiv planhalva och en Donny van de Beek utan matchtempo och självförtroende gjorde ingen skillnad. Maguire hade en nick som var värd ett bättre öde än en stolpträff på stopptid, men United följde upp en dålig halvlek med en dålig halvlek och gjorde kampen om Champions League-platserna fortsatt öppen.

Varför ingen Mason?

Ole Gunnar Solskjaer valde att skicka ut Anthony Martial, Edinson Cavani och Marcus Rashford som topptrio mot West Bromwich. Det är i sig lätt att konstatera att det är den trion Solskjaer tycker är bäst, man kan nöja sig med det och inte diskutera vidare. Om man tillåts problematisera det hela lite får man dock till en diskussion jag tycker man behöver föra. Problemen är egentligen två. Det enskilt största är att Mason Greennwood får sitta på bänken. Det andra, lite mindre, är att Rashford får spela till höger. Han kan göra det, men vi är väl rätt många som är överens om att han är bättre till vänster.

Greenwood må inte ha varit bländande i vinter, men han har sett avsevärt mycket bättre ut nu än i höstas. Därtill skulle man med honom i laget få två yttrar som skär in i banan och utmanar. I Martial har vi en spelare som mestadels söker sig in i banan utan boll, vilket gör att Luke Shaw får göra ett än större hästjobb på kanten. Martial trivs bättre på topp, men med Cavani i laget tvingas han ut på en kant allt som oftast. Det är inget vidare för Mason Greenwood, bevisligen.

Nu tog Solskjaer förnuftet till fånga, om än väl sent. Martial blev kvar för länge och Mason Greenwood fick bara 25 minuter på sig att göra skillnad.

Minnen från en svunnen tid

Det fanns en tid dÃ¥ Bruno Fernandes inte spelade för Manchester United. Även om det nu känns länge sedan har det trots allt ”bara” gÃ¥tt ett Ã¥r sedan portugisen anlände. PÃ¥ det Ã¥ret har man snudd pÃ¥ hunnit glömma bort hur det sÃ¥g ut före Fernandes kom. DÃ¥ hade United just de problem man hade idag. Det var idélöst, tempofattigt och utan större tillstymmelse till nycklar för att lÃ¥sa upp ett lÃ¥gt stÃ¥ende försvar. Nu var Bruno Fernandes med idag, men trots det kunde man ändÃ¥ skymta spÃ¥r av det United vi satt och frustrerades över hösten 2019. Nu hjälpte det inte att Fernandes var med (bortsett frÃ¥n mÃ¥let dÃ¥), det var för torftigt och för dÃ¥ligt. Lika lite som United verkar tro pÃ¥ ligaseger (mer om det är här under) verkar West Bromwich tro pÃ¥ förnyat kontrakt. Däremot verkar man ha gett sig den pÃ¥ att spela tillknäppt och med hela laget pÃ¥ egen planhalva mot lag som United. Det gick hem idag.

Bortblåsta mästarambitioner

Ole Gunnar Solskjaer har i vinter förkunnat att man inte vinner ligan i januari och att United inte funderar på en guldstrid som det är nu. På det senare är det lätt att ge managern rätt. Manchester United anno februari 2021 funderar verkligen inte på ligaguldet. Det anser man att den ljusblå grannen från andra sidan stan vunnit. På annat sätt kan man inte tolka Uniteds agerande de senaste matcherna. Det var inte bra över 90 minuter mot Everton och det var minsann inte bra mot West Bromwich. Den allmänna känslan är att United inte tror sig ha en reell chans på guldet och att det är det som syns på spelet. Visst, alla lag har formsvackor och med det matchtempo lagen har denna säsong så är det inte konstigt om det kommer dippar. Dock verkar United sakna en del mentalt då det gäller att vinna fotbollsmatcher då en säsong utvecklar sig så här.

Den ljusblå grannen från andra sidan stan har en annan truppbredd men också en annan erfarenhet av att vinna ligatitlar. Ingen tror väl heller att Peps mannar ska tappa det poängmässiga och mentala grepp man nu har. Däremot vore det klädsamt om åtminstone United förmådde bjuda upp till dans fram mot våren.