Juniorlaget 2020/21: Bästa generationen på länge, men det blev bara nästan

Tränare: Neil Ryan

När jag summerade säsongen 2019/20 var jag tämligen kritisk mot juniorlagstränaren Neil Ryan. Den här säsongen har jag varit mer imponerad av hans arbete. Laget såg den här säsongen i allt större utsträckning ut som ett lag, medan känslan tidigare ofta var att det var elva individer som skickades ut för att spela sin egen match.

Att såväl offensiv som defensiv har förbättrats är givetvis inte bara Ryans förtjänst. Han har den här säsongen haft ett betydligt bättre spelarmaterial att jobba med.

Juniorlagets tränare Neil Ryan är nu varm i tränarkläderna.

Om Ryan ska ha kritik för något så är det i mitt tycke förlusten mot Liverpool i FA Youth Cup. Där slängde han mer eller mindre ut sina elva bästa spelare på planen. Det fungerade inte. Spelarna var i vägen för varandra och laget såg obalanserat ut.

På det stora hela är ändå min bedömning att Ryan har gjort framsteg som tränare.

Målvakter

Ständig rotation var taktiken, då våra tre målvakter nära nog spelade var tredje match.

Johan Guadagno (U18)

Vår svenska målvakt Johan Guadagno fick äntligen chansen att visa upp sig i juniorlaget. Det gick bra ibland, sämre ibland. Jag kan inte föreställa mig att Guadagno har någon långsiktig framtid i United.

Dermot Mee (U18)

Dermot Mee spenderade en dryg månad i början av året i Fulham men han återvände sedan till United. Det slumpade sig så att Mee primärt fick spela mot tämligen dåligt motstånd, varför hans statistik ser bra ut. Spontant skulle jag säga att Mee är snäppet bättre än Guadagno.

Radek Vítek (U17)

Av juniorlagets målvakter är det uppenbart att United har störst tro på Radek Vítek. När det vankades FA Youth Cup och toppat lag var det tjecken som fick chansen i mål. Han är en stor och aggressiv målvakt med stort självförtroende. Det har fällt honom ibland, då han har gjort en del kostsamma misstag som kan sägas bero på övermod.

Den storväxta målvakten Radek Vítek har stor potential men han är fortfarande misstagsbenägen. Här i aktion i segern mot Manchester city, som förmodligen är hans hittills bästa match som Unitedspelare.

Nästa säsong kommer Vítek säkerligen vara det givna förstavalet i juniorlagets mål och det blir spännande att följa hans utveckling. Kan han radera misstagen har han chansen att nå långt.

Övriga

Daniel Polakowski (U17) såg vi inte skymten av, inte ens som oanvänd avbytare.

Försvarare

Skador, skador, skador.

Rhys Bennett (U17)

Redan i säsongens första match fick Rhys Bennett chansen i mittförsvaret. Han imponerade då och han skulle sedan vara ordinarie hela säsongen. Tyvärr skulle han vara ute skadad en period under den tidiga våren. Bennett är en aggressiv mittback som gillar att försvara men han är också skicklig med bollen. Nyckelspelare nästa säsong.

Björn Hardley (U18)

Debutsäsongen i juniorlaget var varierad för Björn Hardley men den här säsongen höjde han sig rejält. Där han förra säsongen ofta petades ut på en kant var han nu given i mittförsvaret och emellanåt fick han även bära kaptensbindeln. Tillsammans med Bennett bildade Hardley ett svårpasserat mittförsvar. Tyvärr tog hans säsong slut på grund av skada i maj. Någon information om skadan har jag inte men rimligtvis ska han vara ordinarie i U23 nästa säsong.

Björn Hardley spelade upp sig rejält efter en medioker debutsäsong i juniorlaget.

Logan Pye (U17)

Vänsterbacken Logan Pye hämtades inför säsongen från Sunderland och tämligen omgående spelade han till sig en ordinarie plats i juniorlaget. Pyes chanser till speltid underlättades betänkligt av att Álvaro Fernández mer eller mindre började Unitedkarriären i reservlaget. Pye, som även fick göra en match i EFL Trophy, var stabil men inte spektakulär. Om han avslutade säsongen skadad? Ja, det gjorde han.

Övriga

Álvaro Fernández (U18) och Will Fish (U18) behandlas båda i reservlagsgenomgången.

Iestyn Hughes (U18) var ordinarie högerback men allt tyder på att han nästa säsong spelar för Leicester.

Marc Jurado (U17) anslöt från Barcelona men fick uppleva en ryckig säsong. Primärt högerback gjorde han också några matcher på vänsterkanten. Inga omedelbara tecken på att han är en framtida a-lagsspelare men rimligtvis är han ordinarie nästa säsong. Avslutade säsongen skadad.

Willy Kambwala (U17) imponerade stort i sin debut men blev sedan skadad. Den franska mittbacken är ändå ett mycket intressant namn inför nästa säsong.

Oliver Kilner (U17) fick nöja sig med ett inhopp.

Våra schoolboys Louis Jackson (U15), Jack Kingdon (U15), Sam Murray (U16) och James Nolan (U15) fick chansen att visa upp sig i juniorlaget. Vi lär få höra mer om dem framöver.

Owen Dodgson (U18) och Calen Gallagher-Allison (U18) flyttade till Burnley i november.

Mittfältare

Offensiv balans och tuff konkurrens.

Omari Forson (U17)

Omari Forson missade säsongens mitt på grund av skada. Dessförinnan och därefter var han given i startelvan. Helst och bäst en tia har han också spelat på båda kanterna. Han är en spelare som bidrar med många poäng, både mål och assists.

Ska vi kritisera något så är det att han emellanåt tenderar att spela för komplicerat. Lär han sig att lyfta blicken kommer han snabbt att ta ett stort steg i utvecklingen. Kommer sannolikt spela en hel del i U23 nästa säsong.

Isak Hansen (U17)

Norrmannen Isak Hansen är en annan som helst spelar tia. Ofta har han emellertid spelat lite längre bak i planen. Han fick tidigt testa spel i U23 och i sina bästa stunder är han mycket sevärd. Missade ett gäng matcher efter jul då han stannade kvar i Norge på grund av det då rådande världsläget.

Den norska spelfördelaren Isak Hansen började hitta rätt under våren.

Nästa säsong väntar vi oss mer av Hansen, framför allt kan vi kräva fler poäng. Han bidrog med två mål och tre assists på han fem sista ligamatcher. Dessförinnan hade det emellertid bara blivit ett enda mål.

Zidane Iqbal (U18)

Sevärd och tia sa ni? Jajamän, den beskrivningen passar in på Zidane Iqbal också. Han adderas också till den alldeles för stora gruppen spelare som missade ett gäng matcher på grund av skada.

Iqbal är lite av en personlig favorit för undertecknad. Jag gillade honom redan förra säsongen, trots att han då fick väldigt begränsad speltid. Framför allt imponerar hans bollbehandling. Samtidigt är min bestämda känsla att lagledningen i United inte håller honom lika högt som jag gör, vilket understryks av att han bara fick göra 13 minuter i U23.

Charlie Savage (U18)

Förra säsongen såg vi knappt skymten av Charlie Savage. Så att han den här säsongen skulle bli en nyckelspelare i juniorlaget var verkligen inget jag hade föreställt mig. Savage vikarierade som vänsterback i någon match men hans rätta plats är som box till box-löpare. Han klarar också balansrollen på mittfältet.

Med tanke på den defensiva utgångspositionen är tre mål och sju assists fina siffror. När säsongen summeras var Savage den som spelade allra mest i juniorlaget, så det blir intressant att följa hans framtida utveckling.

Han är inte den största talangen i laget men tittar vi enbart på prestationer skulle jag ranka honom som lagets näst bästa spelare.

Martin Šviderský (vänster) och målskytten Charlie Savage jublar efter ett sent segermål mot Blackburn. Lagkapten Šviderský och Savage bildade tillsammans ett väldigt stabilt mittfältspar.

Martin Šviderský (U18)

Den som har störst rätt att protestera när jag säger att Savage var näst bäst i laget är slovaken Martin Šviderský, som vanligen huserade bredvid Savage på det centrala mittfältet (flera har stundom imponerat mer än mittfältsduon men över hela säsongen spelade de för lite). Šviderský spelade tredje mest i juniorlaget och fick samtidigt en hel del speltid i U23.

Bäst som balansspelare på mittfältet gjorde Šviderský också matcher i backlinjen (vänsterback och mittback) när skadesituationen så krävde. När Šviderský startade i juniorlaget bar han kaptensbindeln, så även i FA Youth Cup när juniorerna som var ordinarie i U23 flyttade ner.

Charlie Wellens (U18)

Jag gissar att Charlie Wellens hade tagit rollen som tia om han fick bestämma själv. I den konkurrensen räckte han emellertid inte till och han spelade primärt som högerytter. Där gick det faktiskt inte så värst bra.

Då gick det betydligt bättre för Wellens när han i slutet av säsongen flyttades ner som högerback (fem starter som högerback i U18 och tre i U23). Ska han ha en ordinarie roll i U23 nästa säsong är nog högerbacken hans bästa chans.

Övriga

Hannibal (U18) behandlas i reservlagsgenomgången.

Våra schoolboys Daniel Gore (U16), Sam Mather (U16), Finley McAllister (U15) och Maxi Oyedele (U16) fick chansen att visa upp sig i juniorlaget. Vi lär få höra mer om dem framöver. Jag vill uppmärksamma McAllister. Han blev juniorlagets yngsta spelare någonsin men var ändå den schoolboy som såg mest hemma ut i juniorlaget.

Anfallare

En överlägsen målkung men glöm inte de andra.

Noam Emeran (U18)

På grund av skador blev det noll matcher för Noam Emeran under debutsäsongen i juniorlaget. Nu tillgänglig för spel visade han prov på varför United ville ha honom. Lite av en anomali i den moderna fotbollen är Emeran en vänsterfotad spelare som primärt opererar på vänsterkanten. Han är kvick, kreativ och bra en mot en. Mestadels ordinarie i juniorlaget fick han också en del speltid i U23. Avslutade tyvärr säsongen skadad.

Alejandro Garnacho (U17)

Hämtad från Atlético Madrid fick Alejandro Garnacho bida sin tid i juniorlaget. Först i november dök hans namn upp i startelvan och det var först på vårkanten som han fick någorlunda regelbunden speltid. Imponerade bland annat med ett hattrick mot Stoke och magkänslan säger att han kommer att vara en ledande spelare nästa säsong.

Dillon Hoogewerf (U18)

Jag är övertygad om att Dillon Hoogewerf såg framför sig att han skulle vara ordinarie i U23 den här säsongen. Så blev det inte. Under säsongens första halva var han inte ens given i juniorernas startelva.

På vårkanten exploderade han emellertid fullständigt. På hans sju sista starter i juniorlaget bidrog han med åtta mål och sju assists (2,14 poäng per match). Han avslutade säsongen som överlägsen etta i juniorlagets assistliga och han var lagets näst bästa målskytt (om än långt bakom Charlie McNeill).

Hoogewerf är liten men ettrig och energisk. Trots hans ringa längd är han en utmärkt nickspelare. Återstår att se om han kan ta med sig vårformen in i nästa säsong.

Charlie McNeill (U17)

Savage och Šviderský gjorde förvisso stora säsonger men det är en ren självklarhet att utnämna Charlie McNeill till säsongens spelare i juniorlaget. Anfallaren som när han blev junior hämtades tillbaka till United från Manchester city inledde med två mål i debuten. Därefter var han mållös i tre starter och ett inhopp medan han blev varm i kläderna.

Och varm det blev han. Glödhet, till och med. McNeill spottade in ofattbara 22 mål och 6 assists på de 16 avslutande ligamatcherna. Kanske mest imponerande är att han spred ut poängen, perioden december till maj lämnade han planen poänglös i en enda ligamatch.

Framför allt är McNeill vass i straffområdet. Primärt högerfotad men med bra tryck i vänsterdojan också och inte oäven på huvudet.

Sett till hans fantastiska utdelning är det märkligt att det bara blev 110 minuter i U23. Nästa säsong förutsätter jag nästan att McNeill är given i U23. För i juniorlaget har han inte längre något att hämta.

Övriga

Joe Hugill (U17) och Shola Shoretire (U17) behandlas i reservlagsgenomgången.

Kobbie Mainoo (U16) var den schoolboy som fick klart mest speltid under säsongen. Två starter och nio inhopp blev det och nästa säsong får han säkerligen en betydligt större roll.

Mateo Mejia (U18) kunde på grund av skada inte debutera i juniorlaget förra säsongen och otur fortsätter att grina honom i ansiktet. Efter tre matcher och ett mål blev han skadad igen. Vansinnigt tråkigt för han kom till United med mycket gott rykte men det är svårt att komma tillbaka efter två säsongers skadehelvete i den här åldern.