Så var detta europamästerskap över för den här gången. Finalen bjöd på dramatik precis som de andra slutspelskvällarna gjort. Den här gången gick det till straffar och Italien visade sig till slut ha de lugnaste nerverna. För oss med United-glasögon innebar denna kväll minst sagt höga toppar och djupa dalar…
Ja, för det började ju så bra för England, och United, när Kieran Trippiers inlägg hittade Luke Shaws vänsterfot på bortre ytan i italienarnas straffområde och vänsterbacken kunde skjuta in ledningsmålet för lejonen.
Shaw, som genomgående var bra i matchen, kommer som bekant från en strålande säsong bakom sig i United och efter hans insats under detta EM tror jag inte någon längre vågar ifrågasätta honom. Den här turneringen blev någonstans hans erkännande framför den breda massan.
England fortsatte sedan mala på och trycka ner Italien men till slut fick Roberto Mancinis mannar ordning på grejerna, och framför allt mittfältet. Man växte in mer och mer i matchen och hade ett tämligen övertygande bollinnehav, utan att för den skull skapa speciellt mycket.
Kvitteringen skulle dock komma efter dryga timmen spelad när Leonardo Bonucci tråcklade in en boll efter en hörna som landat framför fötterna på mittbacken.
𝐖𝐄 𝐀𝐑𝐄 𝐓𝐇𝐄 𝐄𝐔𝐑𝐎𝐏𝐄𝐀𝐍 𝐂𝐇𝐀𝐌𝐏𝐈𝐎𝐍𝐒!!! 🤩#VivoAzzurro #EURO2020 #ITA #ITAENG pic.twitter.com/sj0ycqnBI9
— Italy ⭐️⭐️⭐️⭐️ (@Azzurri_En) July 11, 2021
Italien fortsatte i viss mån pressa på och för Englands del väntade nog de flesta på omställningarna. Men de uteblev. De bägge lagen gick mest och väntade på förlängning och när det ter sig så är det inte ovanligt att det också blir straffar. Förlängningar känns ofta som ett slags vakuum, där tillfälligheter ibland fäller avgöranden. Inte ikväll.
Straffar blev det och kanske kände många att det mesta talade för Italien, med tanke på Englands straffsparkshistorik i mästerskap. Fråga bara Gareth Southgate.
Southgate, som för övrigt lär kunna läsa ett och annat om sig själv i tidningarna till kaffet imorgon bitti, gjorde det inte lätt för sig inför straffläggningen. Att spelare som Harry Kane och dennes namne, Maguire, kliver fram och tar ansvar fick ses som självklart. United-mittbacken visade skolboksexempel på hur en straff ska slås genom att dra en vrist upp i krysset och dessutom skjuta sönder en kamera. Det tog varken Marcus Rashford, Jadon Sancho, eller Bukayo Sako efter.
Hur snacket gick där nere på planen lär vi aldrig få veta men oavsett vad är det märkligt att denna trio byts in och slår tre av Englands fem straffar. Nog för att Rashford har slagit avgörande straffar tidigare i karriären men här spelade andra faktorer in, var i alla fall undertecknads känsla. Med knappt någon speltid överhuvudtaget i turneringen sedan tidigare samt en svag vårsäsong bakom sig i United var förutsättningarna inte de bästa. I Sakas fall ska man dessutom bära med sig att han fortfarande är en tonåring.
This has been some journey. As a nation, we were united in a belief that we can achieve something special after the hardest of years.
It wasn't meant to be, but this team is just getting started. They will continue to make you proud, both on and off the pitch. pic.twitter.com/vDaTXvo6cH
— England (@England) July 11, 2021
Hur som haver, Gianluigi Donnarumma knep både Sanchos och Sakas straffar, därför gjorde det inte heller något att Jorghino tidigare missade chansen att avgöra för Italien.
Oavsett hur svårt det än blir att lägga detta bakom sig är nu bara att ladda om inför nästa säsong, som bara är en lite dryg månad bort. Landslagsmästerskap i all ära, men visst saknar vi väl den riktiga fotbollen?