Krönika: Premier League 2021/22 – jämnare och ojämnare än någonsin

Utvecklingen inom fotbollen går i rasande takt framåt på alla fronter, inte minst den ekonomiska, som fullständigt har skenat det senaste decenniet. I många europeiska ligor har det resulterat i att lag sprungit ifrån resten och på så vis skapat ett eget skikt där inga andra är välkomna. I år säger någonting i mig att skillnaden mellan toppskiktet och resten kommer vara mer påtaglig än på länge. Premier League kommer vara jämnare och ojämnare än någonsin. 

På fredag kväll drar Premier League officiellt igång när Brentford tar emot Arsenal men samtidigt är det ju vedertaget att fotboll i den engelska högstadivisionen inte ska spelas på fredagar. Därmed kan vi slå fast att allting egentligen börjar dagen efter och när Manchester United tar emot Leeds United på Old Trafford.

Personligen har jag känt ett rejält sug efter klubblagsfotbollen igen och att påbörja det maraton en hel säsong innebär. Det var givetvis väldigt roligt och underhållande att följa EM under sommaren men det är mer av ett hundrameterslopp, där du knappt hinner blinka innan det är över. Något vi i alla fall kan ta med oss därifrån var att vi äntligen fick känna på hur det var att se på fotboll med publik på läktarna igen. En sådan sak gör så klart att entusiasmen stiger både ett och två hack.

På lördag rapporteras det om ett nästintill fullsatt Old Trafford, vilket var sisådär 18 månader sedan det hände senast. Den gången mot Manchester City, imorgon alltså mot Leeds. Mumma.

Det är svårt att önska sig en roligare premiärmotståndare. Nog för att det är ett möte som kan bjuda på öppna spjäll men när allt kommer omkring är det en match United bara ska gå segrande ur.

—

En bra start på säsongen är alltid eftersträvansvärt. Förmodligen ännu mer den här gången. Många klubbar står rustade och United är inget undantag. Både Jadon Sancho och Raphaël Varane har anslutit till klubben och torde kunna ha någon slags tunga på vågen-effekt, i synnerhet den franske mittbacken, om jag tvingas välja en av dem.

Toppkonkurrenter i form av Chelsea, Manchester City, och Liverpool kommer också stå redo på startlinjen och vilja gasa ifrån direkt och då gäller det att hänga på. För om vi spolar oss förbi hösten och vintern, fram till att gräset återigen börjar bli grönt, är jag tämligen övertygad om att det är en kvartett av de lag som nyligen nämnts, som kommer göra upp om titeln.

Jag brukar emellanÃ¥t använda mig av uttrycket att fotbollen gÃ¥r i cykler. En del saker förändras, och det för alltid, men vissa företeelser tenderar ocksÃ¥ att Ã¥terkomma. I detta fall tänker jag pÃ¥ det vi en gÃ¥ng kallade för “The big four”, alltsÃ¥ när det fanns fyra klubbar som stack ut där uppe i toppen. Manchester United, Chelsea, och Liverpool utgör nu som dÃ¥ en tredjedel av den sammanslutningen men Arsenal verkar inte längre intresserade av att konkurrera pÃ¥ den nivÃ¥n. I stället har Manchester City tagit sin in där och dessvärre cementerat sin plats för en överskÃ¥dlig framtid.

—

Hur som haver är det nu dessa klubbar som kommer göra upp om det den här säsongen. Man har skapat ett så pass tydligt skikt mellan övriga konkurrenter att det faktiskt är svårt att se hur lag som kanske framför allt Arsenal och Tottenham ska kunna fixa inträdesbiljetter igen.

Vad händer till exempel i Tottenham under de sista, skälvande, dagarna av transferfönstret? Lyckas man behålla Harry Kane och därmed nätt och jämnt hålla sig precis över ytan, eller kliver han över till den onda sidan av Manchester och förstärker ett redan urstarkt lag?

Och apropå väletablerade anfallare, ha även i beaktning att en återkomst för Romelu Lukaku i Chelsea verkar vara nära förestående. Ja, ni hör ju själva, toppskiktet särskiljs mer och mer från övriga och dominansen kommer bara bli bara större och större.

—

Det finns oerhört mycket att prata om och diskutera när en hel säsong ligger framför oss att allt givetvis inte ryms i endast en text. Därför får man helt enkelt avgränsa sig, och välja ut vad som känns intressant att ta upp. Något jag har tänkt på, och som jag nästan oroar mig lite över, är vad som kommer att hända med Southampton.

Utåt sett ger man sken av att vara en välmående klubb med en solid grund att stå på men innanför väggarna känns det som en klubb på väg att fallera. Lagets store målskytt i Danny Ings har lämnat för Aston Villa, Ryan Bertrand har gått till Leicester, och rykten florerar om att det danska fyrtornet i backlinjen Jannik Vestergaard också kommer byta sydkusten mot Midlands.

Att bli plundrade på spelare av sina närmsta ligakonkurrenter är inget bra tecken alls. För ett par år sedan var Southampton en klubb som höll på att verkligen etablera sig på övre halvan i Premier League och ibland till och med utmana om ligaplaceringar som belönades med europaspel.

Precis som att tidigare nämnda klubbar i Arsenal och Tottenham famlar i mörker, lär anrika Southampton göra detsamma, om än i en annan region av tabellen. Vi kommer med största sannolikhet få se dessa lag skvalpa omkring i såväl ingenmanslandet som bottenträsket, medan det kommer finnas fyra bjässar som gör upp om herre på täppan.

Många pratar om att Premier League kommer vara jämnare än någonsin i år.

Jag nickar instämmande till det, samtidigt som jag säger att den också kommer vara ojämnare än någonsin.