Så var Manchester United tillbaka i action igen efter ett landslagsuppehåll, som varenda gång känns som en evighet. Som väntat fick vi dessutom stifta en nygammal bekantskap igen med Cristiano Ronaldo. Portugisen tog emot fansens välkomnande och bjöd tillbaka med två mål. Men en annan portugis ville visa att han också är att räkna med.
Det oundvikliga
Någonstans är det väl ändå rimligt att börja dagens stora ämne, nämligen Cristiano Ronaldos återkomst till Manchester och Old Trafford.
Att 36-åringen skulle starta dagens match var ingen direkt högoddsare, och när så väl sker, då är det inte heller osannolikt att han skriver in sig i målprotokollet.
Idag slog han till med mål nummer 119 och 120 för klubben och det ska sägas att det var viktiga mål; mål som skiljde lagen åt.
Rent spelmässigt var Ronaldo tämligen anonym, såsom vi lärt känna honom egentligen sedan han lämnade United för tolv år sedan.
Nu är han emellertid inhämtad för att befinna sig inne i straffområdet och hugga varje gång det luktar målchans. Det gjorde det inte ideligen i eftermiddags, men räkna med att Ronaldo alltid, alltid kommer se till att sätta sig i lägen.
Glöm inte Bruno!
Från en portugis till en annan. Nej, inte Diogo Dalot, om ni mot förmodan trodde det.
Vi får så klart inte glömma Bruno Fernandes mitt i all hysteri kring hans landsman. Det vore en synd att så lättvindigt bara putta denne fantastiske lirare åt sidan till förmån för en annan världsstjärna.
Sin vana trogen (?) fick United ingen straff idag, och inte heller någon frispark i farligt läge. Personligen hade jag nästan önskat det. Mest bara för att se vem som hade klivit fram. Med tanke på vad Fernandes redan visat i United, borde han fortsatt vara det enda tänkbara alternativet vid liggande boll.
Nu fick 26-åringen visserligen nästan liggande-boll-läge vid ett tillfälle i dagens match. Ja, jag syftar givetvis på kanonen han skickade in som innebar 3-1. Måhända hade Newcastle kroknat en aning och tappat koncentrationen, men oavsett vad är det ett stort tjänstefel att låta Fernandes i lugn och ro sikta in sig i perfekt skottläge.
Jag kan tänka mig att han själv trots allt kände en ganska stor lättnad när bollen åkte in i nät. Vi alla vet givetvis vad han går för, och det vet han själv också, men det är alltid skönt att få riktig bekräftelse på det.
Men det klart, försöker man sig pÃ¥ en Beckham-lobb frÃ¥n halva planen och nästan lyckas, dÃ¥ är självförtroendet nog ganska bra ändÃ¥…
Stabilt, eller?
Så, över till matchen mer som helhet. För trots att Ronaldo gör två i sin återkomst, Fernandes och Jesse Lingard skickar in varsitt vackert mål, och Paul Pogba fortsätter ösa in assists på kontot, så fanns det ändå vissa orosmoln.
Att Newcastle får några omställningar bör man givetvis ha med sig i införkalkylen, men det är snarare sättet de sker på som får lite varningsklockor att ringa.
Positionsspelet brister på vissa håll och kommunikationen är inte heller alltid på topp, är känslan utifrån. På baklängesmålet kan man fråga sig varför Harry Maguire ska försöka chansbryta på mittplan, vilket lämnade Raphaël Varane tämligen ensam i försvaret.
Det är så klart inte läge att hänga ut spelare när man ser tillbaka på matchen och resultatet, men en sån som Maguire skulle faktiskt behöva spela upp sig över lag. Jag tror knappast att hans plats är att förlora men han behöver sannerligen visa att han pallar trycket med att vara kapten, när spelaren bredvid honom har vunnit det mesta som går att vinna och generellt sett ses som en bättre mittback.
Vidare till mittfältet så uppenbarades inte bristerna lika tydligt idag som de senaste matcherna. Om det beror på att en formsvag brasse inte fanns på banan eller ej lämnar jag okommenterat, men nog kändes det som att Nemanja Matic och Pogba hade någorlunda koll på grejerna.
Har jag missat någon? Tja, Jadon Sancho möjligen. Men där finns inte så mycket att säga. Än. Det såg okej ut, varken mer eller mindre.
—
Avslutningsvis, en uppmaning till Newcastle och Steve Bruce: Dra gärna ner till Championship om ni ska maska er igenom matcher från minut ett. Det finns tamejfan inget tråkigare.