Manchester United hade en svit av 29 förlustfria matcher på bortaplan i Premier League. Det blev inte 30. Trots drömmål av Mason Greenwood och comebackdito av Marcus Rashford var United faktiskt aldrig nära segern. Istället blev det fyra mål i baken, och en helt rättvist seger för Leicester City.
Drömmålens halvlek
Vad vi fick med oss från den första halvleken var ungefär det vi vant oss vid. Ett spel som inte sitter, ett motståndarlag som satte agendan, men också vetskapen att spelarna i Uniteds offensiv när som helt kan blixtra till. Och blixtra till gjorde det efter 19 minuter, då Mason Greenwood tog ett antal kliv in från högerkanten och tryckte till en missil som gick in i Kasper Schmeichels bortre kryss.
Före målet hade Leicester varit det bättre laget, men de fem följande minuterna var United bättre och man kanske kunde börja hoppas. Det skulle dock släppa, då Leicester återigen tog över och efter ett enormt misstag av Harry Maguire (mer om honom nedan) kunde Youri Tielemans göra ett drömmål även han, och vi hade 1-1 bara tio minuter efter Uniteds ledningsmål, något som också stod sig halvleken ut.
Från hopp till helvete
Den andra halvleken blev enormt händelserik, särskilt den sista kvarten. Spelmässigt kändes det länge som att båda lagen hade förhållandevis rätt att ta sig förbi motståndarens mittfält, United faktiskt särskilt anförda av Nemanja Matic så länge han orkade. Väl framme i den offensiva zonen var dock United tämligen uddlösa och de flesta avslut gick antingen långt från mål eller ganska rakt på Schmeichel, detta till skillnad från Leicester som tvingade David de Gea att jobba så hårt att han faktiskt var bäst i United för dagen.
Därför var det inte orättvist när Caglar Söyüncü satte 2-1 efter en tilltrasslad situation där Harry Maguire (mer om honom nedan) som ende Unitedspelare inte lyfte och ställde Söyüncü offside.
Ridå? Matchen över? Inte då, ty i matchminut 65 hade Dr Marcus Rashford bytts in och när klockan var i minut 82 blev han helt ren efter en suverän långboll från Victor Lindelöf, och Rashford gjorde inget misstag utan kvitterade till 2-2. Hoppet om tre poäng var tillbaka.
Det hoppet höll i 54 sekunder, sedan satte Jamie Vardy 3-2 till Leicester. Harry Maguire (mer om honom nedan) tittade enbart på boll och följde inte med den rörliga anfallaren som istället fick stå helt omarkerad och trots en ganska medioker träff slå in bollen i mål.
Den som sen hittade några vettiga Unitedförsök att kvittera såg nog en annan match än mig, för istället kom 4-2 som ett brev på posten. En frispark från mer eller mindre hörnläge på stopptid skarvades vidare vid den första stolpen, och vid den bortre tappade Harry Maguire (mer om honom nedan) helt bort inbytte Patson Daka som enkelt kunde sätta bollen i mål, och matchen var definitivt över.
Harry Maguire
Ja, vi måste som ni säkert förstått prata om Harry Maguire. Manchester Uniteds lagkapten har länge varit en vattendelare, men vi kommer inte ta ställning där idag.
Istället kan vi bara konstatera att den här comebacken uppenbarligen kom alldeles för snabbt efter skadan. Maguire har haft en dålig säsong, som följdes av skadan han ådrog sig mot Aston Villa. På ett sätt borde skadefrånvaron varit positiv för Maguire, då han inlett säsongen dåligt och verkade uppenbart trött såväl fysisktt som mentalt efter Englands EM-sommar. Att då stressa tillbaka honom inför idag bara för att Raphael Varane också blivit skadad kändes på förhand dåligt, och med facit i hand var det ett katastrofalt beslut.
Som ni märkt så var hann alltså direkt delaktig i samtliga fyra baklängesmål. Borde man kalla honom skyldig till dem? Kanske inte alla fyra, men om han spelat ett normalt försvarsspel gör Leicester varken sitt andra eller fjärde mål, och hade han orkat ta tre kliv in mot De Geas passning och täcka under Kelechi Iheanacho hade Leicester aldrig fått chansen att göra sitt första. Och tjae, vid det tredje är det som sagt också han som inte följer Vardy. Ja ni hör.
Nog för att jag kan förstå att Ole Gunnar Solskjaer kanske inte känner att Lindelöf och Eric Bailly är det mittbackspar han vill ha över en hel säsong, men att inte ens lita på dessa spelare i en enstaka match så att Maguire kan få en ärlig chans att bli återställd och få lite vana med bollen igen är helt oförklarligt. Om Solskjaer litar så oerhört lite på Bailly har han haft god tid på sig att göra sig av med ivorianen.
Det är så klart inte Maguires fel att han fick spela idag, men insatsen var nog den sämsta vi sett av en mittback United åtminstone denna sidan millennieskiftet.
Ronaldos ickeinsats
Avslutningsvis måste en spelare till få kritik, och denna spelare är Cristiano Ronaldo. Han bidrog, återigen, med noll och ingenting i spelet. Skall han spela så dåligt, ja då måste det finnas en målgaranti med ett snitt ett mål per match, minst. Det gör det inte med portugisen, varför han idag inte är det bästa alternativet som toppforward för Manchester United.
Han kommer så klart avgöra matcher i slutsekunden även framöver, vilket hans tillskyndare så klart kommer peka på, men frågan man kan ställa sig är hur många matcher vi hade gjort mål i tidigare om vi istället haft en spelade och arbetande anfallare längst fram. Jag är övertygad om att det är många.
Hans usla insats idag cementerades av situationen när han och Rashford var ensamma bakom Leicesters backlinje mot Schmeichel. I det läget hade Ronaldo ett jobb, att se till att hålla sig bakom Rashford när engelsmannen spelade in bollen från sidan. Detta basala misslyckades Ronaldo helt med. Hade det varit en junior hade vi skällt på den spelaren, när det handlar om en 36-åring som det argumenteras för som en av tidernas bästa spelare blir man bara häpen.