Idag är tiden kommen för att gratulera Dwight Yorke på 50-årsdagen! Vi gör det med en text som mestadels handlar om trippeln 1999.
Sommaren 1998 behövde Manchester United förstärka sitt anfall. Så mycket var självklart. Jag minns att jag drömde om Gabriel Batistuta. United jagade Patrick Kluivert. Förgäves.
(För att vara helt ärlig drömmer jag fortfarande om att United värvade Batistuta.)
Alex Ferguson ville ha Dwight Yorke. Fergusons assisterande manager Brian Kidd var emellertid inte imponerad. Varför inte John Hartson?
Alltså, seriöst. John Hartson, till Manchester United. Det är rent vansinne.
Ferguson lyssnade inte pÃ¥ Kidd. Ã… andra sidan var inte John Gregory – Aston Villas manager – det minsta intresserad av att lyssna pÃ¥ Manchester United.
Dwight Yorke hade hämtats till Aston Villa på provspel 1989. Den unga högeryttern imponerade i en träningsmatch när Villa turnerade Västindien. Provspelet blev lyckat och snart blev Yorke, född i Canaan på Tobago hösten 1971, en Villaspelare på riktigt.
Efter att ha etablerat sig som en given startspelare i Villa under första halvan av 1990-talet skulle Yorkes karriär lyfta på riktigt när han flyttades fram som anfallare säsongen 1995/96. Snart etablerade han sig som en av de bästa anfallarna i Premier League.
Att Villa inte ville sälja var lätt att förstå. Det var inte lika lätt att begripa att United var så desperata att värva. För Kidd var inte ensam skeptiker.
En som inte hade några bryderier var Yorke själv. Det finns de som inte lyssnar när United lockar. Kluivert, Alan Shearer och Glenn Hysén för att nämna tre. Inte för att de skulle ångra det. Jag menar, tillsammans vann de minsann fyra ligatitlar på sisådär trettio individuella säsonger efteråt. Yorke lyssnade på United, klev in på Gregorys kontor och begärde en flytt, trots att Villa erbjöd honom en bättre veckopeng.
Hur John Gregory reagerade?
”För ett par veckor sedan sa Dwight öppet till mig att han ville spela för Manchester United och inte Aston Villa. Det sÃ¥rade mig verkligen och om jag hade haft en pistol hade jag skjutit honom.”
Rimligt.
Nästan lika rimligt var att Gregory krävde David Beckham, Roy Keane eller Nicky Butt i utbyte om Yorke skulle få flytta till United. Tillåt oss skratta. Skrattar gör vi också åt att att Gregory under inga omständigheter ville ha Andy Cole. För det är faktiskt möjligt att Ferguson skulle ha släppt Cole.
(Låt oss här förresten stanna till och notera hur högt Nicky Butt värderades på den här tiden.)
I ligapremiären spelade Yorke för Villa mot Everton. Han var usel och anklagades för att inte försöka. Till slut gav Gregory upp. Den 20 augusti 1998 skickades 12,6 miljoner pund, en rekordsumma för United, till Aston Villa i utbyte mot Dwight Yorke.
Debuten – bara tvÃ¥ dagar senare – var ingen succé. Yorke lämnade planen mÃ¥llös. Det gjorde alla andra ocksÃ¥, United spelade 0-0 mot West Ham i London.
Men succén var nära förestående. I hemmapremiären mot Charlton sköt Yorke två mål och spelade fram till ett. I Yorke och Ole Gunnar Solskjaer hade Ferguson uppenbarligen hittat ett nytt radarpar.
Yorke log den dagen. Han log mest hela tiden.
Den riktiga explosionen kom i oktober. Yorke gjorde mål på Olympiastadion i München den 30 september. Därefter mål mot Southampton och Wimbledon följt av mål och tre assists mot stackars Brøndby, en assist mot Derby, mål mot Everton och ett mål och två assists mot stackars Brøndby.
Och så fortsatte det. Nu spelade Yorke för det mesta tillsammans med Andy Cole. De bildade världens bästa anfallspar. Det diskuterade jag mer utförligt för mindre än tre veckor sedan.
Totalt skulle Yorke bidra med 29 mÃ¥l och 18 assists under säsongen, bÃ¥da noteringarna bäst i laget (David – inte sÃ¥ld till Aston Villa – Beckham hade ocksÃ¥ 18 assists, ska vi för tydlighet notera).
I Turin var det Yorke som nickade in målet som skickade United till Barcelona.
”Vi ska till Barcelona, vad mer kan vi be om?” undrade Yorke när han intervjuades direkt efter matchen.
Vad mer? En trippel kanske. För som ni vet vann United trippeln. Yorke var en av spelarna i laget som var 10 av 10 den säsongen (förutom Yorke också Jaap Stam, Roy Keane och David Beckham).
En trippel var allt Yorke kunde önska sig. Vissa spelare drivs av att känna segerns sötma igen och igen. Yorke tyckte inte att en sommar var tillräckligt för att njuta av trippeln.
”Jag menar, vad mer kan du göra inom fotbollen när du har vunnit trippeln?” sa Yorke förra sommaren.
"After the Treble, I asked Sir Alex for a year off with pay." 😮
This incredible story from Dwight Yorke in our latest UTD Podcast is a must-listen 🎧#MUFC
— Manchester United (@ManUtd) July 14, 2020
”Jag var sÃ¥ hög [av lycka], det var löjligt.”
Så Yorke vandrade in på Alex Fergusons kontor och bad om ett års ledigt från fotboll. Med lön, förstås.
Fergusons svar?
”Fuck off and get lost.”
Det var värt ett försök.
Yorke var Uniteds ledande målskytt även säsongen 1999/2000, då United vann ligan igen. Men ska vi vara helt ärliga brann Yorkes låga bara på riktigt i en säsong. Det spelar faktiskt ingen roll, för det var säsongen som gav oss allt vi kunde drömma om.
När han var som bäst var Dwight Yorke en enastående anfallare. Fantastisk teknik och vision, löjligt kreativ men ändå effektiv.
Slutet i United kom snabbt för Yorke. Säsongen 2000/01 var han inte längre ordinarie. Men 6-1 mot Arsenal minns vi förstås. Kanske var det Yorkes bästa match i karriären. Han gjorde Uniteds tre första mål och spelade sedan fram till Roy Keanes 4-1-mål efter 25 minuter.
Sista säsongen i United ska vi bara glömma. Yorke spelade bara tolv matcher och gjorde ett enda mål. En livlina såg ut att erbjudas då det var meningen att Ferguson skulle sluta efter säsongen.
Men Ferguson klev in i omklädningsrummet en dag och meddelade att han hade ändrat sig.
”Well, that’s you fucked, Yorkie,” sa Roy Keane i samma stund som bossen lämnade spelarna i fred.
Keane skulle senare värva Yorke till Sunderland. Där återförenades Yorke för andra gången med Andy Cole, när engelsmannen senare anslöt. Dessförinnan, 2002, hade Yorke följt Cole till Blackburn. Efter Blackburn blev det en misslyckad säsong i Birmingham City och en mer lyckad sådan i Sydney FC. Yorke kom sedan till Sunderland som nybliven australisk mästare.
Karriären avslutades när han inte hittade någon ny klubb hösten 2009. Hans sista fotbollsmatch blev för Trinidad och Tobagos landslag den 12 augusti 2009, i en 1-0-seger mot El Salvador. Yorke gjorde 19 mål på 72 landskamper. Höjdpunkten var VM 2006, Trinidad och Tobagos första och hittills enda VM. Yorke, som gjorde landslagscomeback två gånger, var lagkapten då.
Men det som hände före och det som hände efter spelar egentligen ingen roll. När vi pratar om Dwight Yorke pratar vi om Manchester Uniteds trippel. Utan Dwight Yorke ingen trippel. Så enkelt är det.
Så grattis på 50-årsdagen, Dwight Yorke! Fira som vore det 1999. Det är du värd.