Manchester United välkomnade under lördagen Manchester City till Old Trafford och lät den ljusblÃ¥ grannen förvandla drömmarnas teater till rena lekparken. Det var rätt och slätt en sällan skÃ¥dad klasskillnad lagen emellan.Â
Mer än ljusår ifrån
För en vecka sedan tog Manchester United emot Tottenham nere i London och vann med 3-0. Då möttes två ungefär lika dysfunktionella lag och United visade den gången att man trots allt hade mer kvalitet och tränare som var aningen mer varm i kläderna än hemmalagets dito. Vi fick se en reaktion från de rödklädda efter misären mot Liverpool veckan dessförinnan. Men det var inte så att Tottenham var någon värdemätare.
Den kom i stället idag mot Manchester City. Och säg så här: om Solskjaer tycker att man är nära att nå dit man vill, då vet jag inte vilken verklighet han lever i. För det är väl lag som City och Liverpool man ska utmana? Som det ser ut nu räcker det inte ens med att säga att man är ljusår ifrån deras nivå.
Mot Liverpool blev det en resultatmässig slakt. Idag blev det en spelmässig sådan. Solskjaer ställde ut en 5-3-2-formation i hopp om att stänga ytor för Pep Guardiolas mannar och själv satsa på omställningar. Det var i alla fall min tanke. Men har du varken de rätta spelarna för det, eller för den delen bollen, då blir det liksom svårt.
City fick gigantiska ytor mellan Uniteds mittfält och backlinje, där man både hotade längs kanterna och centralt. Aaron Wan-Bissaka var en som hade det svettigt ute på högerkanten genom att ställas i princip ensam mot Phil Foden och en ständigt överlappande Joao Cancelo.
De Gea mot resten
Det faktum att de tio utespelarna var totalt utspelade hjälpte så klart inte heller David De Gea i målet. Eric Bailly började med att göra självmål. Det må vara hänt. Men det får likväl inte hända. Inte tio minuter in i ett derby. Spanjoren kunde inget åt ivorianens snedträff göra.
När United sedan blev alltmer tillbakapressade var det Victor Lindelöfs tur att testa De Gea. Kan vi inte skapa några farligheter mot det ena målet, så får vi väl göra det mot det andra målet i stället. En benparad räddade hemmalaget den gången och därefter var det rena kavalkaden mot Uniteds mål. De Gea stod emot allt, men fick kapitulera precis innan halvtidsvisslan ljöd. Paradoxalt nog på ett avslut han ska ta, alla dagar i veckan. Orsaken kan visserligen ha varit att han överrumplades av Luke Shaws katastrofala försvarsspel.
Ett vakuum till andra halvlek
Det var ungefär så undertecknad kände. Medan novemberregnet öste ner på Old Trafford fortsatte matchen i samma hjulspår som första halvlek. Bortalaget ville naturligtvis inte ta ut sig mer än nödvändigt och satsade därmed på att kontrollera resultatet. United å sin sida famlade i mörker. Vad som sades i paus spelade som väntat ingen märkbar roll väl ute på planen.
Jadon Sancho fick en hel halvlek på sig och kom in med någorlunda pigga ben. Men att det inte skulle leda till någon större spelförändring var ganska väntat. När du möter ett metodiskt och organiserat lag med världsspelare på typ varje position, kvittar det om du själv har spelare av ungefär samma kaliber, men ingen struktur runtomkring.
Att City kommer till andra sidan stan och utnyttjar Old Traffords gräsmatta som en lekpark under en lördagseftermiddag, där man knappt behöver svettas för att hämta tre poäng, det är bara skamligt. Och vidare säger det hur otroligt långt (nej, Ole, inte nära) United är ifrån den absoluta toppen.
Just det. Inte ens att Cristiano Ronaldo bytte skor under pausen hjälpte.