Det är som vanligt mycket vi redan visste om Manchester United, dels att vi har den dyraste truppen i hela Premier League och med det också de högsta lönekostnaderna. Det jag inte visste var att det kunde bli såhär pass dåligt.
Vi var många, inklusive mig själv, som var oerhört opportunistiska när Rangnick bara nuddade Uniteds radar och inte minst när han till slut nådde hela vägen till den brittiska halvön. Men någon smickrande start, den har uteblivit totalt. En kan minnas när Ole Gunnar tog över och det var konstant smekmånad i ett gäng matcher över en lång period och om man ens ska tillåta att jämföra så har Ralfs början varit att jobba som chef på ett snabbmatställe en löningshelg. Med andra ord ganska så jävla slitsamt, jobbigt och skitigt. Och inte nog med det, nu verkar personalen klaga.
“Matic klackade sig fram till en bänkplats”
Det vräks ut i media om hur demoraliserad vår trupp är och hur många spelare är missnöjda över sin tillvaro, vilket kan vara svårt att förstå när man är en fotbollsspelande miljonär, men det kanske är också jobbigt när någon kliver in och ställer krav. Däremot verkar Ralfs krav generera någon form av anti-fotboll där varenda spelare i vårt lag verkar vara oförmögen att passa en fotboll. Inte för att jag hade gjort det bättre men jag hade jävlar i mig varit nära om en utgår från det vi såg mot Wolves.
Jag försöker och försöker att reda ut i mitt eget huvud vad som kan vara problemet men det går inte få fram, oavsett hur jag än vrider och vänder på det hela. Vi ska spela en kontrollerande fotboll, ja okej absolut, sen står vi där och flämtar och suckar och tjongar iväg passningar som Micke Renberg i hockey. För er som inte känner till Micke Renberg hade han en aura av att skicka iväg puckar i midjehöjd till sina medspelare och sen hänga läpp för att de inte tog emot pucken. Matic klackade sig fram till en bänkplats, McTominays betongfot tjongade passningar till höger och vänster men aldrig till en medspelare och Cavani, Wan-Bissaka och de andra som huserade på planen ska vi inte heller gå in på. Hur ett lag som Manchester United, som har den dyraste truppen i hela Premier League, inte kan slå en fotboll är chockerande och förvånansvärt.
Konstigt nog har en kommit till den punkten att en saknar Fred. Så illa är det.
“Han visade mer pondus pÃ¥ en match än vad 900 miljoner Harry Maguire visat pÃ¥ Ã¥r”
I allt mörker fanns det i alla fall någon form av ljusglimt, beroende på hur man ser det. Phil Jones. Överlägset bäst på planen i takt med De Gea, vilket kan te sig konstigt när han inte spelat en tävlingsmatch på nästan två år och har Varane, Ronaldo och andra superstjärnor på planen att jämföras med. Jag om någon gladdes av spektaklet, Phil Jones är beviset på mental styrka och inte fysisk styrka, efter två år av häcklande och komma ut och dominera är bara hatten av. Kanske i en match när alla andra i laget var urusla men rätt ska vara rätt. Det gäller ju att passa på innan Phils skrumpna gubbkropp går sönder igen. Men han visade mer pondus på en match än vad 900 miljoner Harry Maguire har visat på år. Det är skrämmande.
Det kan också te sig någorlunda komisk, eller snarare ledsamt om du är Donny, att Phil Jones nu har spelat fler minuter än honom den här säsongen i Premier League. En statistik som borde få de allra flesta av oss att höja ögonbrynen med tanke på vad våra nuvarande mittfältare utövar för Copacabana-semester-fotboll.
Men nÃ¥got som jag tänker är att det förmodligen kommer att bli värre – innan det kan bli bättre.
Det är bara att spänna fast sig och hålla i sig för det kommer bli ett guppigt halvår.