Ny dag, ny match, gammalt motstånd. Ska försöka bortse från hur less jag är på att möta West Ham, känns som att vi gör det minst en gång i månaden. West Ham är det nya Huddersfield. Och helt ärligt, det är lite kränkande att de (West Ham, inte Huddersfield) huserar på en fjärdeplats i ligan med Moyes at the wheel (förlåt) medan vi harvar vidare på halvfart och med hyfsat mycket grus i det tyska maskineriet.
MEN med matchen mot Brentford att utgå ifrån så tycker jag ändå vi sett ett litet fall framåt. Ja, med betoning på litet. Men det fanns en del positiva moment att ta med sig från matchen i onsdags. Först och främst vinner vi. Om jag för 10 år sedan hade suttit i min lägenhet i Malmö och sett City vinna ligan i sista omgången, och vetat att den vidriga känslan snart skulle bli standard, och att vi idag, 2022, skulle sitta och vara tacksamma för tre pinnar mot fucking Brentford.. ja, då hade jag nog hoppat i ån. Men nu är vi där vi är, och det är som det är, och därför är jag glad för tre poäng, och framför allt: tre mål producerade av kids från vår egen akademi. Faktumet att vi, supportrarna till United, är och alltid kommer vara Youth FC är jag så jävla stolt över. Long may it continue. Utöver hattrick från akademin så tycker jag det var en lättnad att Varane kommit tillbaka, och att han var riktigt bra senast. Och så det vanliga, De Geas återkomst. Dave is the resurrection and he is the life. Så är det bara. Ni som vet, ni vet.
NÃ¥got som däremot känns mer och mer oroväckande är att vi fortfarande inte lyckats spela bra en hel match under Rangnick. Visst, det var längesedan vi gjorde en bra match över huvud taget, även om vi gÃ¥r lÃ¥ngt tillbaka i Oles track record, men som vi ofta pratar om här sÃ¥ är ju förväntningarna lite annorlunda nu. Förhoppningen är att tidsfaktorn börjar göra sitt och att saker och ting snart faller pÃ¥ plats. (LÃ¥ngsökt och luddig jävla nulägesanalys, men ingen annan verkar heller ha nÃ¥gra svar sÃ¥ don’t judge.)
Antagligen blir motståndet tuffare idag, och med tanke på hur totalt överkörda vi blev på mittfältet i första halvlek mot Brentford så längtar man ju inte direkt efter att se Declan Rice springa åttor runt McFred. Som jag desvärre tror startar, som en del av följande elva:
De Gea från start, givetvis. Jag ser ingen större anledning till att varken Dalot eller Telles ska petas. Telles har varit helt okej på sistone, och med tanke på Shaws prestationer denna säsong är det väl ingen som direkt saknar honom. Dalot har i min mening varit sådär. Alldeles för ojämn och för låg lägstanivå för att räcka till, men då Wan-Bissaka inte är tillgänglig så får det ju vara så. Maguire är tillbaka från start, tillsammans med Varane. Kan man tycka vad man vill om. Ser inte heller några konstigheter i att McFred skulle starta. McTominay har varit okej på sistone och Rangnick verkar ju gilla Fred, tyvärr. Bruno, trots frustrerad och gnällig, var bra senast och det finns väl egentligen ingen större anlening att peta honom. Detsamma gäller Elanga och Greenwood som återigen gjort sig förtjänta av speltid. Kan se hur någon av dem petas till förmån för Rashford men jag hoppas verkligen inte det. Tror helt ärligt det skulle göra Rashford, som är i historiskt kass form just nu verkligen, gott att få vila lite från pressen och kritiken det innebär att vara skit vecka in och vecka ut. Och Ronaldo startar, såklart. Även om han inte gjorde mycket att vara imponerad över senast, och grät när han blev utbytt. Herregud.
Inte den mest positiva känslan härifrån, som ni märker. Men blir gärna motbevisad, och skulle väldigt gärna se Moyes bli överkörd på Old Trafford. Det är han ju van vid sedan tidigare.
Up the Rangnick Reds!