Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Utropstecken och frågetecken
Försiktig optimism, men vissa bekymmer hänger fortfarande kvar

Manchester United har nu spelat fyra av sina sex matcher under försäsongen och återvänder nu till europeisk mark för att avsluta mot spanskt motstånd i form av Atlético Madrid och Rayo Vallecano. Än är det naturligtvis tidigt att spekulera och dra några större slutsatser kring hur säsongen som väntar kan tänkas te sig, men det känns ändå som att det kan vara rimligt att sätta ut några utropstecken och frågetecken kring vad vi har fått se hittills.

Den här kolumnen blir i stil med de listor som vi emellanåt satt ihop, framför allt de dagar då det inte funnits några relevanta nyheter att rapportera om.

Det här är inget samarbete mellan skribenterna, utan tankarna och resonemangen grundar sig helt i vad undertecknad tycker och tänker.

Utropstecken – ett mer självklart än de andra

Jadon Sancho

Det här kändes som det mest självklara utropstecknet när jag funderade. Jadon Sancho ser nu ut som den spelare vi tänkte United hade värvat för ett år sedan.

Det faktum att det har dröjt just ett år för engelsmannen att få fart på saker och ting har så klart sina förklaringar. Pressen när du som ung kommer till en storklubb ska inte underskattas, lägg därtill att laget förra säsongen var totalt dysfunktionellt. Ovanpå det tränarbyten och aldrig någon riktig känsla av kontinuitet.

Visst, Sancho hade ett par perioder där vi fick se glimtar av vad han är kapabel att göra, men nu känns det som att han växlar upp ytterligare en nivÃ¥. Sedan ska det givetvis sägas att alla kan ha en bra försäsong – titta bara pÃ¥ Andreas Pereira – men nu har det sett sÃ¥ pass lovande ut att det är svÃ¥rt att inte tro pÃ¥ honom.

Säsongen 2022/23 gör Jadon Sancho flest poäng i Manchester United, det vågar jag lova.

Ungdomar som tar chansen

Kanske är rubriken lite missvisande. Det har ju egentligen varit ganska tydligt att Erik ten Hag inte gjort försäsongen till ungdomarnas, som det annars brukar kunna vara.

Vi kan till exempel fråga oss varför Alejandro Garnacho inte fått någon direkt speltid att tala om, eller varför inte Alvaro Fernandez kunde kastats med i en resväska. Det ska visserligen sägas att jag inte känner någon oro med en sån som Garnacho. Hans tid kommer så småningom.

Det jag dock uppskattar är att när vissa ungdomar, som varit inkluderade i truppen, fått en halvlek att visa upp sig, så har man tagit vara på den chansen. Jag tänker framför allt på Zidane Iqbal men även Charlie Savage.

Tillsammans har de bägge 19-åringarna imponerat när de lirat på det centrala mittfältet, inte minst Iqbal. I den kroppen bor en bollbegåvning utöver det vanliga, men sådant betyder ju egentligen bara något om man kan få ut något av det i slutänden. Det verkar som att irakiern har lyckats med det i de matcher han spelat. Han spelar både med mod och tanke, där det sistnämnda saknas bland några andra av våra mittfältare.

Så, är det rimligt att tro på speltid för Iqbal under säsongen? Möjligen i någon cupmatch och eventuellt något inhopp i ligan, men nej, det vore naivt att tro på något genombrott i seniorsammanhang. En utlåning, kanske till skotska ligan eller dylikt, tror jag hade varit optimalt för Iqbals utveckling.

Zidane Iqbal har verkligen tagit för sig under försäsongen. 

Ten Hag-ball

Nu har Erik ten Hag inte uträttat några stordåd ännu, men nog finns det en optimism i sättet på vilket han vill bedriva sin fotboll. Det är rakt, intensivt, och tydligt.

Att nederländaren kan stå vid sidlinjen och faktiskt svära åt sina spelare när de inte gjort på sättet som han tycker är rätt, det finns något väldigt befriande i det.

Det handlar så klart inte om att Ten Hag framstår som någon sur gubbe med halvdan insikt i vad han håller på med. Han har full koll på vad han vill göra, och i sin tur få sina spelare att göra. Tydlighet och struktur må låta slentriant, men det är verkligen vad som beskriver honom bäst. Två elementära delar som United saknat i flera års tid.

Försiktig optimism är det nog många med mig som känner just nu.

Fr̴getecken Рfinns fortsatt b̴de p̴ och utanf̦r planen

Cristiano Ronaldo

Nog för att Cristiano Ronaldo gjorde flest mål i United föregående säsong och bar i mångt och mycket laget i vissa matcher och perioder, men hur bra var portugisens återkomst och inflytande, egentligen?

Jag hör till skaran som från dag ett var emot värvningen, av diverse skäl. Mål kommer han alltid att leverera, det är ingen nyhet, men utöver det? United var undermåliga i stort sett hela förra säsongen, och att ha en Ronaldo i ett icke-fungerande maskineri är faktiskt helt värdelöst. Det gör mer skada än nytta.

FrÃ¥gan är därför vad som sker med Ronaldo till nästa säsong. Just nu verkar det ganska uppenbart att han inte har för avsikt att spela för klubben 2022/23 – samtidigt som ingen annan klubb verkar vilja ha honom.

Skulle han gÃ¥ till Erik ten Hag och säga: “Jag är redo att köra nästa säsong. Du mÃ¥ste spela mig,” dÃ¥ har nederländaren naturligtvis inget val. Just det mandatet tror jag knappast att Ten Hag har frÃ¥n ledning och ägare. Ronaldo mÃ¥ göra United sämre men han är lik förbannat en mjölkande pengakossa, vilket ju fÃ¥r Glazers att dregla.

Hur blir det, Cristiano?

Spelar Cristiano Ronaldo i Manchester United nästa säsong?

Hönsgården lever vidare

Det är tydligt i vilken riktning United har fått ordning på grejerna hittills under försäsongen. Totalt har man gjort 13 mål framåt på fyra matcher mot överlag ganska hyfsat motstånd (bortsett Melbourne Victory).

I den andra kolumnen står det fem insläppta mål, vilket förmodligen är ett eller två för mycket än önskat.

Men målen kan vi lämna därhän, typ. Mål kommer vi alltid släppa in. Problemet som fortsatt råder är sätten de tillkommer på. Förra säsongen slutade man visserligen att förvånas över uselheten i försvarsspelet men känslan är att man inte kommit så värst mycket längre med det arbetet fram till idag.

Det är fortfarande rörigt emellanåt och någon gång per match uppstår den berömda hönsgården. Vad som är svaret på Uniteds bekymmer i den bakre delen av planen är dessvärre många, tror jag. Ytterbackarna håller inte nivån, även om Luke Shaw har sina stunder men samtidigt är han för opålitlig. Nyförvärvet Tyrell Malacia, som ska konkurrera med Shaw, bör vi skynda långsamt med. Alex Telles behöver knappt nämnas. På högersidan vill jag påstå att det är ännu sämre ställt.

I mittförsvaret låter tanken på Raphaël Varane och Lisandro Martinez lovande, men jag är inte så säker. Den förstnämnde är gjord av glas och nyförvärvet från Ajax är fortsatt ganska oprövad.

Jag fÃ¥r en känsla av att vi kommer fÃ¥ vänja oss vid mÃ¥nga olika konstellationer i backlinjen, där ju även Harry Maguire och Victor Lindelöf ska nämnas – kanske till och med Eric Bailly?

Jag ser det faktiskt som uteslutet att vår lagkapten kommer förpassas till sidlinjen, åtminstone under inledningen av säsongen. I så fall måste Ten Hag ta bindeln från honom, och det verkar inte aktuellt.

Jag är naturligtvis spänd på att se hur vår backlinje kommer se ut när Premier League drar igång om ett par veckor, men allra mest är jag faktiskt orolig.