Mitt under det trÃ¥kiga landslagsuppehÃ¥llet är det bara slÃ¥ fast att Erik ten Hag verkar fÃ¥tt fart pÃ¥ sitt Manchester United. Efter fyra raka segrar i ligan blÃ¥ser det positiva vindar över Old Trafford igen. Samtidigt konstaterar jag att Cristiano Ronaldo blivit Manchester Uniteds stora hackkyckling den här säsongen – och portugisens avslut pÃ¥ spelarkarriären hÃ¥ller pÃ¥ att bli alldeles för ovärdigt enligt mig. Varmt välkommen pÃ¥ en vandring genom minnenas allé.Â
Det är mÃ¥ndagen den 31 mars 2008. TvÃ¥ dagar har passerat sedan Manchester United, med Cristiano Ronaldo i spetsen, fullständigt krossat Aston Villa pÃ¥ Old Trafford. Undertecknad, dÃ¥ 16 Ã¥r ung, ska pÃ¥börja resan hem till Sverige efter en alldeles underbar helg i Manchester tillsammans med pappa. Vi hade läst i den engelska pressen att United skulle resa till Rom (för tisdagens bortamatch mot Roma i CL) pÃ¥ mÃ¥ndag morgon och skämtat om att det vore kul att fÃ¥ se nÃ¥gon spelare pÃ¥ flygplatsen – om än pÃ¥ lÃ¥ngt hÃ¥ll.
Jag tog naturligtvis på mig min matchtröja med nummer 7 på ryggen och när vi ställde oss i kön till incheckningen förstod jag att det här skulle bli en förmiddag att minnas.
Den första vi ser är Sir Alex Ferguson. “Hi, lads” och ett skotskt härligt leende.
Spelare efter spelare går förbi, ett och annat kort på en alldeles för dålig mobilkamera tas.
Det enda jag tänker är dock: när kommer Ronaldo? Kommer han vilja ställa upp på ett foto?
Och det gÃ¥r sannerligen inte missa när portugisen är pÃ¥ väg. “Rooonaldo, Rooonaldo” hörs när Uniteds storstjärna troligtvis bara hunnit kliva ur bilen pÃ¥ parkeringsplatsen. Efter nÃ¥gra minuter öppnas den automatiska dörren till incheckningen och alla kastar sig pÃ¥ världens bästa fotbollsspelare.
Han är bestämd. Han tänker inte stanna för någon och vinkar bort samtliga med sitt pekfinger.
När han är några meter ifrån mig tar han helt plötsligt ner det vinkande pekfingret och bjuder till och med på ett leende. I min lilla värld beror det naturligtvis på att han såg en aning nervös kille med Ronaldo 7 på ryggen.
Han stannar till och ställer gladeligen upp på några foton. Vi byter till och med några ord på halvknackig engelska.
I det ögonblicket gick portugisen från att vara favoritspelaren i Manchester United den säsongen till den idrottsman jag dyrkar mest av allt i hela världen.
Otroligt mycket har hänt sedan 2008 – och konstigt vore väl annars. Dyrkan för människan Cristiano Ronaldo har av förklarliga skäl försvunnit helt och självklart har även känslorna för fotbollsspelaren reducerats rejält efter allt han anklagats för de senaste Ã¥ren.
Jag stod troligtvis längst fram i det otroligt långa korståg som önskade att Cristiano Ronaldo inte skulle tillhöra Manchester United säsongen 22/23. Även om jag var glad över att han skrev på för klubben säsongen innan bidrog de allvarliga anklagelserna (och bevisningen) mot portugisen till delade känslor när han återigen stod och poserade i en United-tröja.
Efter en hyfsad comeback-säsong i den röda tröjan har vi kommit hit – där Ronaldos prestationer under säsongsinledningen varit lÃ¥ngt ifrÃ¥n hyfsade och där alla i hela världen kan se att nummer 7 inte ska vara förstavalet i anfallslinjen.
Men jag måste erkänna en sak. Det gör ont att se vart Cristiano Ronaldo befinner sig för tillfället. Fast på bänken, kritiserad av allt och alla och dessutom verkar det onekligen som verkligheten kommit ifatt honom. Att en 37-åring tappar i snabbhet är inte breaking news, men det har gått fort i det här fallet. Han måste tappat flera sekunder på 100 meter på bara några månader?
Jag lider verkligen med fotbollsspelaren Cristiano Ronaldo. Vi är väl medvetna om hans stora ego och att helt plötsligt blivit en hackkyckling hos supportrarna kan inte vara lätt. När dessutom Messi och framförallt PSG flugit fram i säsongsinledningen måste det kännas otroligt jobbigt för portugisen.
Att Ronaldo ville bort från klubben under sommaren var tydligt.
Att Manchester United kunde tänka sig att släppa sin anfallare var troligt och logiskt.
Att majoriteten av klubbens supportrar ville bli av med honom var förstÃ¥eligt – och inte det som primärt gnager i mig.
Det som faktiskt gnager på riktigt är att ingen toppklubb i Europa ville ha världens bästa fotbollsspelare genom tiderna.
Fotbollsspelaren Cristiano Ronaldo förtjänar inte det här. Han förtjänar ett värdigt avslut på sin fantastiska fotbollskarriär.
Det är han faktiskt värd – och detsamma gäller för den där 16-Ã¥riga killen pÃ¥ Manchester Airport för över 14 Ã¥r sedan.