På något vis måste vi prata om elefanten i rummet, ten Hag. Jag skrev i min förra krönika att det handlar om att vara försiktigt optimistisk för framtiden och i synnerhet den här säsongen. Men efter Liverpool kändes den lilla uns av försiktighet som bortblåst.
Vi ska heller inte famla i nÃ¥gon form av ältande i det som har varit. Men det kommer att behöva adresseras. För helt ärligt, det vi sÃ¥g mot Liverpool visade pÃ¥ att den här klubben inte alls hade kommit nÃ¥gonstans. Det har värvats för miljarders miljarders – Liverpool, med ny tränare och knappt nÃ¥gra värvningar spelade ut oss taktiskt och sportsligt. Arne Slot har knappt varit i Liverpool sex mÃ¥nader och visade pÃ¥ allt det som vi söker efter. Men det menar jag inte att vi skulle ha gÃ¥tt efter Arne Slot – men det är väl om nÃ¥got bevis pÃ¥ en sportsligt välmÃ¥ende klubb. NÃ¥got som vi har saknat sen Sir Alex Ferguson. Ett fundament att stÃ¥ pÃ¥. Det här ska inte heller handla om Liverpool eller ses som nÃ¥gon hyllning, det var en match och nu fokuserar vi pÃ¥ Southhampton.
Det vi behöver titta pÃ¥ är livsblodet i vÃ¥r klubb – supportrarna. Som vecka för vecka betalar dyra pengar för att se sitt Manchester United – ett Manchester United som har skrapat ihop en handfull bra prestationer pÃ¥ tvÃ¥ Ã¥rs tid. Det var ocksÃ¥ nÃ¥got under den matchen som jag inte kan minnas att jag har sett sen jag började följa den här klubben 2005. ten Hag hade en hel arena med Manchester United supportrar som buade Ã¥t honom, i vÃ¥r största hemmamatch för säsongen. Inte han som person, men de beslut han tog under matchens gÃ¥ng. Det är större än nÃ¥got annat som händer just nu.
Sannerligen ska det vara sÃ¥ ocksÃ¥. För klubbens livsblod är supportrarna och deras röst hörs av de som sätter sin ändalykt pÃ¥ de plastiga stolarna pÃ¥ Old Trafford. Det är vÃ¥r gemensamma röst pÃ¥ matcherna, oavsett hur mycket vi skriker i soffan eller kastar pengar pÃ¥ Viasat och Amazon. Buandet var enligt min Ã¥sikt rättfärdigat den här gÃ¥ngen. Visst, det är nÃ¥got att sitta och se vÃ¥rt älskade lag bli överkört av vÃ¥r största rival. Men det är nÃ¥got annat att lyssna pÃ¥ vÃ¥ra egna supportrar, vÃ¥r röst, buandes till vÃ¥r egen tränares favoritism. Det spelar ingen roll hur stor strukturell förändring Ineos har kommit med om resultatet är det här. Vi är miljontals supportrar som valt att sätta vÃ¥rt förtroende i den här tränaren och valt att stÃ¥ bakom hans beslutsfattande och det känns nästan som att vi blir förrÃ¥da. FörrÃ¥da av favoritism, förrÃ¥da av taktiska val, förrÃ¥da av kommentarerna som kommer efter matcher, särskilt efter förluster. Det känns som att ankaret som hÃ¥ller honom fäst till jordens yta har släppt och han har tappat kontakt med verkligheten. Kanske är det hans sätt att hantera pressen och kritiken, en försvarsmekanism – det har vi upplevt med andra tränare ocksÃ¥. Det är inget nytt. Men det är oerhört tröttsamt.
Jag kommer alltid att ställa det kravet på den här klubben
Cristiano Ronaldo var Ã¥terigen i rampljuset och pratade om att hela klubben behöver bygga om allt, vilket Ineos gör enligt min Ã¥sikt. Det jag kan hÃ¥lla med honom om däremot är att oavsett vem det är som tränar Manchester United kan den personen inte säga att vi inte ska försöka att vinna ligan eller Champions League. Det gÃ¥r inte vräka ur sig sÃ¥nt när du är i vad som ska vara en av de största klubbarna i världen. Du behöver, precis som Ronaldo pÃ¥pekade säga att vi ska Ã¥tminstone försöka och göra allt vi kan för att utmana. Det känns mer som att det handlar om att lägga sig platt och ett försök till att sänka kraven pÃ¥ ten Hag själv. Att försöka fÃ¥ ner supportrarnas förväntningar. Men jag kan bara tala för mig själv och mina förväntningar är alltid att vi ska vara med och försöka vinna allt vi ställer upp i, oavsett vad det är. Även om realisten i mig kanske förstÃ¥r att chansen är minimal – jag kommer alltid att ställa det kravet pÃ¥ den här klubben.
MissförstÃ¥ den här krönikan rätt, den handlar nödvändigtvis inte om “ten Hag out”, i förlängningen kanske. Men. Just nu ser jag ingen nytta i att sparka honom efter tre matcher, trots att förbättringarna spelmässigt är icke-existerande. Vad ska vi plocka in istället? Tuchel? Vill han ens? Nej, just nu är jag kanske inte i läger ten Hag-stanna men jag ställer mig mer emot nödlösningar och den här typen av brandsläckningar som pÃ¥gÃ¥tt i ett decennium nu. “Quick fixes” är precis som det lÃ¥ter en form av kortsiktigt dopaminrus som sedan ger en än större baksmälla. Jag undviker gärna det, jag börjar bli för gammal.
Samtidigt kan matchen mot Southhampton bli ödesdiger för holländaren.
Vi är Manchester United.
Res med oss till Manchester!