Kung Harry och Slakten i Bilbao | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Slakten i Bilbao!

Lika oväntat som glädjande och en av våra mest minnesvärda Europamatcher på länge.

United är snart i en ny final efter en första halvlek på San Mamés som hade det mesta.

En nästan perfekt insats.

Osannolikt:

Athletic inledde som väntat piggast och skapade en del tryck första 15-20. Att United skulle vara i ledning med 3-0 (!) drygt en halvtimme senare visar varför fotboll är den överlägset mest dramatiska kulturyttringen i världen.

Fantastiskt bra:

Uniteds lugn. Medan hemmaspelarna tappade det i samband med (den korrekta) utvisningen höll sig gästerna coola. Brunos iskalla straff visade vägen i det avseendet. Nu är det ett bra tag sen han brände en, va?
Bruno, ja. Man kan inte förbise att detta är Uniteds överlägset mest betydelsefulla spelare under 2020-talet. Utan konkurrens. Snart uppe i 40 poäng igen, denna till stora delar så fasansfulla säsong.
Ja, ni såg ju själva? Kung Harry stannade uppe efter en fast situation och went full Giggs från kanten och smekte efter sin dribblingsuppvisning in ett inlägg som fått Beckham grön av avund och så var nollan spräckt. Nu har vi nog sett allt.

Unitedklass:

Försvaret, trots allt. Bilbao hade inte mycket att säga till om i sin offensiv ens innan utvisningen (även om Vigge räddade på mållinjen). Och efter den var knappt inne i Uniteds straffområde. Och då är det samma United som släppte in två bollar hemma mot Lyon med en man mer.
Casemiro. Hans comeback efter nedgången är kanske inte remarkabel – han har ju varit hyfsat bra tidigare – men ändå imponerande. Mot Bilbao skötte han sig exemplariskt både framåt och bakåt.
Flytet! Äntligen fick vi lite flyt också! Cynikern i mig tror inte att United fått straffen och den utvisningen i Premier League. Och att Harry åkt ut i andra halvlek, när VAR kollade närkampen med honom.

… and finally:

Det blev alltså en nästan perfekt insats (ett mål till hade inte gjort jätteont, med tanke på ramträffarna) på bortaplan i en Europasemifinal: Tre mål framåt, noll insläppta, inga nya skador, comeback för Amad (!), fler minuter för Mount och Shaw, comeback för de Ligt … Man kan inte begära mycket mer.
Läget just nu är att det är upplagt för United mot Spurs i finalen, vilket sannolikt skulle glädja Uefa väldigt. Men jag är inte helt övertygad om att norrmännen ser 1-3 i London som en katastrof. Föreställ er United mot Bodø/Glimt i final – några av er skulle garanterat få liiite svårt att välja lojaliteter, eller?
Ligaspelet är lite som tvätten numera. Ingenting man ser fram emot överhuvudtaget, men det måste göras. Tack och lov är det bara fyra omgångar kvar innan vi kan ta på oss shortsen en hel sommar.