En av försommarens mest emotsedda dagar slog så ner på oss i dag.
Så här kollar jag på en fixture list:
- Premiärmotståndare.
- Liverpool hemma och borta.
- Derbyna.
- Jul och nyår.
- Avslutningsmatcherna.
Och där ser det ut så här.
- Swansea borta. Lagom svår öppning. Dock alltid lika trist när vi nuförtiden alltid börjar på bortaplan. Känns det som.
- Redan 31 augusti väntar Anfield, viktigt. 15 mars hemma. Då slåss Pool om åttondeplatsen igen.
- 21 september borta – 1 mars hemma. Också lyckat att få hemmaderbyt på våren.
- Drömlottning sett till motstånd, trist och potentiellt jobbigt med två bortamatcher i mitten: 21 december West Ham (h), 26 december Hull (b), 28 december Norwich (b), 1 januari Tottenham (h).
- The key. Det tar vi mer av nedan.
Efter en mycket tuff start med Chelsea, Liverpool och city i de fem första matcherna har vi lyckats få en på papperet helt magnifik avslutning.
Magiskt.
12 april: Hull (h) – 3 poäng förstås.
19 april: Everton (b) – 3 poäng, han kan inte återvända och inte vinna.
26 april: Norwich (h) – 3 poäng förstås.
3 maj: Sunderland (h) – 3 poäng förstås.
11 maj:  Southampton (b) – 3 poäng, rimligen.
Den kunde nästan inte ha blivit bättre mer än att vi kunde ha fått avsluta hemma. Så oavsett hur vi hängt med under säsongen så är sista månaden ingenting som ens med den galnaste fantasi går att frukta.
* Apropå hemma-bortapremiärer så verkade FA ha tröttnat på alla hemmasådana för United:
2006: Fulham hemma.
2007: Reading hemma.
2008: Newcastle hemma.
2009: Birmingham hemma.
2010: Newcastle hemma.
2011: West Brom borta.
2012: Everton borta.
2013: Swansea borta.
* Sen måste vi förstås toucha lite vid Uniteds möte med AIK på Friends 6 augusti.
David Gill är ju fortfarande vår vd, han avgår inte förrän 1 juli, och han lyckades knåpa ihop de här uttalandena i samband med presskonferensen häromdagen.
Wow. Han tar alltså upp att Jesper Blomqvist har gjort 30 landskamper och mål mot United. Relevansen i det här går nästan inte att överblicka.
Men så ser jag att Jeppe var med på presskonferensen.
Och häpnar lite till.
Fan, vad han längtar efter en drink, Bryan.
* Det är ytterst, ytterst, ytterst, ytterst märkligt att Sir Alexander Ferguson är borta. Väck. Den insikten slog mig nu igen eftersom saknaden inte har varit särskilt påtaglig då det inte sparkas någon riktig fotboll för tillfället.
Nu ser vi fram emot 1 juli då Moyes tar ton för första gången ordentligt. Och antagligen med ett eller ett par nyförvärv samma dag eller dagen efter. Och då menar jag inte Guillermo.