Chelsea memories

Stormatch på måndag, även om det precis som Rio säger fortfarande kittlar mest när vi möter Liverpool, mot ryssarna från London.

Vi har spelat en hel del minnesvärda matcher mot Chelsea förut.

Här är de som sticker ut vid en snabb återblick i skallen.

På gott och ont.

14 maj 1994.

FA-cupfinal, Wembley. Seger 4-0.

Den första dubbeln under Alexanders era säkrades under den sista halvtimmen då United vräkte in fyra mål. Ett United med en klassisk förstaelva:

Schmeichel

Parker – Bruce – Pallister – Irwin

Kanchelskis – Keane – Ince – Giggs

Cantona – Hughes

  • Tveksam första straff på Irwin efter 1.10. Eller hur?
  • Nej, men den andra på Kanchelskis var ytterst snäll från domar-Davids sida. Å andra sidan borde det per automatik ge en straff när Glenn Hoddle ser ut så där och dessutom hoppar in direkt efter 0-2.
  • Cantonas straffar …
  • Producenten missade Hughes 3-0. Skickligt.
  • Skaplig Unitedomställning till McClairs 4-0.

3 oktober 1999.

Premier League, Stamford Bridge. Torsk 0-5.

En av få gånger jag tvingats stänga av en Unitedmatch i uppgivet raseri. Herrejösses. Här var det självmål av Berg, utvisning på Butt och Massimo Taibi i mål.

Om ni inte sett eländet eller vill självplåga er, håll till godo och var beredda på att Taibi sätter ribban högt direkt.

21 maj 2008.

Final, Champions League, Luzhniki Stadion. Vinst 6-5 efter straffar.

Så klart. Alltid den första som poppar upp i skallen. Rysningar och tårar följer varje gång.

11 januari 2009.

Premier League, Old Trafford. Seger 3-0.

Det här var direkt efter FSW:s berömda ”facht”-utspel. Liverpool ledde ligan och Benitez hoppades sätta press på United. Det gick så där med tanke på att Liverpool torskade dagen innan United körde över Chelsea och jakten på Scouser-pojkarna intensifierades för att så småningom lyckas.

Matchen är också minnesvärd för att United fick ett briljant hörnmål helt felaktigt bortdömt. Tack och lov satte Vidic 1-0 på omtagningen som aldrig skulle ha blivit av.

8 november 2009 och 3 april 2010.

Ligasabbande domare.

Chelsea vann ligan med en poäng till godo på United.

I hemmamötet gjorde John Terry matchens enda mål efter en feldömd frispark. Dessutom var vi bättre matchen igenom. Som Henry Winter skrev:

This was such a travesty of justice that Manchester United should follow Chelsea’s recent example and appeal to the Court of Arbitration for Sport.
Wayne Rooney was utterly brilliant, Darren Fletcher had Deco in one pocket and Michael Ballack in the other, while Patrice Evra mocked Ashley Cole’s billing as the world’s best left-back, yet the table shows Chelsea five points clear. Lady Luck was a blue-rinsed hussy strutting down the King’s Road merrily picking visitors’ pockets.

I mötet på Old Trafford gjorde Drogba 2-0 (slutade 2-1) i offside.

I fejset på Fergie och 659 miljoner fans.

6 april 2011.

Kvartsfinal Champions League, Stamford Bridge. Seger 1-0.

Taktisk briljans. Klassmål. Inte ofta Chelsea går mållösa från Bridgen.

28 oktober 2012.

Premier League, Stamford Bridge. Seger 3-2.

Första vinsten i ligan på bortaplan på tio år. Två snabba Unitedmål åts ikapp av Ramires och Mata innan Chelseadödaren från Mexiko slog till med en kvart kvar. Både Ivanovic och Torres fick röda kort och det här var början till slutet för Roberto di Matteos sejour som Chelseatränare.

31 oktober 2012.

Målkalaset i ligacupen, Stamford Bridge. Torsk 4-5 efter förlängning.

United ställde upp med ett renodlat B-lag medan Chelsea startade spelare som Luiz, Mata, Mikel och Cech samt slängde in Hazard, Oscar och Ramires. Ändå krävdes det en kvittering i 90:e och förlängning för Chelsea att ta hem segern i en pulserande tillställning.

Nani fick skulden av den gamle.