Minst en nolla spricker i morgon kväll. Antingen Uniteds i kolumnen för kryss och förluster och/eller Chelseas dito.
Men det handlar om så mycket mer i morgon kväll på Old Trafford. Det handlar om Moyes första stora test och hans första ligamatch på Old Trafford som Manchester United-coach – och det handlar om Wayne Rooney mot den klubb han längtar efter att tillhöra.
Vinnaren, om det blir en sådan, får en skaplig skjuts in i höstens Premier League, både poäng- och skrytmässigt. Det är bra mycket viktigare för Moyes att ro hem en prestigevinst än det är för Mourinho, inte minst för att hålla pressen (bokstavligen) stången så länge det bara går. Engelsk – och viss mån även svensk – media sitter med en drös knivar vässade och bara väntar på att gå till attack.
Samtidigt vet José vilket mentalt övertag han har, 16-2 i poäng sedan tiden i England mot Everton, pÃ¥ Moyes och han har inte varit sen att ta vara pÃ¥ chansen att visa vem som är storebror i ligan med allt Rooney-snack. Senast i dag anklagar han Moyes för att ha sabbat förhÃ¥llandet med Rooney med sitt ”second-choice-snack”. Han hade aldrig sagt ett ord om Wayne om Den gamle varit kvar pÃ¥ Old Trafford.
Mou sitter också lugnt och säkert och medan Moyes kämpar för att få loss en spelare med aningen högre status än Varela får portugisen allt han pekar på. Han har förmånen att plocka en spelare som Willian bara för att inte lillebror Spurs ska få nyttja honom, likt Milan i början av 1990-talet som köpte vissa toppspelare enbart för att inte konkurrenterna skulle få för bra lag.
Dessutom är Mou älskad i England, medan vissa journalister ser ett drömläge att kunna trycka till en Manchester United-manager. Det har liksom inte varit läge att göra det under de senaste 20 Ã¥ren.Â
Slutreflektion: Mourinho älskar verkligen att prata om United. Om spelare, om tränare, om allt. Och kärlek, ni vet, börjar ju alltid med …
* Om fem-sex fajter kan vi äntligen börja se ett mönster i Moyes startelvor. Jag har varit inne på att han inte kommer att köra tombolahjulet lika ofta som Fergie, vilket borde innebära att det blir några procent lättare att pricka rätt.
Det här är min elva:
DDG
Smalling – Rio – Vida – Evra
Jones – Carrick
Valencia – Kagawa – Welbeck
RvP
MÃ¥lvakt: Japp.
Försvar: Eftersom jag har feeling för att Moyes kan använda Jones som en spelförstörare i morgon lämnar det bara två alternativ: Valencia och Smalling. Då bör rimligen Smalling spela.
Mittfält: Jones och Carrick känns som ett ganska naturligt val.
Offensiven: Moyes valde Tony mot Swansea, då briljerade han mest i defensiven. I en sån här match på hemmaplan räcker inte det, men nu får Moyes och vi se exakt vad det betyder att byta #7 mot #25. Kagawa ligger visserligen efter i minuter, och här lägger jag in en brasklapp om Rooney (!) eller Welbeck som alternativ, men det här är en match som passar Kagawa som handen i handsken. Det kan till och med vara som upplagt för ett rejält genombrott på öarna för den spelskicklige japanen. Welbeck går inte att peta efter förra helgen. Och speciellt inte mot Chelsea. United brukar inte underskatta röda hjärtan i matcher mot rivaler och lär inte göra det i morgon heller.
Men då får det blir Welbeck, inte Giggs.
Talisman: RvP.
* In other news ska pappa RvP, Bob, ställa ut sina alster i Manchester nästa månad.
* Och dagens hjälte heter förstås ingenting annat än Fraizer (inte Frazier) Campbell.
I fejset på Joe Hart. Gånger 2.
* Kungligt mål av Park, som verkar trivas aningen bättre i Eindhoven än i London, för PSV i helgen.
* När blir Garay presenterad då? Egentligen?