Dagens överlägset mest läskiga statistik hittar vi i det här.
Everton efter 29 omgångar 2012-13:
Manchester United efter 29 omgångar 2013-14:
David Moyes har alltså nästan PÅ MÅLET lyckats förvandla Everton till Manchester United. Det skiljer ett insläppt mål (vi kan väl låtsas att Råttan satte friläget när DDG superräddade i söndags) från att vara EXAKT samma i inspelade poäng och målskillnad.
Fascinerande. Förbryllande. Imponerande på något sätt.
Annars är det ju mest noterbara, förutom den osannolika likheten, skillnaden i poäng i hemma-bortaspel mellan de två lagen.
I morgon ska vi fÃ¥ se hur mycket United det gÃ¥r att frammana bland spillrorna. Tidigare under säsongen har jag hela tiden pÃ¥ nÃ¥t sätt lyckas varva mellan vansinnig ilska, likgiltighet, nya förhoppningar, vansinnig ilska till uppgivenhet – och nya förhoppningar. Men den här gÃ¥ngen är det faktiskt omöjligt att ens kunna föreställa sig en magnifik 5-0-föreställning. Det är lika sannolikt som att Cernlaboratoriet i morgon skulle kungöra: “Vi är ute pÃ¥ ett helt galet spÃ¥r, det var faktiskt Gud som skapade universum”.
Så mentalt trött och pessimistisk är jag efter 8 förluster på 14 matcher under 2014.
Men matchen ska väl ändå spelas av och jag får samla ihop mig och titta framåt mot den. Det första jag hittar av värde är att det obesegrade Olympiakos – i ligaspel – i mötte i Pireus har torskat två av de tre efterföljande ligafajterna. Tjoho. Vi har mött grekerna två gånger på Old Trafford tidigare: 3-0 och 4-0 (senaste vis. Tjoho.
Efter 0-3-förnedringen – numera ett normalresultat – i söndags skulle man kunna föreställa sig att tombolan snurrar några extra varv innan den väljer elva. Således ser jag framför mig följande Eleven Doomed Men:
DDG
Rafael – Rio – Jones – Evra
Nani – Carrick – Giggs – Young
Rooney – RvP
Varför? Både Evans och Smalling saknades på träning i dag vilket gör att det står mellan gamlingarna Rio och Vida bredvid Jones i mittförsvaret. Ska jag vara ärlig så skiter jag fullständigt i vem av dom som spelar. Men med tanke på läget i världen så skulle jag bli mindre irriterad om Rio lirade.
PÃ¥ mittfältet/offensivt saknas Mata, medan Januzaj sannolikt puttas bort pÃ¥ grund av bristande rutin. Valencia och Young BORDE visa att de inte ska elimineras i sommar, medan Moyes för att visa att “freden” bestÃ¥r mycket väl kan beordra hjulet att välja Giggs frÃ¥n start. Men om Nani ÄNTLIGEN är hel efter världens märkligaste och minst omtalade skada är hel petar han givetvis Valencia alla dagar i veckan. Oavsett vilket humör han är pÃ¥.
Framåt finns det inte att han vågar peta RvP. Inte om han spelade honom 90 minuter i söndags. Och Rooney är första namnet – tillsammans med spanjoren längst bak – som dyker upp på nätterna när Moyes vaknar och snabbt skriver ner sin kommande startuppställning på blocket på nattygsbordet.
Shinji? De senaste veckorna har jag inte ens orkat lobba för honom. Men han får gärna spela från start. Ingenting kan ju bli sämre.
* Gällande Uniteds fullkomligt bedrövliga målskörd på hemmaplan kan vi åtminstone trösta oss med att Tottenham Hotspur är snäppet värre: På 15 hemmamatcher har de mäktat med 16 mål. Det är 1,07 per 90-minutare. Ett snitt inte ens United kan uppvisa i modern tid.
Ändå ligger dom före oss i tabellen.
* Senast vi mötte Olympiakos på Old Trafford spelade Verón i United och Karembeu hos grekerna. Jag minns fortfarande argentinarens 1-2 med Becks.
* Vi ska icke glömma, aldrig glömma, att medan Moyes står inför galgen så har Glazyrerna på över ÅTTA ÅR, aldrig vågat ställa sig själva till svars inför fansen.
Aldrig.
Glömma.