Embed from Getty Images
Så här Manchester United lex-Alex Ferguson ser ut. Det är bara att acceptera. Skillnaden mellan United under Moyes och United under Louis van Gaal – “hoppas” jag – är att vi hade förlorat under skottens ledning i dag.
Fick mig att gråta av extas:
- Nej, kommer inte på någonting just nu. Hur mycket jag än försöker.
Mycket bra:
- Daley Blind. Passande att holländaren fick rädda poängen och äran och se till att LvG inte kopierade Moyes säsongsstart utan faktiskt är en poäng bättre i dagsläget.
- Fellainis blinder. Otroligt oväntat. Otroligt snyggt.
Bra:
- Marcos Rojo. Inledde inte övertygande och hans vänsterkantssamarbete med Luke Shaw lämnar mycket i övrigt att önska, men han är resolut, har bra tajming i tacklingarna och visar lite jävlaranamma.
- Inledningen av andra halvlek samt avslutningen. Det trycket är viktigt att visa, både för fans och för sig själva. Tyvärr hade man behövt utnyttja 80-20-bollinnehavet första kvarten på ett bättre sätt.
- Falcaos inhopp. Blev skillnad direkt i anfallsspelet med två på topp och colombianen måste nu vara given från start så länge det inte är långresor över Atlanten som stör.
Typiskt så in i bomben:
- Motståndets effektivitet. Minns ni Leicester? Fem avslut på mål – fem i. I dag var det WBA:s tur att sätta de enda lägena de fick. Helt otroligt. Vid 0-1 skulle man kunna anklaga Shaw för att sälja sig lätt, men samtidigt var det ett klassmål av WBA. Det får man ge dom. Vid 0-2 agerade Rafael Alexander Büttner, vilket också är typiskt för honom. Han har svårt med sin jämnhet fortfarande, den lille brassen som till sitt försvar försökte skrika Berahino till en miss.
Ángel Di Marías crossfit:
- Argentinaren var som vanligt den som kändes farligast framåt även om han var aningen ljummare än tidigt. En aspekt av hans spel som han var stekhet på var förmågan att slå inlägg. Tyvärr var det inte lika brännhet med förmågan att träffa medspelare. Han slog otroliga 20 inlägg (WBA slog 7) och prickade endast rätt 3 gånger och det var på hörnor som antingen gick för kort eller för långt. Noterades dock för en som vanligt oväntad assist.
Inte bra nog i kväll:
- Defensiven. 12 insläppta på åtta matcher är hemskt och vi får gå tillbaka till 1976 för att hitta en sämre säsongsinledning i det avseendet. Men återigen existerar problemet med kontinuitet då dagens startbacklinje var den sjunde olika på nio tillfällen under hösten.
- Robin van Persie. I dag var första gången jag på allvar börjar inse att han nog aldrig blir den Robin van Persie han var hösten 2012. Kan fortfarande blixtra till vid enskilda tillfällen – som när han snodde bollen av Lescott och i andra när han prickade stolpen – men över 90 minuter är han en skugga nuförtiden. Det är inte alls samma självklarhet över honom längre.
- Juan Mata. Wayne Rooney kan skrocka glatt över en pint när han ser spanjoren var såg oföretagsam, långsam, ofarlig och feg. Det finns ingen konkurrens om #10 när kaptenen kommer tillbaka nästa månad. Om nu inte Ángel flyttas in?
- Starten av matchen? Vad handlade det om? Laget såg helt desorienterat ut igen med en ny taktik och det dröjde fem-sex minuter innan man ens fick låna bollen.
… and we’ll end with this:
- Adnan Januzaj fick göra sin första start under LvG och hans insats var rent magisk … eller, nej. Men jag väljer att inte klanka ner alltför mycket på honom med tanke på det jag skrev i förra meningen. Får han starta två-tre matcher till i följd så går det att göra en mer rättvis bedömning. Men det är klart att man/jag väntat sig/mig mer.
- Chelsea och Manchester City härnäst. Antingen blir det som under Uniteds tidigare omställningsera i början av 2000-talet och vi grisar oss till en vinst och ett kryss – eller så blir vi överkörda.