Fly me to the moon

Lika överraskande som det var att bli utbjuden på födelsedagsmiddag i fredags, lika överraskande var det att komma hem och se nyheten att United värvat Ilkay Gündogan. Nu har ingenting hänt på snart en vecka, men det betyder inte att någon deal inte är nära förestående. Dortmund meddelade också i dag att mittfältaren inte kommer att förlänga sitt kontrakt som går ut nästa sommar. Och Ilkay kan vara väl värd att vänta på. Det är en spelartyp United behöver. För fan, United behöver så många mittfältare och mittbackar och anfallare som möjligt för att få ihop 18 högkvalitetsspelare varje match, speciellt med tanke på att det blir minst sex matcher till nästa säsong.

Ilkays skadebekymmer då? Hur kan Louis ens nudda vid tanken på att välkomna ytterligare ett vrak till sitt stall? Faktum är, kanske överraskande, att Gündogan egentligen bara haft en skada, men den var å andra sidan ingen att leka med. Så här ser hans skade-cv ut:

Skärmavbild 2015-04-25 kl. 12.02.13

(Phil Jones ligger hemma och funderar på olika moves han kan ta till på Carrington för att förlänga det)

Som ni ser är det förutom spinalkompressionen bara några strömatcher här och där de senaste sex åren som han tvingats stå över. Vi vill inte ha någon Hargreaves eller Falcao, så jag litar på att Uniteds mest erfarna arbetare (finns det någon uppsättning physios och läkare som har mer att göra i någon affärsverksamhet någon annanstans i världen sett till antalet anställda?) verkligen gör en komplett genomgång av Ilkay innan en potentiell övergång.

På planen har han och Dortmund inte gått som japanska snabbtåg i Shinji-of-2012-fart, men kan fortfarande skicka iväg Klopp med en cuptitel senare i vår. Gündogan har dock kommit tillbaka skickligt efter ryggsmällen, men ser inte helt hundra fit ut (det är lite Ando över hans fysik) och frågan är om han kan bli lika dominant som han var 2012-13. Oavsett om han lyckas eller inte håller han i mina ögon tillräckligt hög klass för att vara värd de £25 millar eller vad det kan handla om. United behöver, det tål att upprepas, ständigt fler spelare av hög kvalitet och när Wesley Sneijder fortfarande vägrar komma så är Ilkay Gündogan ett välkommet tillskott. En not so poor man’s Paul Scholes tackar man inte nej till om tillfälle ges.

* Medan Gündogan kan bli härliga nyheter var det några snäpp dystrare gällande De Gea. När managern för en klubb går ut och säger att man ”erbjudit honom en massa pengar” för att stanna är det inget bra omen. De Gea själv har inte uttalat sig om sin framtid på länge och det är oroväckande. För nu, med klubben (snart också på papperet) garanterad Champions League-fotboll finns det ingenting att vela mellan. Antingen förlänger han eller så säljs han. Det är ingen mening med att låta/tvinga honom att inleda hösten som Unitedspelare om hans huvud redan är förtrollat av marängernas lockrop.

Vi får hoppas att de norpar Lloris istället.

* Sällan har det väl varit lättare att välja tre vinnare i kategorierna Årets spelare, Årets mål och Årets U21-lirare (okej, den senare kanske är lite svårare, men av det jag sett är Pereira min gubbe).

* Nu drar jag snart till Arlanda och slaggar inför avresan till Manchester i tupptid i morgon. Lisa tar hand om WBA it is, så hörs vi.

C ya.