Det är alltid en sorg att titta på tabellen och inför ett möte med Spurs påminnas om att det är de som jagar ligatiteln och inte vi. Men som vanligt nu för tiden kan man ju inte låta bli att dagligen undra vad det är för sjuk tvärt om-värld vi befinner oss i när Leicester om några timmar kan leda ligan med tio poäng och Chelsea är ett mittenlag, samtidigt som vi krigar med City om fjärdeplatsen. Om någon hade kommit fram till mig för typ fem år sedan och förutspått detta hade jag skrattat. Nu? Inte. Så. Roligt.
Sen är ju vissa andra saker precis som vanligt. Exempelvis la Van Gaal nästan fem minuter av helgens presskonferens på att göra vad vilken annan människa som helst hade klarat av på en minut: (José Mourinho hade lätt kunnat göra det på 23 sekunder) nämligen varna för Tottenhams disciplin och taktiska färdigheter.
Vi står helt klart inför en match mot ett Tottenham som inte bara är formstarkt (endast en förlust de senaste sex matcherna) och förmodligen 200% redo för titelrace, Spurs är dessutom ett av ligans absolut bäst strategiskt anförda lag. Det mesta tyder alltså på att det blir en TUNG eftermiddag på White Hart Lane. Samtidigt har Van Gaal en poäng i att vi under året poängmässigt har presterat bra mot topplagen. Generellt har vi också ett starkt facit mot Spurs borta, och vi har faktiskt inte förlorat en match på White Hart Lane på 14 år. Så det vore ju själve satan om vi skulle bryta ännu en sådan svit just idag när så viktiga poäng står på spel.. Slår bort den tanken och söker tröst i att vi trots allt är det lag som hållit nollan flest gånger i Premier League den här säsongen, 15 gånger för att vara exakt. Det borde väl vara värt något när Harry Kane och Delle Alli knackar på dörren..
Av allt att döma verkar det dock omåttligt positivt i Unitedlägret. Sett flera spelare vara ute och härja i diverse sociala medier för att liva upp stämningen, nu senast Valencia, Herrera och Mata. Alla verkar eniga att det är INGET lägre än fjärdeplatsen som gäller. Personligen känner jag att det är ungefär lika viktigt att ta fjärdeplatsen för vår egen vinnings skull, som det är att ta den från City. I julas tippade jag att vi slutar på en femteplats, men med City en poäng före är det knappast ett alternativ. Den är vår. Om det så ska till ett mirakel.
Annat som bidrar till positiva vibbar är att vi snart står med lite mer angenäma problem än för ett par veckor sedan när det gäller trupp och startelva. Flertalet tidigare skadade spelare är tillbaka i full träning så förhoppningsvis har vi snart en hel trupp igen. Fast det är klart, för min del får Rashford gärna fortsätta i samma goda anda. Who needs Rooney liksom? ;)
Slutligen, vet inte hur ni känner men jag är kluven inför eftermiddagen. Slungas i vanlig ordning mellan hopp och förtvivlan över detta United. Å ena sidan känns det otroligt bra med det yngre gardet som gjort mer än någon kunnat förvänta sig eller begära. Å andra sidan är det ju standard nu för tiden att så fort man börjar känna minsta lilla antydan till framtidstro så får man en käftsmäll som heter duga. Sen är det visserligen alltid en styrka att kunna vinna trots att spelet inte är i närheten av så bra som det borde eller skulle kunna vara, och den styrkan har vi. Eller så fattar jag helt enkelt inte hur bra Spurs är.. jaja.
Låt uppladdningen börja.
