Smash. And fucking grab it, boys.

Embed from Getty Images

Det fanns garanterat NOLL personer i denna del av universum som efter 85 minuters spel trodde att United skulle vinna den där matchen. Noll. Och då räknar jag in Unitedspelarna, Unitedmanagern och Fred the Fucking Red.

Herre min je, det var länge sen jag såg ett mer överraskande slut på en fotbollsmatch som involverade Manchester United.

Och det var lika länge sen som jag jublade lika mycket.

Så oerhört oväntat:

  • Hur i hela fridens namn gick det där till?! Från utklassade, utspelade och uträknade till tre poäng på Juventus Stadium?! Jag förstår ingenting. Det fanns ju ingentin som talade för detta, vilket gör det så extremt skönt. ”Rakt i fejset” (på Juventis) som vi brukar säga här i Svea Rike.

Bäst. Igen.

  • David De Gea. Det är svårt att föreställa sig hur långt efter United skulle ha varit i både ligan och i Europa utan denna gigant. Och det hade definitivt inte blivit ens läge för någon vändning om vi inte haft världens bästa spanjor ever som målvakt.

Wow:

  • Jag sa till mitt rumssällskap att ”sätter han den här så … ” när allas vår Juan la upp bollen för frispark. Jag sa till mitt rumssällskap att ”tar vi ledningen på det här så … ” när Young la upp bollen för frispark. Det blir en sjuhelvetes resa så småningom.
  • Ronaldos 1-0 är inte på särskilt många sätt någonting som Lindelöf kan lastas för. Det är bara högklassigt så det bara sjunger om det. Ända från passningen till att det ringde i nätet.
  • När United trasslar in 2-1 har Fellaini alltså TRE spelare emot sig. När Mourinho äntligen fått tillbaka belgaren visar det sig att hans Plan B, Plan C och Plan D också finns i allas vår älskade Afrotank.
  • Jag kan inte hitta någon Unitedspelare, förutom De Gea, som är värd att berömma. Och ändå slår vi alltså detta magiska Juventus. På bortaplan.

Illa:

  • United lyckades trots allt inte få igång något spel att prata om överhuvudtaget över matchens 90 minuter. Inte för att vi hade räknat med det, vi hade räknat med ungefär den här matchbilden, men det var jobbigt att se. Precis som det var på Old Trafford.
  • När Khedira träffade stolpen i första halvlek gjorde han det helt omarkerad. Ander Herreras entusiasm fick honom att löpa gatlopp istället för att plocka upp tysken.

Hemskt:

  • Mourinho försökte med en defensiv masterplan, som väntat. Men han har ingen defensiv att använda sig av när det handlar om en defensiv masterplan. Visserligen hängde United med i över en timme, men det handlade till stor del om Juventus brist på att vara koncentrerade i avsluten än Uniteds förmåga att stå emot trycket.

Sist:

  • Nemaja Matic är fortfarande en startspelare i United. Roy Keane kan inte fatta någonting. Serben är fortfarande helt off the pace.
  • Det kan inte finnas någon bättre uppladdning inför ett Manchesterderby än att smash-and-grab-vinna i Turin. Det är omöjligt.
  • José Mourinhos firande är både så rätt och så ovärdigt som det kan vara. Jag både älskar och hatar det.
  • Ni som läste Juve it is-bloggen inför matchen vet mycket väl vad rubriken refererar till. Och vet också att jag givetvis skrev det för att jag visste att det skulle hända. Jag vet sånt här.